Hundrafemtioförsta dagen

IT´S ALIVE!!!!!

Ser ni? Ser ni för bövelen?!! Vet ni var det är? Det är mitt blåbär Northsky som för tredje gången vänder med ena roten i dödsriket och Hades andedräkt i ryggen och kommer tillbaka till mig! Ger mig en chans till. 

Detta måste vara min mest älskvärda planta någonsin. Aldrig varit med om starkare vilja att överleva!

Kära vän! Välkommen tillbaka till livet. Denna gång ska du få allt mitt beskydd!

Att jag förmänskligar mina växer? Bha, vad får ni det ifrån?! ABSURT!

Detta fick mig att le och må lite bättre. I för sig var kroppen mer i balans redan när jag vaknade. Allt mitt ätande och vattendrickande igår måste gjort sitt!

Fortfarande är jag märkligt matt och musklerna ömmar och är svaga, men den ständiga känslan av lågt blodsocker är väck. Alltid något. Det känns som när man precis börjat bli frisk från nån sjukdom. Vilket är märkligt eftersom jag inte varit sjuk....!

Bara för att säkra upp vad jag tro är låga järnnivåer och för lite protein fick min sedvanliga pizzalunch stås över och istället festade jag på blodpudding, lingonsylt och kiwi!

Åh, vilket komplexitet av smaker.... Det var en hemsk kombo vill jag lova, men just nu äter jag inte för att det ska vara gott utan för att jag måste få i mig vissa ämnen. För att kroppen lättare ska ta upp järnet i maten kan man käka c-vitamin till (vilket är anledningen till att man alltid fick juice i skolan till blodpuddingen). Vi har varken juice eller apelsin hemma så det fick bli kiwi. Ingn mat för mästerkockarna direkt, haha. 

Men piggare är jag så det är bra. Dansade till och med omkring lite grann när jag dammade huset.

Håhåjaja som bullerbybarnens farfar brukar säga. Jag ska ta och sitta ute och läsa en stund. SPF 30. Inte en bränna ska jag få i år!

Hundrafemtionde dagen

Någonting är fel i min lekamen.
Taskig kosthållning gör mig svag, orkelös och hjärnmosig. Är butter, snarstucken och elak. Det är tur att jag inte umgås med någon för tillfället...!

Måste återställa balansen. Tycker inte om att inte vara på topp.

Hundrafyrtionionde dagen

Den här snubben har jag lite dille på för ögonblicket. En som bara blir bättre ju längre han håller på. Bättre än någonsin om jag får säga mitt.

♫ Jag ska bada i pomada....!! ♫

Hundrafyrtioåttonde dagen

När sitter jag med lite kataloger, papper, tester, utvärderingar och lite sånt och skriver, läser och grejar.
Det kommer bli en hel del av den varan ett tag tror jag.

Ska nog ta paus en stund tror jag. Nu när regnet dragit förbi och lite sol tittar fram vore det synd och skam att inte gå ut en stund. Kanske ta tag i häcken.... eller så skjuter jag på det och skyller på att det är blött i gräset och jag inte är sugen på att bli blöt själv.
Men en inspektion av trädgården får det nog allt bli ändå.

Hundrafyrtiosjunde dagen

Det är lite grejor på G nu. Mer om det senare. Beroende på vart de leder..!

Istället pratar jag lite om trädgården. Det är gott att se hur det växer därute. Mindre gott att det verkar vara nån slags explosion av oxgrästillväxt. Jösses. Ena dagen kan jag rensa bort korgar med ogräs, Två dagar senare är det fullt av små skott i rabatterna igen. Snart måste jag ta tag i häcken. Jag har rensat två meter av den hittills... har väl en 30 kvar. Det är den delen av trädgårdsarbetet som är allra tråkigast. Funderar på att köpa markduk och en ton täckbark och bara dölja problemen.  

Hundrafyrtiosjätte dagen

Idag kommer:

2 avsnitt på raken dessutom. Höjdpunkt!!

Hundrafyrtiofemte dagen

Idag var det dags att ersätta de avlidna vänner i trädgården. 

Det slutade med en annan avliden kamrat....

Som nämnt, jag och fader tog oss till Wäxthuset och tittade ut växter att köpa. Det blev en vitbrokig benved och ett stort amerikanskt blåbär till framsidan, och en lavendel till baksidan. Jag och mor for till Svenssons senare och köpte blåkorn och ormögon. 20-30 spänn billigare än på Wäxthuset! Ormögonen var också till framsidan istället för mossfloxen som dött. 

Efter jag planterat ner hela härligheten och är mitt uppe i ogräsrensningen pratandes med min granne ser jag plötsligt hur ett gäng småfåglar och en skata flyger med ett väldans tjatter över våra huvuden och sätter sig i grannträdet. Så upptäckte Markus en fågel (nån sparv eller fink) på backen knappt vid liv. Den måste ha hamnat ur kurs under kallabaliket och fallit till marken med huvudet före och brutit nacken!

Bara nån minut senare var den död och jag och Markus ordnade med begravning under körsbärsträdet. Jag grävde en grop, lade fågeln på ett rabarberblad och vi gick i procession under tonerna av Chopins begravningsmarch (vackert sjunget av mig) och förde fågeln, snabbt döpt till Torsten Fink, till den sista vilan. 

Efter resningen av gravstenen och en blomma lovsjöng vi "Jag är en liten undulat..." som var den enda melodi jag kom på som innehöll något om en fågel. 

Vila i frid Torsten Fink

Hundrafyrtiofjärde dagen

Haha jag har glömt av den här dagen. Skriver på lördagen nu. Men jag kommer datera den här anteckningen som gårdagen, det vill säga fredagen.

Tjofräs.

Hundrafyrtiotredje dagen

Min bror är ju en fena att hitta roliga saker på nätet:
 

:D

Hundrafyrtioandra dagen

GRATTIS FANNY!!!

Fannys födelsedag idag. Och jag är så snäll att jag rotade runt i arkiven och hittade lite gamla bilder på oss:

2006

2001

Jag har massa mer, men jag tänkte att jag nöjer mig med de här två :). Har ju inte riktigt frågat födelsedagsbarnet om jag får lov att lägga ut bilder på henne, men jag är en ond bästis och gör som jag vill. Moahaha.
Jag kommer ihåg precis när vi tog de här bilderna. Bilden från 2006 var en varm sommardag. Så varm att jag inte ville gå ut (typ) och vi kom på att vi inte har tagit några bilder på oss två på ett par år så vi måste fota lite. Vi tog några tjusiga foton och kom den fina idén att sätta upp vårat hår i en tjusig 80-talstofs.... På den tiden hade vi båda långt hår.

Den andra bilden var samma sommar som jag flyttade från kära Dinglebo. Har även för mig att Elin är med, det kan vara hennes arm som är i kanten på bilden. Jag och Fanny brottas om kameran och lyckades få till denna urvackra bild. Modellagenturer, ställ er i kö!
Vi är grymma jag och Fanny!
Olika, men lika ändå kan man säga.
Ett ❤ till dig för du vet väl att du är mig väldigt kär! Hoppas du fick en fin födelsedag.

Hundrafyrtioförsta dagen

En liten tripp till hundfrisören för Douglas. Första gången någonsin fick hand handskas av en professionell trimmare. Gick mycket mer behändigt än vad det gör hemma så det var positivt. Det som var mindre positivt var att trots jag förklarade mig blå hur jag ville ha honom klippt (renrakad ner till huden, inget krav på att det ska vara snyggt) så var det som att hon inte kunde förmå sig att klippa en hund "fult" så han blev inte riktigt rakad utan bara kortklippt.
Vi ska prova ett annat trim nästa gång.

Hundrafyrtionde dagen

Klicka på Play

Avlidna

Det är med sorg jag i dag blivit tvungen att inse att några av trädgårdens familjemedlemmar nu har lämnat sina överjordiska liv och återgått till myllan. Vissa en dem fick knappt se en sommar. Andra var med oss längre och förgyllde våra rabatter med doft, fägring och smak.

Vi sörjer för Tatjanas bortgång. Vår krusbärsbuske som hade det tufft i livet. Du kom till oss 2008 och redan från början fick du kämpa. Du blev sjuk och angreps av insekter, men du kämpade stoiskt för din överlevnad. År efter år återkom du, gav oss bär, men orkade aldrig riktigt hela sommaren ut och Mars 2013 släckte slutligen din sista låga.

Vi sörjer för Magic Summers bortgång. Vår Hebe som kom in i våra liv med sitt vackra bladverk och blygsamma framtoning sommaren 2012. Din tid hos oss blev kort och sommaren var aldrig särskilt gynnsam för dig. Du visade upp din vackraste sida trots att vädret inte gjorde det lätt för dig. Du förgyllde vår rabatt.

Vi sörjer för Albas bortgång. Ett av mina största hopp i trädgården. Min renaste vita löjtnantshjärta som skulle sprida sina blad över de låga växterna. Du skulle givit dina vita hjärtan till alla. Tyvärr slog de sina sista slag under den kalla vintern och det enda du fick var en kort höst 2012. Du fick aldrig en chans.

Vi sörjer Vinca Minors bortgång. Du som sades vara en en härdig vintergröna som snabbt skulle växa till en grön matta och förtrolla oss med dina blåa blommor. Din ankomst våren 2012 skulle vara början på en gömd pärla under Schersminen, men du fick det tufft. Kylan fick dig till sist. 

Vi sörjer Northskys bortgång. Min käraste käraste blåbärsbuske. Din bortgång sörjer jag mest eftersom det var delvis på grund av mänsklig hand som du till sist drog ditt sista andetag. Du kom till oss 2010 och fick från början kämpa för ditt liv. Två gånger om blev du dekapiterad och två gånger förlät du och kom åter. Av min försummelse hade du heller inte sedan kraft nog att klarar dig genom vintern. Och när kylan kom var du hjälplös. 

Vi sörjer även för Lavendel, Salvia, Viol, Timjan, Iris, så gott som alla Smultron och stora delar Mossflox. Eran tid i trädgården har varit värdefull på många sätt. Vissa av er har funnits med oss så långt tillbaka som 2001 och ni har återkommit år efter år efter år. Tillsammans gjorde ni vår trädgård till en oas. Ett litet Eden och utan er blir vi nu halva. 

Det är med förtvivlan jag i dag fått inse att Mars 2013 var det grymmaste, urskillningslöst kalla och mordiska gift som drabbat er, mina vänner. Mycket kan jag göra. Men mot kylan är jag maktlös.

Vila i frid. 

* * * 

Snart blir ni ersatta. Inom kort blir det en tripp till Wäxthuset :D!

Hundtratrettionionde dagen

Men!!
Här hade jag förberett mig på morgonen för en dag i solen. Lätta kläder, smörjt in mig med solkräm för första gången på många år (ingen mer bränna för min del) och så går solen i moln och det bli lite kyligt!
Vad är det för jäkla sätt! Jag som hade tänkt ha en dag i trädgården. Pilla lite med bonsaierna. Rensa ogräs skriva upp vad som har dött och måste ersättas....

Nää-ää nu blev jag ledsen!

Hundratrettioåttonde dagen

Den här typen av bilder tycker jag är störtroliga!
Japp det är jag på bilden.
Varför tycker jag att den här typen av bild är så rolig? Jo, därför att det är en ögonblicksbild när man är helt oförberedd och inte hinner ordna alla musklerna till ett acceptabelt estetiskt flin.
Det är precis så här jag ser ut :D!!
Man (läs: jag) har ju nån bild över hur jag vill att mitt utseende ska vara på bild. Ännu mer sedan jag är glasögonlös. Och när jag ska fota mig själv blir det alltid en serie bilder där jag fotar olika vinklar, ser till att ögonen är likna öppna osv. Vilket för att jag inte alltid är lik mi själv längre. Jag har en bild-jag och ett vanligt-jag.

Den här bilden är vanligt-jag och det är så kul att få se den personen på pränt eftersom det är en enorm skillnad mot bild-jaget. Utseende över huvud taget är roligt. Framför allt hur bedrägligt det är och vilken bild man kan skapa kring sitt eget utseende när man bara ser sig själv posandes (stavning?) på bild.

