Dag 366

Då var den här. Årets sista dag. Än så länge har den inte gjort mer väsen av sig än att vara en riktig tråkdag. Vädret är några plus och regn. Tråket smittar av sig på allt levande. Inte minst Douglas som är ovanligt tvär och butter. Nog för att han börjar bli gammal, eller nåja, medelålders med sina 7 år men såhär gubbig får han ju inte vara. Då blir han ju en ritktig tråkmåns, och jag kan inte riktigt se framåt 7 år i tiden med en tvär tråkvovve. Nä, här får han minsann skärpa sig tycker jag. 

Han vet kanske vad som väntar senare ikväll. När det dundrar igång här vid tolvslaget vill han väl vara på sitt bittraste humör för att stå fajta världskriget som dragit igång.

Ja mer än så är det inte. Jag har massor som väntar 2013! Det kommer bli ett händelserikt år!!

2012 var fantastiskt på många sätt (bortsett mormors bortgång förståss), och nu ska det bara gå uppåt och framåt!

 

Vad är bättre av avsluta detta år med en skräll för att fira av 2012 och en stort sista grattis på födelsedagen för mormor för att fira av henne en sista gång. 

78 skulle hon bli, men jag tror hon var väldigt nöjd med att sluta vid 77. Leve mormor!

Lite i mellandagarna

Nu har vi hamnat lite i mellandagarna.
Käkat julmat i flera dagar, men det är ju så gott så man skulle kunna käka en jultalrik om dagen året om. Lite övningskörande, lite dåligt väder, lite bra väder, en promenad eller två. Det är så dagarna ser ut just nu. Allt går liksom lite på halvfart om man befinner sig i en skön bubbla där man flyter omkring och har det gott i ljummen vaniljsås ungefär. Det är fint.

Det ska erkännas att så fort julen är över börjar jag tröttna på alla julprydnader, ljusstakar och julgran och länga efter ljus, gröna friska färger och hög och klar luft. Nu är det dags för vår tycker jag!! Men jag får vänta med att plocka bort julen tills efter nyåret i alla fall. Även om granen känns lite överflödig nu när den mist sin funktion.

Det är fint väder idag. Jag ska passa Loppa en stund idag också, så jag tänkte kombinera Loppa och väder med att traska en runda. Trist att hon är så liten och frusen för det kan inte bli en lång vandring. Men att bara få lite sol på sig gör skillnad. Mer D-vitamin till mig tack!

I går fick jag ett glatt besked. En go bekant till mig fick sitt andra barn! Jag hoppas allt gick väl och att alal mår prima! Grattis!

Som man ser på det här inlägget så är tankarna lite splittrade och det är ganska talande för hur det är i mellandagarna.
Flyktigt!

God fortsättning.

Jul Jul Stråååååååååååååålande jul.

Ja, då var det jul i stugan. Årets höjdpunkt tycker jag allt. Man förbereder sig i veckor för ett enormt antiklimax på julafton....

Om man har otur vill säga. Vi har efter några år kommit in i en rytm som jag är väldigt nöjd med. Hela dagen är jämnt julig från början tillslut, så våra aftnar är ett långt crescendo med en stor final så alla är nöjda när dagen är slut. 

Dagen börjar med grötfrukost vid 09. 

Sen är det lite valfri aktivitet, några (som pyttebror nedan) väljer att finslipa på julrimmen och sitter med julmusik och fnittrar. Andra (som jag och pappa) har lite av kökstjänst och ordnar med dukningen och förberedelser inför julbordet. Några till (som mamma och lillebror) är iväg på eget galej. Vi fixar i ordning utsidan och bygger lite snölyktor, tänder marschaller och lägger ut granris sådär fint och juligt.  

Här sitter Marcus och julrimmar på julbordsdukade bordet.

Sedan är det dags för julbord vid 14-tiden (lite snålt om tid i mitt tycke, jag skulle vilja att man började vid 13. Får se till nästa år).I år slog vi nog alla rekord. Vi är bara fem som firar jul ihop, men ändå lyckas vi laga mat till tvådubbla antalet.

Liten bit julbord

Lite bit julbord från andra änden

Det blev ingen bild på det småvarma, men utöver det som syns hade vi även potatisgratäng, jansson, kamben, kycklingklubba, två sorters prinskorv, köttbullar och potatis.

Mina favoriter är sill, ägg, vörtbröd med senap och liten bit skinka, kalkon"skinkan", hemrökt bog, prinskorv, rödkål, de lättrostade tomaterna i olja med basilika parmesan och vitlök, samt vanlig grönsallad och dressing. Jag åt tre jultalrika under kvällen. Mums!

Sen är det förstås Kalle vid 15 och mumsandet av julgodis. Tomteverkstan är favoriten!

Här står granen grön och grann i stugan. Pappas gran i år. Han gillar glesa granar och färgglada slingor. Och nej, det finns inga barn i våran familj, det blev så många paket ändå, haha. I säcken ligger klapparna till julklappspelet.  

Hög koncentration under Kalle

Vissa somnar...

Han fick ingen julmat men somnade ändå

Ganska söt när han sover

Sen  är det bildstopp för det blev för mörkt, men i slutet av Kalle så är det klapputdelning. I år var Marcus tomte. Först delar man ut klapparna, sen när alla har fått sina klappar får man öppna dem. Så gott som alla har rim tar det en lite stund eftersom alla stannnar upp och lyssnar på rimmet, gissar på klappen och sedan öppnar han/hon som fått klappen och ser vem som gissat rätt. Så vi ägnar väl nån dryg timma åt att skratta åt rim, öppna alla klappar och sen inspektera vad de andra har fått.
I år fick jag:
- Högtalare till laptopen av Mattias.
- Sängkläder av mamma.
- Tofflor av pappa.
- Exklisiva kakor, knäcke och polkahjärtan av Marcus.
- Chokladtomte av mamma.
- Keyfinder av pappa.

Efter allt klappöppnande och skräpslängande är det att roa sig med klapparna, titta på tv, äta lite mer (jag hehe) och roa sig bäst man kan innan det är dags för julklappsspel.
Dags att rensa bordet och fram med säck, äggklocka och tärning och sen spela tills alla klapparna har bytt ägare en sådär 140 gånger och klockan ringer. Jag vann en jojo som blinkar.

när julklappspelet är över är klockan 19 ungefär och alla är mätta, nöjda och glada förhoppningsvis så då sitter man och jäser i soffan, käkar godis snattrar och tittar på film. Svenssons Svensson var väl lite halvtam, men slutet på Tomten är far till alla barnen som vi prickade in efter Svensson Svensson är ju alltid en fullträff.

Sen är julafton slut när man går och lägger sig.

Våran jul är perfekt tycker jag. Det är precis så som jag tycker det ska firas, och jag är riktigt nöjd och glad med jularna numera. Det tog mig ett par år att komma över stressjularna från 90-talet och kunna känna glädje och lite förväntan om jularna och inte stress, ångest och obekvämhet. Det är perfekt att fira med bara familjen och jag är glad att vi är fem stycken. Alldeles lagom :).

GOD JUL! Idag blir det ännu mer julbord. Mumma mumma.

Lödöses blodbad

Det finns helst klart trevligare saker att vakna av än en nästa som åderlåter sig själv. Framför allt klockan 1.30 när man vaknar upp sådär härligt förvirrad och inte riktigt fattar vad det är som händer.
För när man vaknar 1.30 och ser hur det rinner blod längs med bröstkorgen så tänker man först "vilken fin färg". Sen tittar man på händerna som är ganska röda och kladdiga och tänker "varför så kladdigt?". Och sen försöker man somna om, men nån stans inne i hjärnan finns det nån liten cell som håller upp en hand och säger:
- Hörrni, vore det inte bra att kolla upp det här.
Och då vaknar man till igen och tycker att det känns lite konstigt i ansiktet. Jaha det är bara stelt blod som torkar och nytt blod som rinner nerför kinden.

Och det är först då alla celler i huvudet på sätt och vis har ställt sig i ordning och poletten har trillat ner. Jahaaaaaa, jag blöder näsblod! Sen börjar operation stoppa blödning. Hjärnan är visserligen inte riktigt helt klar, men att ta hand om näsblod har jag gjort så många gånger att det går på autonoma nervsystemet så det gör inget att halva hjärnan fortfarande är i dvala. Smart nog har jag alltid en toarulle vid sängen för sådana här ändamål. Så det var snabbt gjort att stoppa upp en halv dassrulle i näsan och blöta ner lite papper för att tvätta mig själv med. Samtidigt hade jag en inre monolog med mig själv:
- Jag tänker på rakt inte gå upp och duscha när det är mitt i natten. Tack vare min vishet kan jag göra rent utan att behöva lämna sängen.

Sen upptäckte jag att täcket hade ändrat färg från grått till rött. Jahopp. Byta påslakan?

