Det är synd om två av mina kroppsdelar.
Mina stackars knän.
Jag vet inte vad som har hänt med dem. De gör ont när jag står för länge, sitter för länge, går för länge och böjer mig för mycket. Jag kan väl inte ha slitit ut dem redan?
Det skulle iförsig inte förvåna mig, med tanke på mina gener. Har ärvt min mammas knän och precis som hennes är de så skeva att de nästan slår emot varandra när jag har fötterna rakt fram. Låter väl skojigt? Inte så värst, framför allt med tanke på att mitt stora sommarintresse får ut på att kravla omrking på knä ute i rabatterna.
Att sitta på huk fungerar inte längre än någon minut. Jag minns när jag var ung (=D) och kunde sitta i huksittande ställning hur länge som helst utan problem.
Nu protesterar knäna högljutt och allt som oftast hänger vristerna och höfterna på i klagosången.
Jag börjar verkligen bli gammal =(.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar