Tvåhundrasjuttiotredje dagen

Renovera mera. Flyter väl inte på riktigt som vi skulle vilja med ena väggen.
Sätta gips och det fäster inte riktigt som vi vill.... det är nån gammal tretex bakom gipset och reglarna bakom det verkar inte sitta särskilt jämnt. Skruvarna drar inte i tretexen och vi måste försöka hitta reglarna för att fästa gipset, men skruvarna är troligtvis för korta för ibland drar de inte.

Måste hitta en lösning!

Tvåhundrasjuttioandra dagen

Hösten är obönhörligt här.... Blä! Som tur är verkar det bli en ganska fin höst så här långt. Det är ju alltid något.

Jag har ju börjat läsa "Trummornas dån", den fjärde boken i bokserien "Främlingen av Diana Gabaldon, och vad ska jag egentligen tycka. Lite trist att erkänna att jag börjar tröttna lite grann. Det är ju samma sak som upprepas gång på gång på gång. Lite beskriving av tidsepoken och miljön. Lite kärlek mellan huvudpersonerna.  En dramatik händelse som 9 gånger av 10 får effekten av att den kvinnliga huvudrollen känner sig otillräcklig, ynklig, rädd, maktlös och den manliga dito får rädda upp situationen. Alternativt räddar kvinnan upp det hela, men blir otillräcklig, ynklig och rädd efteråt och mannen får trösta. huvudrollerna börjar tvivla på varandra och/eller sig själva och det tar dem ungefär 20 sidor av ganska mastig dialog till att komma fram till att de inte har några problem med varan eller sig själva och sen börjar det om från början.

Egentligen hade det räckt med att bara läsa första boken. Att det är tre till efter den här känns inte lika förväntansfullt längre, hehe.

Tvåhundrasjuttioförsta dagen

Renoverartagen.

Nu är det dags att sätta fart med Hamiltons rum och det har vi gjort med buller och bong, Pernilla, Fredrik och jag. Rivit ut garderober, rivit ner tapeter och tagit upp halva golvet och knuffat in den andra halvan i hörnet. De ska till stan i morgon och kika i fall samma golv fortfarande finns att köpa för att kunna fylla det utrymmet som blev efter garderoberna. Hoppas det. Annars blir det till att bryta upp och lägga in ett helt nytta.

Tvåhundrasjuttionde dagen

Den här filuren tänker jag mig kommer finnas med i periferin i lååååång tid framöver.
Han heter Teddy och är dryga året. Och han är FANNYS NYA OCH FÖRSTA HUND :D!!

Jag har inte träffat honom än, men snart får det bli!
En riktig liten räv verkar det vara!

Tvåhundrasextionionde dagen

Så har man varit på Lödöse bibliotek också. Jösses vad jag gillar bibliotek! Helt rätt ställe för mig, haha.
Böcker, text och ord i långa rader och höga staplar. Det är en lugn och trivsam miljö och timmarna svischar förbi!
Det ska bli riktigt roligt att fortsätta praktiken på bibblorna här i kommunen!Krystyna har jag arbetat med förut för 10 år sen och det är precis som jag kommer ihåg det. Passade på att gå en runda på museet och spana in konstutställningen som är där just nu. Hittade tre av min grannes verk så det var lite kul. Blev lite sugen på att måla igen. Vill måla i olja, men jag har ingen lust att köpa svindyra färger eftersom jag är ganska så kass på det utan vill gärna hitta ett slags nybörjarkit med färger för barn eller nått så jag kan testa mig fram.

Tvåhundrasextioåttonde dagen

Ja här sitter man nu alldeles lealös i kroppen. På ett väldigt behagligt sätt får jag säga, hehe! Vattengympa!
och idag tyckte jag det var högre tempo än tidigare å man fick verkligen använda all muskler för att hänga med. Otroligt roligt är det i alla fall! Jag och Pernilla åkte så vi kastade oss ut i bassängen prick 17. Sen var vi mer eller mindre kvar där tills gympan var färdig vid 21. Vi hade en liten paus för fika och bastu visserligen vi vi plaskade väl inte konstant i 4 timmar. Memme kom vid 19 och lärde oss hur man livräddar och SKRYTER med sitt dykande ;)!!! Hon får till de där fina, mjuka rörelserna i vattnet  som jag vill kunna göra.