Jag läste på ett forum hur en tjej var hysterisk efter att hennes pojkvän hade tagit en bild på hennes vanligt-jag. När hon fick se den bilden blev hon ledsen för att "inte visste jag harr jag ahde så runt ansikte, att jag var tjock, att leendet var fult"  osv. "varför är han tillsammans med mig när jag ser ut som ett troll??". Och så visade hon bilder på hur hon trodde hon såg ut. Samtliga bilder var tagna uppifrån (=smalare ansikte, skarpare käklinje), pussmun och antingen väldigt vida eller halvslutna ögon beroende på om hon ville se oskuldsfull eller sexig ut. Det var den bilden hon hade av hur hon såg ut.
Där nånstans förstår man hur bräckligt det är med att vara hajpad kring sitt eget utseende. Det man ser själv, är inte alltid det alla andra ser och ens egen självbild är väldigt ömtålig och den enbart baseras på ens bild-jag.
Oftast är vanlig-jaget mer attraktivt. I den här tjejens fall såg hon mer äkta, varm och vacker ut på bilden hennes pojkvän hade tagit, och liknade inte en duckfacebimbo som på de bilder hon själv hade tagit.

Jag säger oftast ser vanlig-jaget bättre ut.... i mitt fall är det en källa till humor. Men det kan jag bjuda på!! Min självkänsla sitter nämligen överhuvudtaget inte alls i mitt utseende.

ESC i afton!

Hundratrettiosjunde dagen

Den godaste hempizzan jag gjort är förevigad på denna bild. Det enda som jag fortfarande behöver arbeta med är kanterna som jag vill ha luftigare och segare, men annars var den helt perfekt!
Långjäsning is the shit som man säger :). Och att koka ner totmatsåsen gör susen också. Mumsfillibabba.

Under tiden degen långjäste åkte jag hem till Fanny och var barnvakt medan Frisörfrida var där och gjorde Linnea Fanny och Remona snygga i barret. Tiden går fort hos Fanny. Det är alltid så trevligt där, och det var jättekul att träffa Remona och Frida. Och lilla Matilda förstås :)!

Hundratrettiosjätte dagen

Bara för att jag blivit lat så här på aftonen efter en dag i handlingens, bilstädandets och ampelupphängandets tecken så blir det bara en liten fin video medan jag börjar koka sallad till morgondagen.

Den gamla goingen :D!

Hundratrettiofemte dagen

Nu gör jag slag i saken och presenterar mina bonsaier. Plus en som inte existerade förrän en halvtimma sedan. Jo, så är det. En alldeles ny bonsai har sett dagens ljus (om den överlever)

Min äldsta bonsai. Björk. 5 år i kruka i år, en del döda grenar tyvärr pga den tuffa vintern, men den blir nog snygg ändå om ett par år. Bara den tjockar till sig lite. 

 Den ena nykomlingen för i år. Det var den jag pratade om för ett par inlägg sedan, den som jag kommer böja, vända och vrida. Ingen aning vad för sort det är. Liknar en björk i formen på bladen, men det är fel färg...

 Förra årets nykomling. En lönn som går in i sitt andra år i kruka nu i sommar. 

Tredje året i kruka för denna knepiga bonsai. Den blir bara som pinne och vägrar förgrena sig. Kanske får jag kasta den om den inte börjar växa åt sidorna. Den har ett fult växtsätt just nu. Alldeles kal upp på halva stammen. Ingen aning om vad det är för sort. 

 Sist men inte minst, årets andra nykomling. En skogsplantering i en nockpanna. Det var en idé jag fick när jag hittade inte mindre än fem träd under altanen och i rabatterna. Kan ju inte kasta bort ett sådant tillfälle att prova. Det är tre björkar, och två av något annat som trängs här. Få se hur det utvecklar sig.   

Det var mina bonsaier... eller blivande bonsaier kanske jag ska säga. De är ju fortfarande under uppbyggnad. Min störa björk har fått sin grundform och ska mest bli kraftigare och få en mer förgrenad krona. De andra har lite växande att ägna sig åt. De kommer sätta mina gröna fingrar på prov helt klart :). 

Annars har det varit en hel del rensande. Till min sorg har nästan alla smultronplantor gått hädan i vintras. Några tappra har överlevt, så jag hoppas kunna återställa beståndet med dem. I den gamla hjärtrabatten har det vuxit dåligt de senaste somrarna, så jag tog bort de små pinnarna som fanns kvar och skyfflade grus över alltihop. En överlevare planterades om i kruka och ställdes lite malplacerat i grustaget. 

Nu är händerna gott stela och magen tom. MAAAAAAaaaaAAAAT!!! Jag är utsvulten. Höpp och Hej.

Hundratrettiofjärde dagen

Ibland är linserna kompis med mig. Ibland inte. Plötsligt ser jag dubbelt och det är väldigt irriterande. Framför allt när jag är ute och kör bil. Jag har kommit fram till att jag inte kan ha fläkten på så att den blåser mig i ansiktet. Då torkar linserna fullständigt och då ser jag inte bara dubbelt utan har ganska så ont också.
Irriterande minst sagt.
Men det är väl som optikern säger. "Man vääääänjer sig". Och det gör jag nog, men jag är lite trött på att jag måste vänja mig vid allt. Kan inte inte bara fungera!

Jag tänkte i morse: "vilken bra dag för trädgårdsarbete"... tills jag gick ut och fick en hagelskur i nacken. Tittade till mina bonsaier och trådband en av dem så den fick en bättre lutning. Tänkte jag skulle ta lite foton på alla fyra vid nått tillfälle. Det är inte mycket att visa upp för världen och en riktig bonsaientusiast hade nog fått slag om denne hade sett mina pinnar, men jag är ju bara en glad amatör som experimenterar sig fram här i livet :). Skulle gärna vilja få tag på ett litet barrträd också. Har bara fyra lövträd nu, och det hade varit fint att prova på en tall eller nått!

Bara för att visa hur sen våren är....

Hundratrettiotredje dagen

Det finns nog bara en enda människa i hela världen som vill begrava si en skämskudde när hon hör det här:



Ljuva tider, inte sant ;-)!

Hundratrettioandra dagen

Jag har ont i skallen.

Druckit för lite vatten minsann. Lätt att glömma om man inte har en flaska vatten bredvid sig.

Hundratrettioförsta dagen

Denna dag går också lite i bonsaiernas tecken. Under min dagliga trädgårdsinspektion hittade jag idag ett litet intressant skott. Ser ut som små björklöv fast grövre, mörkare och lite rödaktiga i topparna. Även stammen ser lite rödaktig ut så jag har ingen aning om vad det kan vara för nått. Försökte artbestämma med google, men gick bet. För fin för att kastas bort tänkte jag att "jag gör den till en bonsai". Sagt och gjort. Denna bonsaien är också den första som jag lindar med metalltråd och aktivt ska försöka regler stammens och grenarnas växtriktig på.

Den här formen vill jag försöka mig på. Fast i mitt fall är det är lövträd och inte ett barrträd som på bilden.
Kanske att jag väljer nån av mina andra två unga träd och gör en vindpinad variant.

Håll med om att de är häftiga!
(bilder från google)

Hundratrettionde dagen

Nu har bonsaierna blivit omplanterade. En månad senare än vad de borde, men allt annat är ju sent i år så varför inte dessa också.
Björken har äntligen fått sin riktiga bonsaikruka och det blir tydligt hur långsmal den är. Och så jag var för ivrig förra året med att strippa den så grenarna blev för tunna och förfrös i vintras.  I år tänker jag bara strippa en gång tror jag. Jag får se hur den vill växa i år och vilket väder  det blir i sommar.
Den ska få stå lite mer soligt i sommar också. Hoppas den blir lite kraftigare och inte längre.

Hundratjugonionde dagen

Fick mina nya linser i veckan och idag återpåbörjas projektet att gå utan glasögon.
Som vanligt med sjösjuka och gungande mark och sånt. Det är bättre nu på eftermiddagen, men morgonen var lite vansklig. Hade lite problem med balansen och ställa om ögonen från att se på nära håll till att se på långt. Så som det brukar vara när jag går från brillor till linser. Bilden togs i morse och visar tydligt min uppenbara glädje över att slippa glasögonen.
Men jag får tänka på det jag vinner på linserna. Jag kan bada! Och det är såpass viktigt (framför allt nu över sommaren) att det är den anledningen som väger tyngst.

Hundratjugoåttonde dagen

Jag säger som Fanny. Nostalgi på 60" :D!
Var hemma hos henne en god stund idag och sorterade hennes övervåning och hittade hennes gamla supernintendo. JÄJ tänkte vi och belönade oss själva efter all städning med en stund spelande.
Det är inte klokt vilken minnesresa man gör. Musiken, utseendet, banorna och hur händerna (nästan) märkligt kommer ihåg hur man brukade spela.
Nu MÅSTE vi ha spelkvällar :D!

Hundratjugosjunde dagen

Vår i trädgården till sist. Bara en sisådär 5-6 veckor sent.
Det är gott att se att det mesta har överlevt, men jag tror att den kalla vårvintern sög musten ut min löjtnantshjärta och min hebe (bilder från google).
Min vita löjtnantshjärta vill jag absolut ha, så har den dött måste jag köpa en ny. Heben är supersnygg, men jag är inte lika kräsen att jag måste ha en hebe igen. Framför allt om den är så känslig att den dör efter en tuff vinter trots att det är en förvedad planta. De borde bara motstådskraftigare.
Jag kan tänka mig att ersätta den med något annat som blir ca 60 cm högt, är förvedad och med ett ljust/strimmigt/intressant bladverk och som helst inte blommar.

Jag får de hur det utvecklar sig. Kanske finns det lite liv kvar i dem...

Hundratjugosjätte dagen

Ja här var man uppe med tuppen för att baka. Som big fan av långjäsning satte jag en deg tidigt i morse (som fortfarande jäser, ju längre jästid desto bättre). Så långt var allt väl, men när jag skulle till att göra ren assistenten var det någonting som knäppte till och plötsligt började den bröta, skava och stinka som aldrig förr. Jag trodde att nånting hade lossnat, nån packning eller nått och att själva "rotorskivan" - eller vad man ska kalla den-  skavde mot något. Det luktade verkligen hett bränt järn i hela köket.
Nyfiken av naturen tänkte jag att jag var tvungen att se ifall det var något jag kunde göra. Fick skruvar isär eländet och möttes av den sköna synen av närmare trettio års bakrester som såg så mösigt och vackert ut och luktade banan och hallonsoda.... eller inte. UÄK!
"rotorskivan" var kleggig och vackert rostig och när jag körde maskinen kunde jag höra hur missljudet kom från precis när det roterade (om man ser på bilden så är det under den runda öppningen till höger på maskinen). Och dit in kunde jag inte nå med något. Jag kunde inte så av själva skyddet (fanns inga synliga skruvar jag kunde skruva ut) så jag tänkte att jag gör rent så gott jag kan och oljar in det så kanske det hjälper. Men icke.
Det skaver och rasslar precis som tidigare så jag böjar förstå att maskinen lever på sina sista andetag nu. För en skitsak egentligen. Rent tekniskt funkar det lika bra som alltid, med är just det här skavandet som kommer blir dess fall. Jag kunde inte göra med för den i alla fall. Kanske pappa mekaniker kan rädda skrotet, men annars blir det här våran assistents dödsruna och en sorts långjäst vaniljbulle dess sista värv.

Vila (eventuellt) i frid.

Hundratjugofemte dagen

Marknadsdag idag. Uppe i Nygård. Det är alltid lite av en besvikelse att gå på marknad. Allting som säljs är lika dyrt som i riktiga affärer det är samma saker som säljs från år till år.
Jag och fader spelade på chokladhjul. Jag vann förstås inte, men det gjorde pappa! han som inte ens gilalr mjölkchoklad vann en 200grammare, hehe. Så gott tänker jag ;-).
Vi köpte en rökt vildsvinskorv och rökt ost också. Mumma! Men annars var det bara att gå omkring och titta. Var lite intresserad av lite bröd de hade till försäljning, men det var 2-3 dagar gammalt så jag var inte så sugen när allt kom omkring.
På hemvägen såg vi att det var loppis i på en liten väg så vi passade på att svänga in där. Mycket roligare saker att titta på! Loppis är mycket roligare än marknader! Synd att de inte hade annonserat mer, för det var inte så mycket folk där.

Nu går jag ut bland solstrålarna!

Hundratjugofjärde dagen

Bara som ett litet nostalgitips till de som var barn på 90-talet:
http://www.svtplay.se/bert?dela=1

Älskade Ängel....

Hundratjugotredje dagen

En tur i min ensamhet.

Jag tänkte ta mig ut i världen för att få tag på en glaskruka med fat till min nya orkidée. Och så ville jag kika lite på skor. Så det var ganska givet att jag tog mig ner till Nödinge. Min shoppingrunda började direkt i moll då blomsteraffären där nere inte hade glaskrukor! I varje fall inte i den storleken jag ville ha.
Så det blev till att fokusera på skor istället. Men tyvärr, där hade jag också otur. Jag är ute efter nån slags sneakersdoja med lite högre skaft. Inte converse. Men varken på skoalla eller sportsffären hade de det jag ville ha.
Så då blev det till att kika runt i de (två) klädbutiker som finns på torget. Limit och Lindex. Kom därifrån med en scarf. Nånting MÅSTE jag ju köpa!

Vidare till Klädkällaren och gjorde lite fynd :).
Stannade till i Älvängen på hemvägen och chansade på att Bergendahls skulle ha glaskrukor, men icke. Det får bli en sväng till Wäxthuset vid ett annat tillfälle.
Är ganska nöjd med mina fynd i alla fall. Lite synd på skorna, men någonstans lär jag väl hitta det jag söker.

Hundratjugoandra dagen

Min goa mor köpte en present till mig :). Skitsnygg!  Jag får ta mig till Wäxthuset och köpa en glaskruka att plantera om den här skönheten. Nu har jag två orkidéer. Den jag fick från Fanny för.... tre år sen tror jag det var. Blommar vackert större delen av året i en härlig rosa nyans. Trevligt med färgklickar i mitt annars så gråa rum.  Fick en ask med toffifee också. Ljuvligt!

På tal om Fanny ja. Henne och kidsen åkte jag och träffade idag. Vi gjorde ett litet projekt på famsidan av hennes hus. "Anlade" en uteplats, släpade fram krukor och bunkar och utemöbler. Åkte och köpte blommor och gjord och planterade för glatta livet. Blev himla himla snyggt! Synd bara att vädret inte är gästvänligt. Blåser kallt. Det är nu vi har marsväder!

Hundratjugoförsta dagen

Det här med balsammetoden alltså.
Det ser inte bra ut! Mitt hår alltså... Visst har jag vetat om att det är rejält förstört i och med allt jag utsatt det för, men jag visste inte riktigt att det var såhär illa.
Jag är inte redo att kasta in handduken än och börja med schampo igen (för det skulle ju bara åter maskera problemet med det torra och slitna barret) så istället jag har försökt komma på en kompromiss.
Sulfatfritt schampo! Eller ja, i den mån man kan få det sulfatfritt. Är det lite sulfater i det kan jag överleva det, men någon alkohol, mineralolja eller silikoner får det inte vara. Tanken är att jag ska kunna tvätta håret med Sulfatfritt schampo kanske en gång i veckan eller två gånger i månaden eller så.
Mest för att det är så bökigt att tvätta med balsam. Det funkar, det är bara det att håret blir så tungt att arbeta med och att stå i två-tre minuter och gnugga sig i hårbotten. Så om jag kan slippa det var 5:e tvätt skulle jag bara glad och nöjd :).

Så nu har jag inhandlat två sorters schampo som ska vara sulfatfria att experimentera med.  "Nordic Birch Shampo" från URTEKRAM och "Schampo&duschgel" från Barnängen kids.
Ingen av innehållsförteckningarna har SLS, däremot finns det snarlika ämnen som kanske skulle innebära problem för barret. Jag får helt enkelt prova mig fram och se vad som händer. Det värsta som händer är just att håret antingen blir alldeles tungt av oljor och silikon (ifall det är nått jag missat i innehållsförteckningen) eller att det blir ännu torrare än det är. I och med att håret redan är rejält skadat så tar jag den risken. Det kan liksom inte se mer förjävligt ut än det gör.

Får återkomma med utlåtande vid ett annat tillfälle.