Varför drömmer man om människor som man inte har träffat eller ens har tänkt på? Två nätter i rad har jag drömt om folk som jag inte känner, eller har träffat/tänkt på på evigheter. Märkligt.
Nattens dröm tog nog priset, det var en lång dröm med många detaljer som både handlade om färgglada cykelramar, tältande, bussåkande, bråk och annat. Men den delen som jag minns bäst är följande:
Jag och Niklas Strömstedt (???!) skulle dela husvagn nere vid en godiskiosk i byn. Väl installerade i vagnen drar herr Strömstedt fram en stor tidning och säger att jag borde uppdatera min blogg. Jag läser i tidningen och kommer fram till samma sak, så jag går hem och uppdaterar bloggen. Jag kommer tillbaka 11.38 am och det är kolmörkt ute.
- Det är någit fel med solen idag, säger jag när jag kliver in i husvagnen.
- Vad har du varit, att uppdatera tar ju en timma, frågar Strömstedt och möläter bakelser och blir större och större och större tills han exploderar och blir till en hög upphuggna grislår.
Jag går bakom den stora högen grislår och befinner mig i en affär med ett långt bord i mitten. Vid bordet sitter min farfar (som varit död sedan -01), pappa, min bror och längre bort finns skuggfigurer av några av pappas gamla kompisar.
- Det är synd att man inte kan få omkring i affärer längre och hugga upp sitt eget kött, säger farfar och halar fram en handyxa och börjar hugga i frusna bitar fläskkött.
- Ja, visst är det, säger pappa, och tar tag i yxan och hugger några slag. Dagens ungdomar får inte ens lära sig att hugga ordentligt fortsätter han och ger yxan till mig.
Jag försöker hugga men är för svag i handleden och yxan viker sig mot det frusna fläskköttet och jag lyckas bara göra små skåror.
Min bror försöker också hugga, men klarar det lika uselt som jag.
- Vad var det jag sa, fnyser farfar. Dagens ungdom!
Sedan går han iväg och jag vaknar.
Att jag drömde om farfar är ju förståeligt, jag och min bror pratade om honom igår. Önskade att vi hade fått träffa honom mer än vi gjorde när han levde.
Men Niklas Strömstedt?! Hur är det möjligt. Jag har inte sett honom på tv, inte lyssnat på hans musik eller nått sådant. Hur fasen kan han dyka upp i drömmen???
Det är därför det är så vansinnigt roligt att sova, man vet aldrig vad som händer, haha. Jag drömmer varje natt, även om jag inte alltid minns vad jag drömt när jag vaknar så har jag 9 ggr av 10 väldigt roligt när jag sover. Det är som att jag spelar med i en film i mitt eget huvud =D.
Nu är det dag, förmiddag, jag har varit ute med fjanten i det kalla vädret. Mer uthärdligt än igår. Det blåser inte. Men mina händer plågades i alla fall. Det är vant-tvång för mig numera!
Trevlig fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar