Hundranittioförsta dagen

Gomorron!

Idag kommer jag sitta i telefon en hel del. Håller på att förbereda mig mentalt, haha. Nä inte precis, men jag förbereder mig i att prata långsamt och välartikulerat. Att ha en turbotrut är inte alltid något positivt. Jag tänker mig att folk upplever det som stressande så jag får läsa högt för mig själv och träna på att prata långsamt. För bövel, jag hör inte att jag pratar fort (om jag inte spelar in min röst och lyssnar på den). I mitt huvud går det inte snabbt nog, för den finns mycket som vill ut på kortare tid. Varför kan iinte folk höra samma som jag, då hade ju JAG sluppit ändra på mig ;).

Jaja, bara att ta tag i det.

Hundranittionde dagen

Bara so en liten jämförelse. Den övre bilden är april 2013. Den undre är juni 3013.
Nu är det ännu lummigare, men jag har varit lat och inte fotat...!

Hundraåttionionde dagen

Jag är dålig på att uppdatera med innehåll...
Jag har lite planer och önskningar just nu så därför blir lite annat lidande. Även vänner tyvärr. Det är svårt att fokusera fullt på flera saker samtidigt.

Saker händer inte så snabbt som jag skulle vilja.

Hundraåttioåttonde dagen

Jag har visat den förr, men den tåls att lyssna på fler gånger! På väg att hämta broder i Backamo snodde jag med mig en av faders Judas Priest-skivor och lyssnade på. Mums för öronen!

Hundraåttiosjunde dagen

Det här är min bror minuterna innan han traskade iväg över stock och sten igår. Kära mor är en höna och går omkring och ojar sig och kära far retar henne och påpekar (med god hjälp från mig, moahaha) att det här är den sista bilden på bror i livet.
Om vi har makaber humor är i huset. Jodå minsann!

Hundraåttiosjätte dagen

Vilken lat dag jag har! Perfekt! Jag har nog suttit ner i mitt soffhörn hela dagen idag. Käkat lite glass. Slötittat på TV, surfat en del. Såna dagar är goa.
Snart blir det lite mer fart på mig dock. Jag ska skjutsa min bror ut i skogen så han ska kunna traska omkring som en annan skogsmulle bland barren. Väntar i princip bara på startsignalen.

Fick reda på att en gammal kompis till mig väntar barn. Sitt åttonde. Barnet beräknas komma i november så det är lite spännande. Man kan ju alltid hoppas att det blir den 22a hähä. Lycka till, till både henne och familjen.  

Hundraåttiofemte dagen

Tänkte jag skulle höra mig för hos frisören om vad det kostar att klippa sig. Jag är ju som bekant ingen storhund hos frisörer, har väl besökt en frisersalong en handfull gånger i mitt liv... Ganska ofta med tvivelaktigt resultat. Det slutade med en tid senare på eftermiddagen. Frågade Pernilla ifall hon ville vara med och hålla mig i handen. Vi traskade bort och sen var det full rulle. Tvätta barret och klippa. Jag valde att vara ganska feg och mer eller mindre toppade lite och lät henne klippa upp håret så det inte är så tjockt hela vägen och så ramade hon in lite vid ansiktet och plattade det. Känns som ett helt annat hår :). 

Är väldigt nöjd!

Den här bilden är visserligen från i mars, men kalufsen såg likadan ut ni. Kanske lite rakare vid topparna.

Såhär blev de slutresultatet! Tänk om håret kunde vara såhär hela tiden. 

Det är lite av en drog att klippa sig upptäckte jag. Började redan tänka på nästa gång jag sitter i frisörsolen. Kanske ska man vara modigare och göra en annan frilla!

Hade håret alltid varit så här mjukt och fint hade jag säkert gjort det. Men jag vet att det blir hårt och strävt så fort jag tvättat det nästa gång så det är bäst att ha det långt. Enklast att sköta det helt enkelt.

Hundraåttiofjärde dagen

PHU!

Vilken lättnad. Min tand är ok. Tillsvidare i alla fall. Skulle det visa sig att fler flisor ramlar ur den så får jag höra av mig, som tandläkaren sa. Hon kunde inte se några sprickor eller annat så jag hoppas att hon har rätt och det inte är någon fara.
Fanns ingen mening med att "laga" tanden heller eftersom det handlar om någon millimeter som har flisats bort, och i och med att det är mitt på skärytan på tanden (framtand) så komme rjag bara gnaga bort lagningen. Så jag får se ut som jag gör, men lite knaggliga tänder, haha.
Hon trodde att jag kanske gnisslade tänder.
Det har jag inte märkt att jag skulle göra. tecken på det är ju att man ömmar och har ont eller är spänd i käkarna eller huvudet när man vaknar, och inget sådant har jag.
Hon tyckte i alla fall att hörntänderna såg lite för släta ut...
Men men, inget att göra åt det nu. Jag kan bara se till att vårda mina tänder efter bästa förmåga och hoppas det går vägen. Har ingen lust att tänderna ska vittra sönder på mig när jag inte ens är 30. Gärna inte innan 40, 50, eller 60 heller. Jag kan gå med på att de kanske kan bli lite slitna när jag är omkring 70, men i och med att jag planerar att bli 100 får det slitaget vara låååångsamt så jag vill ha mina egna tänder hela livet.
Jag har redan givit upp den allra suraste maten (eller ja, dragit ner på det drastiskt i alla fall, hehe). Och jag äter var 4 timme, inte oftare. Jag undviker att käka godis och sötsaker till vardags. Om jag inte blir bjurden vill säga :). Jag dricker väldigt sparsamt med läsk, och de få gånger jag gör det intas den med sugrör.

Mina kära tänder. Lämna mig inte än!

Hundraåttiotredje dagen

Lite uppdatering om min tand.
Fick tid i morgon, så nu får vi minsann hoppas att det inte är någon fara.

Funderar även på att klippa mig. Professionellt alltså. Det var väl en 11-12 år sen sist. Just nu är barret hopplöst stort tjockt och tungt och det blir bara värre för varje gång jag bråkar med det. Jag behöver en riktig kalufstämjare.

Klippte häcken förut. Sånt kan jag sköta med sax. Blev så rakt och fint så. Skönt att inte behöva tänka på den något mer på ett par veckor. Nu är det tråkigaste kvar. Rensa ogräset under den. BLÄ! Det är det tråkigaste jobbet i hela trädgården. Annars har jag inte så jättemycket emot ogräsrensning, men just att rensa i häcken är pest och pina!
Det får dock bli en annan dag. Det regnar nu och då vill jag ju inte vara ute.

Det är högsommar i Svea rike. 17 plus och regn.

Sommaren är kort

det mesta regnar bort...  

                                                         - Ledin, ditt gamla väderorakel

Hundraåttioandra dagen

HUUUÄÄÄÄÄÄ min tand. Min fina ta-ha-ha-aaaand!!!
Min ena framtand hade tappat en liten flisa. Nu är det ett hack i den. Ungefär på någon millimeter.

ÄR DET NU FÖRFALLET BÖRJAR???!

Är det nu som jag står vid krönet på hälsans och välmåendets topp och det som väntar är bara en lång utförsbacke av krämpor, lidanden och trasiga kroppsdelar. Är det det som väntar mig nu??!

Jag tycker min reaktion är helt i proportion till vad som hänt!
Jag måste ringa tandläkaren.