Fågelskådardagar

Jag leker ornitolog idag.

Jag har nämligen tänkt medverka i det här: http://www.sofnet.org/index.asp?lev=5589&typ=1 .

I korthet räkna de fåglar man får syn på under den här helgen (helgen mellan januari och februari) och skicka en slags sammanställning till Sveriges Ornitologiska förening som de senare kommer kunna använda till att se hur många fåglar som överlevt vintern.

Med tanke på mina fötter förberedde jag mig noggrant.

Jag badade fötterna i två omgångar hett vatten, masserade och sedan direkt ned i mina kraftigaste kängor, så jag skulle hålla värmen i varje fall en timma. Jag fixade i ordning en burk med alla olika frön jag kunde hitta i huset, ställde upp ett fågelbord och ställde mig att vänta... och att vänta. Jag gick en promenad och fick syn på, vad jag senare förstått, ett jäkla gäng gråsparvar.

Jag kanske ska passa på att förklara att jag faktiskt inte är det minsta fågelkunnig och kan med nöd och näppe skilja på en blåmes från en domherre... om de båda är hannar vill säga, hehe. Men jag tänker i varje fall göra ett gott försök.

Efter min lilla promenad träffade jag på en granne som kom och höll mig sällskap och spanade.

Efter en halvtimma började mina fötter bli kalla, efter 40 minuter var de till is, efter 50 hade de förlorat känseln längst ut och i leden brännvärkte det, efter 55 minuter stod jag inte ut utan gick in. Så nästan en timma fågelskådning blev det.

Resultat:

8 Gråsparvar

1 Skata

2 Kråkor

9 Kajor

och så hörde jag ljudet av fler fåglar som jag inte vet vilka det är.

Men jag tror inte ljud räknas, så jag hoppar det.

I morrn är det dags att skåda igen. Önska fötterna lycka till!

Sol!

Solen gör besök idag. Detta firade jag med att gå ut och leka med voffen och fota lite. Tyvärr bor vi i en sänk, vilket gör att solen inte når ner till marken, så jag har inte så stor glädje av den för fotonas skull. Men jag körde på ändå och hade kul ihop med hunden.

Värre är det att mina tår inte tycke rom kylan. Efter en halvtimma hade jag förloran känseln i de små stackarna och var tvungen att gå in. Synd på det fina vädret...

Får gå ut i omgångar, hehe.

Douglas har krokig nos

Douglas har en stor nos

Douglas får syn på grannen med barnvagn

Douglas har fladdriga öron

Douglas hoppar efter leksaken

Douglas tvänitar och gör en helomvändning

Douglas sitter fint uppe i rabatten

Det var dagens bildskörd det.

Barnbild

Jag har äntligen fått tummen ur och målat en andra bild på Feline. Som tidigare beskrivit, så är dte för att öva mig, och det blir inte nödvändigtvis likt.

Vad kan jag säga om den här bilden då?

Jo:

- Jag tycker att jag fick till håret bra. Mycket bättre än den den förra bilden. Tog myclet längre tid, men med tanke på resultatet så är det nog att föredra.

- Hudfärgen blev bättre (det kanske inte syns ifrån ljuset från av den glödlampa jag tagit bilden). Rosigare. Jag valde att använda en svagt rödbrun färg istället för beigebrun, och jag måste säga att det blev bättre.

- Jag har fortfarande problem med skuggningen. Jag försökte med en kraftigare nyans av den rödbruna jag hade som grundfärg, med då blev hon indian. Jag provade med brunt... så blev hon smutsig. Provade med en blandning av båda och fick en hyffsad ton, men inte riktigt det jag är ute efter.

- Jag är för feg för att prova de nyanser som jag ser i originalbilden. Jag ser nämligen blåa och lila toner i skuggorna, men jag känner mig inte modig nog att försöka. Fegis. Till en nästa bild måste jag våga mer. Vad har jag att förlora?

- Mönstret är inte av någon som helst betydelse. Jag fick en massa plats över och tänkte göra två flugor på smällen och öva mig i att måla eget mönster. Man kan ju säga att jag misslyckades ganska grovt, haha. Att hitta på egna motiv tycker jag är skitsvårt!

Det är mina tankar om och kring bilden. Vad säger ni?

En speciell egenhet

Låt mig berätta om en speciell egenhet som Douglas har.

Varje morgon vid 9-snåret, eller när han hör mig ta på mig glasögonen så kommer han in i mitt rum för att bli kelad och klappad med en stund. Hans sätt att säga godmorgon.

Det är den enda anledningen till att jag inte sover med helt stängd dörr. Då kommer han ju inte in, hehe. Dörren är bara tillsluten så han kan putta upp den när han ska in.

Idag märkte jag en väldigt söt sak. Innan han puttade upp dörren stack han in nosen så man bara såg en nos i dörrspringan, innan jag sa att han kunde komma in. Det låter kanske inte så himla gulligt, men det var det.

Sådana små saker får mig att le på morgonen. Trots att näsan bråkar med mig.

Valpfilm

Ytterligare en film.

Nog för idag.

Valpfilm

Mer valpfilm. Lite ljusare dager. Annika, som Douglas klättrar på, har aldrig upphört att vara hans favorit!

Valpfilm

Mer film.

Samma kväll som tidigare.

Valpfilm

Hittade gamla valpfilmer på Fjanten. Kvalitén är genomusel, men han är söt!

Titta och förälska er.

Den här är från första kvällen hemma. Bara några minuter efter han kom hem.

Film

Tack-träning.

Det går bättre och bättre!

Film

Lite film på Fjanten.