- Ja, jag måste nog byta påslakan. Tänk vad bökigt och ovanligt att göra det såhär klockan halv två på natten. Det måste vara unikt. Och vad smart jag är som har påslakan i garderoben. Perfekt. Då behöver jag ju inte gå iväg och leta reda på ett. Undrar om jag kan  ha det jag gjort i syslöjden för 12 år sen. Det är kanske för slitet... men jag får väl stå ut en natt i så fall.

(ja, hjärna i halvdvala, vad var det jag sa?)

Trär av blodigt påslakan och upptäcker att själva täcket har ändrat färg från vitt till rött. Tvätta täcke?

- Hmm, ska jag tvätta täcket? Jamen det måste jag ju, jag tänker ju inte ligga här som en annan sårskorpa och torka fast i ett blodigt täcke heller. Och jag kan ju inte trä på nytt påslakan på en blodigt täcke. Vad klipsk jag är som har en flaska vatten vid sängen och kan tvätta täcket här. Då slipper jag ju gå till badrummet eller tvättstugan.

Tvättar täcket. Över sängen. Sängen blir blöt.
NU vaknade hjärnans alla celler och undrar vad fasen jag sysslar med. Inser att jag kommer sova i en blöt säng, men ett fortfarande blodigt täcke, för det är ganska så omöjligt att tvätta ett täcke med lite vatten från en vattenflaska. Det enda som händer är att man sprider ut blodfläcken och gör den större.
Det får bli nödlösning helt enkelt. Påslakan träs på täcket med blodet så långt ifrån mig som möjligt. Jag försöker göra det så bekvämt för mig som möjligt i den blöta sängen. Och somnar.

Här skulle den väldigt intressanta historien om blodfläcken vara över. Om det inte vore för det att den utspridda blodfläcken på täcket hade placerat sig så väl att den fläckat ner mina kritvita prydnadskuddar.
När jag vaknade i morse kunde jag inte göra annat än att uppgivet skratta. Vilket jobb jag hade skapat mig.
4 timmars skrubbande med allsköns rengöringsmedel tog det innan blodet försvann och jag lämnades med en irriterande huvudvärk.
Där låter jag den spännande berättelsen om min kamikazee-näsa ha sitt slut. SLUT!



(dagen kan bara bli bättre)
 

Tröjan, Loppan och tillvaron

Loppans stickade tröja som hon hade när det var som kallast.

Och på tal om kyla- VAD HÄNDE MED VÄDRET?!!!
Varför i hela vetet blev det plusgrader och regn. Vi är bara dagarna före jul och det såg ju så lovande ut med  frost och snö och kyla. Hoppet var högt och man tänkte jaaaaaa, kanske blir det en idyllisk och fin jul i år.

Fast jag går väl händelserna i förväg nu. Det är ju en vecka kvar och de säger att kyla ska komma tillbaka i mitten av veckan. Hör du det Gubben Väder! Bäst för dig att du kastar hit lite snö och kyla så julen blir jävligt idyllisk!!!

Det som händer annars är att Loppan ligger och fiser och luktar utedass. Pust. Första natten ifrågasatte jag min mentala status när jag placerade "buren" vid huvudändan av min säng då jaf troligen skulle avlida av gasattackerna innan morgonen.
Men jag antar att jag är härdad nu, för jag känner inte så  mycket längre.

Jag och Fanny hade en tanke om att jag (och Loppan) skulle hem till henne i fredags och har lite tjejkväll sådär. Men dels överskattade jag valpens förmåga att  hålla tätt och dels insåg jag att tjejkvällen hade antingen bestått av att jag hade suttit med Loppan i knäet hela tiden, eller jagat efter henne och Linnea. För det såg vi när Fanny och kids var här att Loppan gärna sprang efter Linnea, som inte tyckte det var lika kul att bli jagad, haha.
Men det hade varit hanterbart om hon bara hade varit mer rumsren, men vovven ägnar sig åt slentriankissning. Det är som att ho inte förstår fördelarna med att kissa utomhus, utan det är henne likgiltigt var hon gör det. Douglas var sån att han ville ut och han kämpade för uppmärksamhet för att få komma ut. Loppan däremot kan lojt traska ort till en dörr och sätta sig, men råkar jag inte se henne så kan hon traska vidare och hux flux sätta sig. Eller så går hon inte mot dörren alls utan bara sätter sig.
Sen fattar jag att hon är valp och har inte sen fysiska förmågan att hålla sig än, men hon borde ha förstått vid det här laget  att utomhus är det önskvärda. Framför allt med tanke på mängden godis och uppmuntran hon får när hon gör i från sig utomhus. Men det är som om det är henne likgiltigt var det sker.
Och en slentriankissande valp vill jag inte gärna ha med mig längre stunder för det innebär ett konstant passande och fokus, och om jag ska vara social  med vänner vill jag kunna fokusera på det och inte stirra på en valp varje sekund.

