Loppans stickade tröja som hon hade när det var som kallast.
Och på tal om kyla- VAD HÄNDE MED VÄDRET?!!!
Varför i hela vetet blev det plusgrader och regn. Vi är bara dagarna före jul och det såg ju så lovande ut med frost och snö och kyla. Hoppet var högt och man tänkte jaaaaaa, kanske blir det en idyllisk och fin jul i år.
Fast jag går väl händelserna i förväg nu. Det är ju en vecka kvar och de säger att kyla ska komma tillbaka i mitten av veckan. Hör du det Gubben Väder! Bäst för dig att du kastar hit lite snö och kyla så julen blir jävligt idyllisk!!!
Det som händer annars är att Loppan ligger och fiser och luktar utedass. Pust. Första natten ifrågasatte jag min mentala status när jag placerade "buren" vid huvudändan av min säng då jaf troligen skulle avlida av gasattackerna innan morgonen.
Men jag antar att jag är härdad nu, för jag känner inte så mycket längre.
Jag och Fanny hade en tanke om att jag (och Loppan) skulle hem till henne i fredags och har lite tjejkväll sådär. Men dels överskattade jag valpens förmåga att hålla tätt och dels insåg jag att tjejkvällen hade antingen bestått av att jag hade suttit med Loppan i knäet hela tiden, eller jagat efter henne och Linnea. För det såg vi när Fanny och kids var här att Loppan gärna sprang efter Linnea, som inte tyckte det var lika kul att bli jagad, haha.
Men det hade varit hanterbart om hon bara hade varit mer rumsren, men vovven ägnar sig åt slentriankissning. Det är som att ho inte förstår fördelarna med att kissa utomhus, utan det är henne likgiltigt var hon gör det. Douglas var sån att han ville ut och han kämpade för uppmärksamhet för att få komma ut. Loppan däremot kan lojt traska ort till en dörr och sätta sig, men råkar jag inte se henne så kan hon traska vidare och hux flux sätta sig. Eller så går hon inte mot dörren alls utan bara sätter sig.
Sen fattar jag att hon är valp och har inte sen fysiska förmågan att hålla sig än, men hon borde ha förstått vid det här laget att utomhus är det önskvärda. Framför allt med tanke på mängden godis och uppmuntran hon får när hon gör i från sig utomhus. Men det är som om det är henne likgiltigt var det sker.
Och en slentriankissande valp vill jag inte gärna ha med mig längre stunder för det innebär ett konstant passande och fokus, och om jag ska vara social med vänner vill jag kunna fokusera på det och inte stirra på en valp varje sekund.
Ja, så nu ligger gasverket här bredvid mig och fräter sönder mina luktreceptorer. Och nu ser jag att hon är smutsig i öronen. Får nog ta och göra rent minsann.
Adjöden då'rå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar