Visar inlägg med etikett Dröm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dröm. Visa alla inlägg

tisdag 10 december 2013

Trehundrafyrtiofjärde dagen

Jag funderar på att göra mig ett pannband. Det är inte helt optimalt med mössa när man (läs: jag) ständigt går i tofs... men jag är för lat för att dra igång en stickning, haha.
Världens gråaste och tråkigaste dag för övrigt. 6 plus, järngrå himmel och slask till fotknölarna. Nädu, tro fasen att jag bara ville dra täcket över huvudet i morse när jag vaknade....

Hade en riktigt hemsk dröm om Fjanten också. Det fanns en bild på honom och Magdalena Graaf (?!) i en tidning där hon grät ut om att hennes älskade Douglas var död. Man kunde läsa en tårdrypande berättelse om  hur hon hade bevittnat hur hans klor klipptes kortade och kortare med en avbitartång tills det inte fanns något kvar. Tassarna i tidningen började blöda. När alla klorna var avklippta hade an blivit skjuten i huvudet och dog.
Jag protesterade vilt och tänkte, nej, det här kan inte stämma, Det där är ju min hund. Inte Graafs! Fjanten ska ju vara här nånstans, tänkte jag och började leta. I mitt huvud började en berättarröst prata (ungefär som en nyhetsuppläsare) om hur Douglas hade blivit kidnappad från oss på en fredag och nu hade funnits död.

Sen var jag på en strand och hade picknick. Från en dörr i periferin kom Graaf in på stranden och jag sprang upp och frågade vad som hade hänt med hunden. "Han är ju min", sa jag. "åh är det du", sa hon och började gråta. "vi hittade honom på fredagen och  blev jätteglada för vi har alltid velat ha en hund. Sen var det några som tog honom och torterade honom i timmar innan det sköt honom. De filmade alltihop och skickade filmen till mig innan jag kunde göra nått".

Sen var det inte mer med det och drömmen gick vidare. 3 gånger om loopades drömmen innan jag tröttnade och bestämde mig för att vakna. Grym tajming ändå får jag säga. Klockan var kvart i 8 och dte var dags att gå upp i vilket fall :).

Jag kände min lite tvungen att kolla klorna på Fjanten när han kom in för att säga gomorron. Fick lite hångel till svar så allt var så väl det kunde bli. Tur att man inte är en sanndrömmare.

lördag 21 september 2013

Tvåhundrasextiofjärde dagen

Ett par timmar till med tårtorna och nu är de klara. Äntligen! Ett litet frånfall blev det på vägen. Den glutenfria tårtan gav upp hoppet om livet och kollapsade på förmiddagen, så det blev bara tre tårtor sammanlagt. Den glutenfria kommer fixas på annat håll så det löste sig i varje fall! Jag har inga bilder, kanske kommer jag fota innan bakverken far åstad i morgon. Jag tycker om dem i alla fall. Har provsmakat för det vilda (framför allt den tårtan som jag aldrig gjort förut) och jag gillar smakerna. Hoppas gästerna gör det också. 

Tänka sig att det kan vara så tröttande att göra tårtor, sitter och gäspar och klockan är vara halv 9 på aftonen, haha. 

Vaknade konstig idag. Hade nån konstig och intensiv dröm som handlade något om att hitta sängplats i en massa olika rum. Det fanns en massa människor där som hade hittat sina platser och jag gick igenom en dörr, och tänkte "men vad kul, det var länge sen om jag drömde om de här sängarna" och drog mig till minnes i drömmen sist jag drömde om de sängarna. Det var två olika sängar. En väldigt bred som stod vid ett fönster och den var supermjuk och fluffig med massa filtar. Jag kastade mig i sängen och provlåg. Sen provade jag den andra som var lite smalare och mycket hårdare och bestämde mig hastigt och lustigt att jag kan ta den mjuka sängen för senast jag drömde om det rummet hade jag bara provat sängarna men valt att sova i en annan säng i ett annat rum.
Drömmen sträcker sig egentligen långt innan sängväljandet, den handlade även om nån resa och ett uppdrag... en känsla av att något måste vara klart snart i varje fall. 

Åter till sängen: på ett ögonblick hade det gått flera timmar och minnesbilder av alla andra rum och sängar och människor for förbi i skallen. Så upptäckte jag att en dryg jävel med stora uppblåsta kinder hade lagt sig i min säng. Garret hette han och hävdade bestämt att det var hans säng och jag fräste nått och slet till mig sängkläder och kuddar och tänkte att "aldrig att jag lägger mig i de här sängkläderna, de måste tvättas när Garret har legat på dem". Plötsligt var det tomt på sängar, tiden snurrade fort och jag blev med ens trött och matt och det blev otroligt viktigt att hitta nån stans att sova. Jag blev en otroligt betydelsefull person i drömmen och hade arbetat hårt med något för alla de andra sängockupanternas skull och de pratade om mig sorlande i bakgrunden medan jag letade mig runt i mörka korridorer tills jag hittade ett kallt djupt rum där man inte såg de bortre väggarna. Det fanns stora stenar och en låg madrass gjord av en mörkbrun djurhud. En utbrunnen eldstad och en ryggsäck fanns vid sängen så den var säkert upptagen. Fast det visste jag redan och mindes att jag träffat snubben som hade den sängen tidigare och pratat med honom. En lågmäld person som var sådär jobbigt mystisk och svår som alla hollywoodhunkar ska vara i de flesta romantiska komedier. Men jag ville minnas att han var trevlig och han var inte där och jag var helt slut så jag tänkte jag lånar hans säng och sover där medan det i mitt huvud spelades upp hur "ägaren" till sängen  öste lovord över mig till någon och det ofantliga arbete jag gjort och ungeför som att han tittade på mig genom en glasruta högt ovanför hörde jag han säga halvt i dröm att det är klart jag får lova hans säng, det har jag gjort mig förtjänt av. 
Eftersom mina tankar styr vad han säger hör jag hans röst samtidigt som jag formulerar mina egna tankar "varför har hon inga sängkläder", "för att Garret har legat på dem" tänkte jag till svar och vi hade någon form av telepatisk tankedialog där jag formulerade tankarna till hans repliker och simultant hörde hans röst säga dom, och jag tänkte mina repliker till svar samtidigt som jag å ena sidan såg mig själv ligga på den bruna madrassen och andra sidan befann mig i min kropp.

Det här var bara en redogörelse för en lite del av hela drömmen. Om drömmen var som en långfilm var detta händelser som utspelade sig under 10 minuter och det fanns så otroligt mycket fler detaljer, och alla detaljer hade min odelade uppmärksamhet vilket gör att jag är nästan mer trött när jag vaknar än när jag lade mig. Hjärnan glöder ungefär. Det händer inte så ofta nu för tiden, det var värre för ett par år sen. Man vaknar och måste pusta ut och sen bara lägga sig och andas lugnt en stund  för att låta hjärnan få vila lite och musklerna att slappna av. Jag kan inte hindra mig heller (längre). Nu när jag drömmer kan jag inte avsluta drömmen och tvinga mig att vakna eller "måla en dörr" och gå ut genom  den och byta dröm som jag kunde för flera år sedan. Det kan jag bara om det är superüberintensiva drömmar eller som det är något som skrämmer mig, men annars är jag helt utlämnad till min detaljsökande hjärna. Den lägger verkligen märke till allt, och allt i drömmen etsas läggs bland minnesanteckningarna. Förminnelser, känslor, lukter, lutninar, saker, röster, människor, ljud... allt! 

Oj var det blev mycket text! Nu ska jag ut med Fjant, koka lite chokladsås och käka lite godsaker framför Mord i Paradiset. Ljuva livet, haha. 

söndag 20 februari 2011

Glad

Ja, jag är ju inte bara glad utan till och med LÄTTAD!
Nu är jag på banan igen. Grammatik är roligt och världen är underbar, hähä.
Douglas var faktiskt också ganska lätthanterad idag, trots att jag klippte mer av klorna är jag brukar. Inget i pulpan som tur är. Phu!
Lyste med ficklampa innan för att se hur långt jag kunde klippa. Tyvärr är klorna fortfarande långa nog för att klappra mot golvet, men det försvinner med tiden om jag repar mod och klipper mycket varje vecka. Istället för att vara feg och klippa lite varje vecka.

En hel vecka har gått sen jag såg åt bloggen sist. Det är dåligt. Man borde väl vara här och skriva oftare. Men just nu pågår inget särskilt spännande. Jag pluggar. Och pluggar mer. Och pluggar lite till. Mellan varven stickar- och virkar jag lite barnkläder. Åt Linnea.
Hon är så stor nu. Redan tre månader! Hur är det möjligt? Det är roligt att se henne växa. Och roligt att se henne använda kläderna jag gör. Och roligt att ta kort på henne.
Jag vill också ha bebishy i ansiktet. Jag är avundsjuk hela tiden.

Det är vackert väder idag förresten. Synd bara att det är så jäkla kallt. -18 i morse när jag vaknade. Och jag drömde så konstigt. Jag har hört om drömmar där folk tappar tänderna. Det ska tydligen betyda något. Jag har aldrig drömt det själv, men i natt drömde jag något snarlikt.
Jag såf mig själv i spegeln och fann att min övre tandrad hade glidit åt sidan. Framtänderna i överkäken mötte hörntänderna i nederkäken. Jag kunde ta tag i tandraden och dra den rätt igen. Och jag kunde verkligen känna hur tandrötterna rörde sig och nästan kittlade mig i tandköttet. Jag var tvungen att hålla käkarna ihopbitna för att inte den övre tandraden skulle ramla ut.
Huu. Mara!

Svammel svammel. Nu ska jag väl ta mig och titta ut på det fina vädret och drömma om frösådder och våt, varm jord. Mmmm!

tisdag 19 oktober 2010

Knäppa drömmar

Jag drömde att Fanny fick trillingar. Än konstigare var det att hon kom hem med dem till hennes gamla hus där jag och hennes storasyster befann oss.
Barnen var jättesöta. Precis som jag tänkt mig dem.
Sen presenterade hon dem för mig.
- " De heter Johannes, Vovdje och Toni". Toni ändrade namn under drömmens gång till Tovi.
Hur tjusiga namn var inte det?

Sen fortsatte drömmen på ett väldigt märkligt sätt med att jag befann mig på en brand sandstrand i Australien. Man varnade för farligt vatten och flera tusen människor skulle evakueras på smala spångar. Jag skulle hjälpa min mor från det farliga vattnet och gick in i stora spindelnät.

Vidare från spindelnätet hamnade har i mormors gamla hus och i området när hon bodde. Gick omkring i gamla hus och byggnadet. Upp i ett gammalt vindsrum (som inte finns i verkligheten) och där hängde gamla bilder som jag har målat för mina målarkurser. Mamma stod där och hade tagit upp sitt eget måleri och målar en bild på när jag föddes (!!!). Grannens äldste son gick omkring med mig och tittade på bilderna.

Sen vaknade jag.
Kul med drömmar. Det är som att se lite a en osammanghängande film.

fredag 30 juli 2010

Märkliga drömmar

Jag drömmer drömmar som är så oerhört detaljrika att det inte finns en chans att jag kan skriva ned dem. Det är jobbigt! Dessutom handlar de om så konstiga saker. Ibland även hemska.

Häromnatten drömde jag att min kompis' barn dog!! Hade ett skotthål i sidan av magen. Jag hittade barnet och tog med mig det för att berätta för mamman att barnet var dött. Gissa om jag vaknade med hjärtklappning! Och det var så mycket detaljer. Vad för slags kläder barnet hade, hur skotthålet såg ut, hur barnet kändes när jag bar det, vilket ansiktsuttryck, frisyr, hur luften kändes när jag andades, hur det lät när jag gick på asfalten. Allting var mörkt omkring mig, det var som jag vandrade i ingenting (bortsett från asfalten). Usch, nej det var ingen rolig dröm. Och det var ändå bara en bråkdel av hela drömmen.

Det jag drömde den här natten var bara konstigt. En del som jag fäste mig vid var att jag befann mig på en slags hylla med en skiljevägg. På andra sidan skiljeväggen stod en gammal kompis till mig som jag inte pratat med på 6-7 år eller så. Varje gång vi pratade kunde jag se orden som flög runt den här skiljeväggen och vi hade en lång dialog som slutade med att vi flirtade med varann. Sedan var det nått som hände, det var nått med skor, jag skulle byta kläder, miljön ändrades och jag var plötsligt i mitt gamla rum i mitt gamla hus, men kompisens röst som fortfarande pratade med mig i mitt huvud.
Även här var det också en massa detaljer. Kläder, de olika miljöerna, vid ett tillfälle gick jag på gräs och kunde se varje enskilt grässtrå och kunde känna hur det kändes.

Det är jobbigt när drömmar är så detaljrika. Det känns som att hjärnan inte kan koppla av ordentligt då. På sätt och vis var det lättare för ett par år sedan när jag nästan alltid hade lucida drömmar. Då var jag aktiv under drömmandet och kunde ändra riktningar och även bestämma vad jag skulle drömma om. Fast å andra sidan så var drömmarna då ännu mer detaljrika, hjärnan kopplade aldrig av och jag vaknade ständigt trött. Mådde uselt gjorde jag också.

Numera får drömmarna vara fria utan min inblandning. Jag stoppar dem endast eller får mig själv att vakna när de blir för intensiva eller detaljrika så jag inte kan sova ordentligt. Jag kan skapa en dörr och gå igenom den i drömmen och sedan skapa en bättre dröm för att sova vidare.

fredag 18 december 2009

Drömmar?!

Varför drömmer man om människor som man inte har träffat eller ens har tänkt på? Två nätter i rad har jag drömt om folk som jag inte känner, eller har träffat/tänkt på på evigheter. Märkligt.

Nattens dröm tog nog priset, det var en lång dröm med många detaljer som både handlade om färgglada cykelramar, tältande, bussåkande, bråk och annat. Men den delen som jag minns bäst är följande:

Jag och Niklas Strömstedt (???!) skulle dela husvagn nere vid en godiskiosk i byn. Väl installerade i vagnen drar herr Strömstedt fram en stor tidning och säger att jag borde uppdatera min blogg. Jag läser i tidningen och kommer fram till samma sak, så jag går hem och uppdaterar bloggen. Jag kommer tillbaka 11.38 am och det är kolmörkt ute.
- Det är någit fel med solen idag, säger jag när jag kliver in i husvagnen.
- Vad har du varit, att uppdatera tar ju en timma, frågar Strömstedt och möläter bakelser och blir större och större och större tills han exploderar och blir till en hög upphuggna grislår.

Jag går bakom den stora högen grislår och befinner mig i en affär med ett långt bord i mitten. Vid bordet sitter min farfar (som varit död sedan -01), pappa, min bror och längre bort finns skuggfigurer av några av pappas gamla kompisar.
- Det är synd att man inte kan få omkring i affärer längre och hugga upp sitt eget kött, säger farfar och halar fram en handyxa och börjar hugga i frusna bitar fläskkött.
- Ja, visst är det, säger pappa, och tar tag i yxan och hugger några slag. Dagens ungdomar får inte ens lära sig att hugga ordentligt fortsätter han och ger yxan till mig.
Jag försöker hugga men är för svag i handleden och yxan viker sig mot det frusna fläskköttet och jag lyckas bara göra små skåror.
Min bror försöker också hugga, men klarar det lika uselt som jag.
- Vad var det jag sa, fnyser farfar. Dagens ungdom!
Sedan går han iväg och jag vaknar.

Att jag drömde om farfar är ju förståeligt, jag och min bror pratade om honom igår. Önskade att vi hade fått träffa honom mer än vi gjorde när han levde.
Men Niklas Strömstedt?! Hur är det möjligt. Jag har inte sett honom på tv, inte lyssnat på hans musik eller nått sådant. Hur fasen kan han dyka upp i drömmen???
Det är därför det är så vansinnigt roligt att sova, man vet aldrig vad som händer, haha. Jag drömmer varje natt, även om jag inte alltid minns vad jag drömt när jag vaknar så har jag 9 ggr av 10 väldigt roligt när jag sover. Det är som att jag spelar med i en film i mitt eget huvud =D.

Nu är det dag, förmiddag, jag har varit ute med fjanten i det kalla vädret. Mer uthärdligt än igår. Det blåser inte. Men mina händer plågades i alla fall. Det är vant-tvång för mig numera!

Trevlig fredag!

tisdag 28 juli 2009

Kanske idag

Douglas fick äntligen badat igår. Och det var sannerligen på tiden. Jag har väl berättat att han började lukta gammal disktrasa?

Så idag kanske det blir trimmning. Jag är så nervös att jag knappt kan sitta still. Inte det bästa läget att trimma, jag vet, men det kommer inte blir bättre om jag väntar. Dessutom borde nervositeten gå över när jag väl satt igång.

Jag drömde att jag trimmade Douglas i natt. Trimmade halva honom och orkade inte mer. Dessutom hade jag glömt av att ta före- och efterbilder så jag var riktigt irriterad på mig själv.
Får inte glömma av det idag (eller när det blir av).

Odjuret väckte mig förresten vid strax efter tre i morses. Han stod överst på trappen och gnällde, antagligen efter husse som låg inne och sov. Fick lockat ned honom och stängs grinden till trappen och då lugnade han sig igen det lilla monstret. Jag hade ju hpoppts på en natts ostörd söm. Tog mig lång tid att somna om.

Nåja, nu får jag sluta svamla och stiga upp ur sängen.

tisdag 21 juli 2009

Seg dag

Idag kommer det vara en seg dag i dimma. Stackars Douglas som bara ommer få korsta rastningsrundor.

Jag vaknade halv fem i morse och var tvungen att börja knapra piller, jag började visserligen går och den mindre roliga bieffekten är att jag blir alldeles dimmig och seg i hela huvudet.
Men utan mina droger skulle jag inte överleva just nu.
Jag somnade i alla fall om vid 6 tiden och sov tills klockan ringde vid 7.30. Började jobba.

Jag hade en myclet märklig dröm. Bland annat om en valp som var så ohyggligt liten att den fick plats i min hand som som hade samma namn som mosters nya hund. fast det var mina grannar som ägde den. Det var polötsligt jul och jag gick och handlade kläder och möbler med min bror som precis hade fått barn, tvillingar, pojkar. Han gick omkring med barnvagnen och jag satt liksom fast på honom när han gick omkring. Hans kompisar skrattade åt mig eftersom de trodde att jag var efterhängsen. Jag fick syn på en tomte somtog emot önskningar. Bakom tomtemasken döljde sig ett barn och han hade enbart vuxna i knäet.
Jag letade efter hundar och befann min plötligt i ett hus som var mitt. Det ringde på dörren och jag skläppte in två sjungande människor som aldrig kom tillsam med vad de ville. Jag trodde att det var budet som kom med min moders och faders nyinköpta hattar (Det tillhör verkligheten, mamma och pappa har köpt hattar som ska skickas hem hit). Jag fick syn på den lilla hunden igen och jagade den.
Sedan vaknade jag.

Märkligt så säg? En sak som jag reagerat över är att alla som får barn i mina drömmar får söner. När jag drömde att Pernilla fick barn var det en liten son, herom natten när jag drömde om grannens barn var dte en son, drömmen när jag själv fick barn var det en son och nu när min bror fick barn (i drömmen alltså) var det också söner.
Betyder det nått?

Nåja, nu är det morgon i alla fall. Klockan är lite över 9 och jag borde gå upp och tvätta ansiktet så dimmorna skingras och gå ut med hunden så han får göra i från sig. Skönt med en vovve som sover länge på morgonen. Han ligget på rygg med benen i vädret och snusar så gott i sin korg.

Morrn.

torsdag 18 juni 2009

Världens starkaste man

Eller är han Sveriges? Han som var med i Let's dance? Jag drömde om honom i natt. Jodå, fast nu ska vi inte gå händelserna i förväg här, det var en helt oskyldig dröm jag jag finner mycket humoristisk.

Jag skulle lära Starke Adolf att hjula och stå på händer. Det gick väl sisådär eftersom jag i drömmen fick spaghettikropp så fort jag nuddade marken och hela tiden föll på nacken och dråsade ihop till en oformlig hög. Men han försökta så fint att härma mina "hjuliningar" och tillsut blev han nog ganska duktig på det.
Sen skulle jag jaga i fall en av grannarna som tagit ett av våra äpplen, men hur fort jag än sprang så hann jag inte i kapp. "Jag hjälper dig", vrålar Starke Adolf och hivar iväg all världens väg och precis innan jag slår i någonting som kommer rusandet full farm mkot mig ringer väckarklockan och talar om för mig att det är dags att jobba.

vaknade med betonghuvudvärk och stickande ögon. Inte så mysigt, men skriva mina texter var jag tvungen att göra ändå. Nu är det en regnig dag på G.
Jag ska börja planera för midsommar. Jag har haft lite bryderi vad jkag ska göra för tårta. Jag var inne på att göra en cheesecake med kola och blåbär,som såg mycket god ut, men ingridienserna till den skulle gå på en mindre förmögenhet och jag vet ju inte ens om den är god. Dessutom är jag beroende av att det skulle finnas färska blåbär på ICA här nere för att kunna tillverka den. Jag ror inte så mpånga andra bär fungerar ihop med kolasås.

Det får istället bli en slags alternativ sommartårta, som jag gör varje år. Ena lagret vaniljkräm, andra lagret bärmos av nogor slag, men jag ska twista till toppingen lite den här gången. Tårtan ska toppas med en del färska jordgubbar, och en del congacsmarinerade jordgubbar.Jga marinerade lite igår för att prova och det blev väldigt gott. Men det ska nog inte marineras längre än någon timma och jag funderar på att hälla i lite socker eller honung i congacen så den har udden av beskheten. Congac har nämligen en ganska fin smak om man bortser från alkoholen, hehe.

Nåväl, får se hur det smakar. Mor kommer förmodligen skriva högt av fasa i alla fall. Alltid roligt =D. Hornen växer ut ur pannan på mig, moahhhahahaha.

God dag.