Ja, så nu ligger gasverket här bredvid mig och fräter sönder mina luktreceptorer. Och nu ser jag att hon är smutsig i öronen. Får nog ta och göra rent minsann.

Adjöden då'rå

Hundar i snö

Så typiskt att idag när kameran var fulladdad att vi har mulet väder. Kvalitén på bilderna är ju inte jättebra, men det får duga. 

Fångade Surgubben i en riktigt vacker min

Jag är så glad att se att de äntligen leker. Douglas leker visserligen mycket med munnen och lär Loppan att skälla, men det är en petitess i sammanhanget.

Trött Loppa efter en stunds rumlande i snön. 

Jag håller mina tummar att det bara är solsken från nu. Både med hundarna och när det gäller vädret. Idag är det julgodisbak som står på listan.

I väntan på ström

Jag väntar på att min kamera ska laddas upp så jag kan få lite fina bilder på Loppan och Surgubben utomhus.

Prinsessan på ärten här hemma äger det mesta just nu. För tillfället har hon lagt beslag på mitt knä så det blir lite bökigt att skriva. Jodå, så hon tar allt för sig. Och trots att Douglas är en riktig surpuppa så är hon på honom och vill leka med oförminskad energi. Hon har lite karaktär :).

Valpvakt

En veckas valpvaktande väntar. Just nu ligger hon och sover i mitt knä...
Och där har hon legat hela dagen med ett litet avbrott för en kort promenad med mig och Fjanten. Jag vet inte vad hon har hittat på det senaste, men såhär trött har hon aldrig varit hos mig tidigare. Spännande att se vad som väntar resten av veckan.

Händelser

Ja, alltså det är tyst här inne. Man kan väl säga att jag hamnat i en slags bloggtorka.Det är väl inte så att jag har mer att göra än normalt, det har bara inte blivit av att jag uppdaterat nått. 

Den sista uppdateringen var väl i november...

Hela hösten och början på vintern har varit lite annorlunda än normal kan man säga. I grunden är det körkortet som ligger och maler. Det är mitt största fokus just nu. Efter begravning och ursättning fick jag börjat med pluggandet på allvar, samtidigt som jag blev valpvakt åt Loppan. Sen blev det födelsedagar och i slutet av november hade jag äntligen läst ut teoriboken. Jag brukar läsa ganska fort, men det tog ändå förvånansvärt lång tid att läsa ut den. Den var ju ändå bara på en 300 sidor. Kan ju ha att göra med att det är ganska tråkig läsning, hehe. 

Hux flux blev det december och advent och förberedelser inför jul. Och från och med i morgon kommer jag ha Loppan här en vecka när hennes familj åker på semester. 

Här kommer hon sova förresten:

Man tager vad man haver. En gammal trådback och tre "trådhyllor" från en gammal garderob knåpades ihop till en liten sovbur. Den kanske är lite liten för en grand danois, men man brukar ju säga att de kan rulla ihop sig som en kanelbulle så det funkar nog.....

....;). Hon är en fralla. 

Nåväl, efter att jag läst ut min teoribok var det bara till att beställa en kod från trafikverket som gör att jag kan boka tid för prov. Den fick jag för ett par dagar sen och när jag kikade på nätet så verkar det tyvärr som att det inte finns några tiden förrän i mars!! Ja det skulle väl vara om någon lämnar återbud...
Jag tror minsann att mitt mål att skaffa körkort innan 2013 inte kommer lyckas. Det finns vissa tecken som tyder på det i alla fall :).
Bara att gilla läget!

Och så har jag sällskapat. Goa Fanny och Pernilla har stått ut med mig. Kalas på kalas och lite trippar var stans. Och så har jag varit helt ensam ibland. Och det ät väldigt gott det med. Så det var varit fina veckor utan bloggen. Man kan väl säga att jag njuter lite mer nu helt enkelt.

Fast det högg till lite i mig när jag vände blad i almanackan inför december. Varje år i januari när jag har en ny almanacka så skriver jag in alla viktiga datum och födelsedagar. I år var inget undantag: