I dag fick jag reda på något som jag inte visste förut.
Jag hänger tydligen på en allmän köttmakrnad för friarskranka män som önskar hava en hustru.
"Kom, kom och kläm och bedöm Johanna. Kan hon vara något för er?".
Eller ja, nu ska jag inte dra åt mig hela rampljuset. Min mor hänger tydligen på samma marknad och dinglar.
Tillåt mig förklara:
Kära mor var i dag och besökte hennes mor (alltså min mormor) och åkte med en ganska så..hmm.... märklig taxichaufför på hemvägen.
Denne frågade ut mor om hennes liv, om hon var gift, hade barn, vad hon skulle göra i sommar, om hon hade husdjur, vad för slags husdjur och annat.
Mamma svarade efter bästa förmåga att hon var gift sedan 24 år, hon hade tre barn (mig och mina två bröder), att hon skulle ut och åka på semester i sommar med sin man (min far), att hon hade hund m.m.
Taxichauffören berättade att han gärna skulle ha en flickvän, men han hade ännu inte funnit "den rätta" (han hade tydligen ganska höga krav på den tilltänkta) och han undrade om mamma och pappa hade det bra ihop, om pappa tog hand om manna och om inte mamma ville åka på semester med honom istället för pappa.
Mamma blev uppriktigt förvånad över erbjudandet och svarade nej, med anledningen av att hon redan var gift och gärna åkte på semester med sina man som hon trivdes myclet bra tillsammans med.
Dessutom är ju hon för gammal för att åka iväg med honom, sa hon.
Han verkade dock inte fästa sig så mycket vid åldern trots att han var 26 och mamma är 51 i år. Han trodde hon var 40.
Vidare började chauffören prata om mig. Var jag gift? Var jag förlovad? Hade jag pojkvän? Skulle jag vara intresserad av att åka på semester? Skulle han få lov att titta på mig när han lämnade av mamma här hemma?
Vad skulle mamma svara på allt detta?Om man tar frågorna i tur och ordning så blev svaren ungefär: Nej, nej, nej, jag tror inte hon har tid med det och jag tror nog att hon är inne.
På det frågade chaffisen:
Skulle jag inte kunna tuta så hon kan komma ut?
Då var mamma framme och jag själv var ute i trädgården. Inte ont anandes stegde jag fram mot bilen när mamma bad mig komma dit ett slag.
"Här är en jättetrevlig taxichaufför", sa hon.
"Jaha", sa jag.
"Jaha, det är är min dotter och våran hund", sa mamma till taxichauffören, "han har varit så trevligt och kört så bra hela vägen" sa hon vänd till mig.
"Hej,hej", sa taxichauffören.
"Hej", svarade jag, "vad bra då".
Sedan åkte han igen och mamma berättade det som jag själv har skrivit ovan. Då insåg jag att jag precis har blivit betraktat som ett stycke lovligt kött, en handelsvara som chauffören inspekterade för att se om jag höll måttet. Indirekt skulle man kunna säga att det var ett slags mycket morbidt frieri, haha.
Hur fasen ska man förhålla sig till det? Ska jag blir arg, känna mig kränkt, bli smickrad? ... faktum är att jag faktiskt undrar vad han kom fram till=D.
Skulle jag vara en bra investering?
Jag vet i alla fall hur pappa skulle förhålla sig. Han skulle förhandla om priset ;-D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar