Barn

Jag fick precis reda på att min mammas kusin fick barn i torsdags. Ingen av oss viste ens om att hon var med barn. Det är helt enkelt makalöst. Det var samma när en annan av mammas kusiner fick sitt andra barn, vi visste inte om att ungen fanns förrän vi fick ett julkort när det stod "God jul önskar Hanna och Emil". Och vi tänkte vem fasen är Emil. Och efter lite luskande fick vi reda på att moder hade ett kusinbarn som var ett par månader gammalt. Och när min kusin väntade barn så fick vi inte reda på det förrän det var två månader kvar till barnet skulle komma.
Jag måste säga att vi har en väldigt bra kontakt i vår släkt!
Just nu har vi två barn i släkten som jag inte har träffat. Min kusins barn som är ett och ett halvt och min mammas kusinbarn som bara är ett par dagar. Fast det är i och försig förståeligt att vi inte har träffat henne.
Konstigt nog så satt jag faktiskt och tänkte på henne (mammas kusin) för ett tag sen. Tänkte just att det skulle vara roligt för henne att få ett barn igen.

Det har varit rena babyboomen de senaste två åren. Kusin fick barn, Kompis 1 fick barn, Kompis 2 fick barn, Kompis 1 fick barn igen, Annikas bror fick barn, Kompis 4 syster och bror fick barn (inte med varandra =)). Och nu har mammas kusin fått barn, och Annikas andra bror väntar tydligen barn igen liksom Kompis 1.
Jahaja mängder av ungar föds i min närhet. Själv har jag inga planer av det slaget. Ha, hur skulle det se ut?!
" Jodå, jag ska ha barn. Och visst är det underbart att jag fortfarande bor hemma i mitt lilla rum på 12 kvadrat. Jag har ju mamma och pappa nära så det är bra. Om jag har jobb? Nehejdå, vad ska man med det till? Jaså kostar barn pengar? jaha där ser man, man lär sig nått nytt varje dag. Vad sa du? Körkort? Haha jag försökte med det två gånger, men det körde i hop sig höhöhöhö. Pengar? Nja, jag har inte så mycket, men det säkert inga bekymmer".
Så nej, här blir det inga barn gjorda. Och om jag hade haft boende och pengar så finns det ju ett annat bekymmer. Det är ganska svårt att skaffa ungar på egen hand.
Och förmodligen det viktigaste frågan. Vill jag ha barn? Nej, inte nu.
Saken är utagerad. Efter en stuns schitzofrenisk konversation så har jag kommit fram till följande. Barn är ingenting för mig just nu.
Men jag gläds åt de barn som föds i min närhet. Framför allt gläds jag åt de som föds i släkten. Och just nu får är jag väldigt glad för mammas kusins skull.
Grattis Grattis. Hoppas ni får en underbar framtid tillsammans hela familjen.