Fanny kunde göra såna på Dinglebotiden. Du får hänga med nån gång Fanny så jag får se om du fortfarande kan!

Min högra tårkanal kliar och snart kommer kroppen lägga sig och snarka, matt som den är. I morgon är det praktik igen. Denna gång på filialen här i Lödöse! Samma "handledare som när jag praktiserade 2003 för skolans räkning. Ska bli roligt!

Tvåhundrasextiosjunde dagen

Jag praktiserar numera!
Jorå, så är det minsann. Har jag skrivit det förr? Nåja, det tåls att skivas igen eftersom att det är något helt enastående och roligt!
Praktikant på bibliotek. Passar mig perfekt. Idag var första dagen och efter att ha blivit visad runt bland hyllorna fick jag gå tillsammans med Daniel (vet inte om han är bibliotekarie eller om man bara arbetar där som alltiallo) och ställa upp böcker medan han förklarade rutinerna, vi hämtade post, sorterade bland hyllorna och justerade böckerna på raka rader.
Massa trevliga arbetsuppgifter.
Timmarna försvann fort!

Hemma har jag läst ut Sjöfararna. Vad ska jag säga....? Det stör mig otroligt att nyckeldatumet visade sig vara 1968 när det presenterades i första boken som 1967!! Det är ett sådant dumt slarvfel.
Jag har lite svårt för den här översättarens ganska poetiska skrivsätt. Jag vill gärna ha raka och ärliga skildringar utan en massa liknelser.

Nu blir det nästa i serien

Tvåhundrasextiosjätte dagen

Dan för dan idag. Spännande! I morgon börjar jag min praktik på biblioteket i Lilla Edet!!
Ska bli så otroligt roligt. Ser fram emot det. Det här är dessutom första veckan som jag står uppskriven som tillgänglig timvikarie i kommunen inom skola, mat och städ. När som helst kan det plinga till i luren med ett anbud.
Spännande tider!

Vill ni höra på vackra stämmor? Lyssna och njut!

Tvåhundrasextiofemte dagen

Grattis till Kjell som fyller 40.
Jag glömde fota tårtorna så de kommer aldrig bli förevigade här på bloggen.
Dessutom är det (SKA det vara) bara 100 dagar kvar av det här året. Dagarna svishar förbi!

Kalas idag. Kjell har en ganska stor släkt, med mina mått mätt :). Det var väl en 30-35 gäster där. Fullt av folk och varmt och trevligt och massa skratt. Det sjöngs och hurrades och presenter öppnades. SOm det brukar gå till på dylika tillställningar.

Grattis igen! Hoppas de följande 40 åren bli förträffliga.  

Tvåhundrasextiofjärde dagen

Ett par timmar till med tårtorna och nu är de klara. Äntligen! Ett litet frånfall blev det på vägen. Den glutenfria tårtan gav upp hoppet om livet och kollapsade på förmiddagen, så det blev bara tre tårtor sammanlagt. Den glutenfria kommer fixas på annat håll så det löste sig i varje fall! Jag har inga bilder, kanske kommer jag fota innan bakverken far åstad i morgon. Jag tycker om dem i alla fall. Har provsmakat för det vilda (framför allt den tårtan som jag aldrig gjort förut) och jag gillar smakerna. Hoppas gästerna gör det också. 

Tänka sig att det kan vara så tröttande att göra tårtor, sitter och gäspar och klockan är vara halv 9 på aftonen, haha. 

Vaknade konstig idag. Hade nån konstig och intensiv dröm som handlade något om att hitta sängplats i en massa olika rum. Det fanns en massa människor där som hade hittat sina platser och jag gick igenom en dörr, och tänkte "men vad kul, det var länge sen om jag drömde om de här sängarna" och drog mig till minnes i drömmen sist jag drömde om de sängarna. Det var två olika sängar. En väldigt bred som stod vid ett fönster och den var supermjuk och fluffig med massa filtar. Jag kastade mig i sängen och provlåg. Sen provade jag den andra som var lite smalare och mycket hårdare och bestämde mig hastigt och lustigt att jag kan ta den mjuka sängen för senast jag drömde om det rummet hade jag bara provat sängarna men valt att sova i en annan säng i ett annat rum.

Drömmen sträcker sig egentligen långt innan sängväljandet, den handlade även om nån resa och ett uppdrag... en känsla av att något måste vara klart snart i varje fall. 

Åter till sängen: på ett ögonblick hade det gått flera timmar och minnesbilder av alla andra rum och sängar och människor for förbi i skallen. Så upptäckte jag att en dryg jävel med stora uppblåsta kinder hade lagt sig i min säng. Garret hette han och hävdade bestämt att det var hans säng och jag fräste nått och slet till mig sängkläder och kuddar och tänkte att "aldrig att jag lägger mig i de här sängkläderna, de måste tvättas när Garret har legat på dem". Plötsligt var det tomt på sängar, tiden snurrade fort och jag blev med ens trött och matt och det blev otroligt viktigt att hitta nån stans att sova. Jag blev en otroligt betydelsefull person i drömmen och hade arbetat hårt med något för alla de andra sängockupanternas skull och de pratade om mig sorlande i bakgrunden medan jag letade mig runt i mörka korridorer tills jag hittade ett kallt djupt rum där man inte såg de bortre väggarna. Det fanns stora stenar och en låg madrass gjord av en mörkbrun djurhud. En utbrunnen eldstad och en ryggsäck fanns vid sängen så den var säkert upptagen. Fast det visste jag redan och mindes att jag träffat snubben som hade den sängen tidigare och pratat med honom. En lågmäld person som var sådär jobbigt mystisk och svår som alla hollywoodhunkar ska vara i de flesta romantiska komedier. Men jag ville minnas att han var trevlig och han var inte där och jag var helt slut så jag tänkte jag lånar hans säng och sover där medan det i mitt huvud spelades upp hur "ägaren" till sängen  öste lovord över mig till någon och det ofantliga arbete jag gjort och ungeför som att han tittade på mig genom en glasruta högt ovanför hörde jag han säga halvt i dröm att det är klart jag får lova hans säng, det har jag gjort mig förtjänt av. 

Eftersom mina tankar styr vad han säger hör jag hans röst samtidigt som jag formulerar mina egna tankar "varför har hon inga sängkläder", "för att Garret har legat på dem" tänkte jag till svar och vi hade någon form av telepatisk tankedialog där jag formulerade tankarna till hans repliker och simultant hörde hans röst säga dom, och jag tänkte mina repliker till svar samtidigt som jag å ena sidan såg mig själv ligga på den bruna madrassen och andra sidan befann mig i min kropp.

Det här var bara en redogörelse för en lite del av hela drömmen. Om drömmen var som en långfilm var detta händelser som utspelade sig under 10 minuter och det fanns så otroligt mycket fler detaljer, och alla detaljer hade min odelade uppmärksamhet vilket gör att jag är nästan mer trött när jag vaknar än när jag lade mig. Hjärnan glöder ungefär. Det händer inte så ofta nu för tiden, det var värre för ett par år sen. Man vaknar och måste pusta ut och sen bara lägga sig och andas lugnt en stund  för att låta hjärnan få vila lite och musklerna att slappna av. Jag kan inte hindra mig heller (längre). Nu när jag drömmer kan jag inte avsluta drömmen och tvinga mig att vakna eller "måla en dörr" och gå ut genom  den och byta dröm som jag kunde för flera år sedan. Det kan jag bara om det är superüberintensiva drömmar eller som det är något som skrämmer mig, men annars är jag helt utlämnad till min detaljsökande hjärna. Den lägger verkligen märke till allt, och allt i drömmen etsas läggs bland minnesanteckningarna. Förminnelser, känslor, lukter, lutninar, saker, röster, människor, ljud... allt! 

Oj var det blev mycket text! Nu ska jag ut med Fjant, koka lite chokladsås och käka lite godsaker framför Mord i Paradiset. Ljuva livet, haha.