En tidiga morgon

Fast den är ju inte så tidig längre. Men i morse var den tidig. Klockan ringde halv åtta, och jag slog upp ögonen så fort att det brände i dem. I dag är första seminariedagen med en riktig lektion. De andra seminarierna och föreläsningarna har varit introduktioner och annat. Så då har man kunnat pyssla medans man lyssnar. Till exempel göra en sån här:

overall till mobilen

Men nu ska man sitta aktiv och prata engelska. Jösses, det hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle göra. Prata engelska! Dessutom med en person som har engelska som modersmål och pratar med den sagolika australiensiska accenten. Australiensiska är lite grann som göteborgska. Det är gott att höra den. Känns varm och gemytlig och är lent och mjukt att lyssna på.

Mer av den varan!

Nåja, seminarie och tidig morgon var det ju. Jag är inte van att vara på benen vid den tidpunkten på dagen. Jag är van att vara vaken då, men jag brukar ligga kvar i sängen till omkring 9.30 innan jag behagar sträcka på mig och göra morgon. Det gick ju inte an idag, lektionen började ju 8.30.

Nu känns alla rutiner lite rubbade. Jag är hungrig nu, och klockan är inte ens 12. Ett sekundärt problem i sammanhanget.

Mitt största problem är det som jag studerar. Grammatik. På något sätt har jag lyckats ta mig igenom hela grundskolan utan att lära mig ett dugg engelsk grammatik (nästan ingen svensk grammatik heller för den delen).

- Varför är meningen korrekt när den är skriven såhär, Johanna?

- Därför att det låter rätt!

Så har det låtit genom hela grundskolan. Jag vet (oftast) att något är grammatiskt korrekt för att det låter rätt. Inte för att jag vet varför det låter rätt.

Ja, jösses, jag kommer ha en lååååång vår framför mig.

Och så pluggar jag tyska med. Det hade jag ju nästan glömt. Får ta och sätta fart nu.

Svejsan, god morgon och god lunch!

Patrull

Jag har stött på patrull.

Inte bra alls. Det plågar mig riktigt ordentligt. Jag ska se om jag kan lösa det på något sätt. Det bästa hade ju varit att vakna en morgon och allting var löst. Inga mer problem, ingen mer patrull. Men så bra ska ju ingenting flyta på...!!

Allting började ju så bra den här gången, det var tredje gången gillt och trots att allting var ganska förvirrande, så var jag ändå vid gott mod. Tills bomben släpptes.

Nu vet jag inte hur det ska lösas.

Jag kanske kan vädja till stabens goda hjärtan eller nått. Det måste i vilket fall lösas.

Nu är första veckan som universitetsstudent avklarad. Jag har börjat få en slags struktur på alla föreläsningar och seminarier, börjat bygga upp mitt eget schema och ser fram emot våren med försiktig tillförsikt. Jag har en stor malsten ovanför huvudet som skymmer sikten, och det är böckerna. Vissa böcker har jag fått beställa hem, helst klart. Men att beställa alla skulle göra valven hos CSN ekande tomma, så jag måste hitta andra lösningar. Det första alternativet är att botanisera i grannens hyllor. De är lärare båda två, så där kanske jag kan hitta mycket matnyttigt.

Det andra alternativet är att fjärrlåna böcker från bibliotek. Undrar om det går att fjärrlåna från ale...? Den mest praktiska hade ju varit att låna e-böcker. Det kanske man också kan göra någon stans. Det hade varit det ultimata.

Jag får kolla upp det. Jag vill verkligen verkligen verkligen verkligen VERKLIGEN klara den här kursen.

En frilla

Den här frillan hade jag en natt. Gissa om jag vaknade penntroll. Tjusigt värre.

Vad jag ville med det här inlägget?

Visa min frisyr, vad annars...!!

Haha

Första dagen

Idag är första dagen. Än känns väldigt bra och spännande.

Låt det fortsätta så!

Skolstart

Nu kommer jag gå in i en tid av frenetiskt studerande. Förmodligen kommer inte jag vilja se åt datorn när vi närmar oss sommaren.

Men det ska bli riktigt roligt. Jag antar att mina handledare redan nu börjar störa sig på mig, haha. Jag verkar nog lite övertänd med alla mina frågor!

Jag ser väldigt mycket fram emot den här våren. Av många olika skäl!

skyltar

Har gjort skyltar till två hästar. Fanny undrade för en två månader sedan om jag kunde göra skyltar till två av hästarna i hennes stall. Självklart sa jag, och inväntade instruktioner på hur skyltarna skulle se ut. I veckan kom instruktionerna, och idag blev skyltarna klara.

Länge har jag suttit böjd och målat. Jag är alldeles skev och sned nu. Men jag har velat få gjort så mycket som möjligt nu... för på måndag börjar SKOLAN!

Fy jäklar vad jag ser fram emot det, det ska bli så kul.

Jag är alldeles nervös, hehe.

Nu är det afton.

God Afton.

Finbesök!

Jag är jättedålig på att föra över bilder till datorn nu för tiden.

Tog massa bilder igår när Fanny och Linnea var här. Med betoning på massor, hehe.

Jag ska måla av det lilla livet så jag fotade och fotade och fotade och fotade för att försöka få till en bra bild.

Några bilder blev det, och jag ska försöka bestämma mig för vilken av alla jag ska måla. Eller, jag har nog redan bestämt mig.... kanske.

Får se.

Hjärtesöt är hon i alla fall. precis som sin mor. Ett litet sockergryn som blev hur trött på mig och min kamera som helst, haha.

Vänta du bara, Linnea. Hela ditt liv kommer dokumenteras av mig och min kamera, hähähä!

Fick i varje fall tagit en minipromenad med barnvagn och hund. Det var nog välbehövligt för alla parter.

Nu ska jag måla skyltar, måla en bild, sy kuddar, sticka färdigt en tröja och sticka ett hårband. Eventuellt sticka ett nytt mobilfodral också. Plus att jag ska förbereda mig lite inför studierna som drar igång på måndag och så ska jag skriva inköpslista och middagslista och bestämma vad jag ska göra till middag idag...

Pust!

Skall skall skall

Jääääses vad Douglas skäller. Och skäller. Och skäller.

Vad jag avskyr när hundar okynnesskäller. Han skäller alltså bara för att han kan eller för att han vill eller för att han av någon underlig anledning finner det roligt.

Som jag avskyr det.

Framför allt när jag ska till att sköta om klor eller päls. Då kan han lägga av ett gällt 230-decibelsskall rakt i örat på mig. Då gungar det ett bra tag i huvudet kan jag säga. Och ont gör det!

Idag var han värre än vanligt. Normalt sätt skäller han lite av entusiasm när han leker. Men idag var det skall hela tiden. Höga och gälla! Ghaa, står inte ut. Han fick ha "munkorg" hela tiden under päls- och tassvård idag för att jag skulle kunna få honom klar.

Munkorgen är ingen riktig munkorg utan min hand som håller honom om nosen så han inte kan skälla. Fast det betyder ju inte att han försöker. Då strupskäller han istället, men det är i inte lika skärande för mina öron, så det bryr jag mig inte om.

Och tro inte att jag inte tränar honom. Sedan fem år tillbaka har jag försökt få honom att, inte nödvändigtvis gilla, men att acceptera pälsvården.

Han står ju still i varje fall, och ha morrar. Fine, det gör mig ingenting. Men skälla, det ska han ge fasen i.
Och vi har tränat och tränat och tränat och tränat. Jag vet inte om jag tränar honom på fel sätt, för han ändrar sig aldrig (mer än att han lärt sig att stå still och att sluta rycka med framtassarna). Vi har sen -07 tränat med klicker. Han kan helt enkelt inte bli bättre. Om det är någon som vill göra ett försök att få honom lugn och att acceptera pälsvården så är de välkommen att prova. Så länge metoderna inte går ut på att slå honom eller skrämma honom.

Numera orkar jag inte med att träna mer, och inte han heller för den delen. Det finns en övre gräns för vad man orkar med. Nu vill jag bara få det överstökat så effektivt och snabbt som möjligt. Om det innebär att han får hålla truten stängd av min hand så jag kan jobba ostört, så får det vara så.

Men det är helt klart tråkigt. Jag drömmer att han en dag ska ändras, jag ser andras hundar som är så fogliga och dessutom tycker om att bli borstade, klippta eller trimmade. Magi, tycker jag.

Ren och skär magi.

Hur har det gjort?

Kopparslagare?

Det ar ett ord jag fick lära mig när jag läste en bok. Att man har kopparslagare. Det betyder att man är bakfull, och framför all huvudvärken som kan följa med bakfyllan.

Nu är jag visserligen inte bakfull men huvudvärk har jag ändå. Kopparslagare!

Den första natten på hela veckan som jag sover sammanhängande och inte lika oroligt, och så vaknar jag vid 06 av att huvudet pulserar tungt.

Då hade jag överläggning med mig själv.

- Om jag ska käka en tablett så måste jag gå upp och äta mat först så tabletten landar på nått i magen.

- Men det är för tidigt att gå upp klockan 06 när jag somnade omkring 0.00.

- Om jag ligger kvar och försöker sova kommer förmodligen det gå ett par timmar och jobbig värkande sömn innan jag vaknar på "riktigt", är det värt det?

Ja, beslöt jag mig för, så jag la mig så stilla jag kunde och försökta somna om. Det blev bättre än jag trodde. Nog för att lite av huvudvärken är kvar, men en stor det försvann faktiskt. Skönt det, men det blir nog ändå till att knapra piller, för den lilla värken som är kvar är en sådan där liten och irriterande värk som sticker till ibland.

Det går lite uppåt

men jag vågar inte vara för mycket optimist. Det gjorde det för flera veckor sedan också, men sen gick det snabbt nedåt igen.

För att förklara:

Vikten är låg och jag har sedan början av december försökt få upp den, med blandat resultat. Första veckan upp 600g, nästa vecka ner 200g, nästa igen upp 100g, nästa ner 600g osv. Ett jäkla pendlande och marginalerna är så små att det också kan ha att göra med dagsform.

Nåväl, jag bestämde mig att efter trettonhelgen får det bli slut med småätandet av godis och att ta min träninglite på allvar igen. Det var si och så med det under julhelgerna. Och till min glädje visar vågen + 700g idag.

Alltså kan jag konstatera (högst ovetenskapligt) att kolhydrater av socker inte ger mig någonting. Bortsett från en snabb pigghet följt av illamående och nedtämdhet. Jag är nog den enda människan som blir melankoliskt grubblande när jag äter choklad, haha! Om jag lever en vecka på godis skulle jag rasa i vikt.

Däremot kolhydrater av pasta och ris är bra, det går jag upp i vikt av! Så det får bli mer av den varan. Och självklart fett. Måste äta mer fett. Välja grädde i maten istället för att reda den med vatten och mjölk (som jag gör för mamma som ska ned i vikt), strö över lite ost på pastan, ha olja i salladen och att försöka dricka standardmjölk.

Jag som inte ens tycker om mjölk, är en hängiven vattendrickare. Men jag antar att man (läs: jag) är tvungen att anpassa sig och anamma lite nya vanor. Inte går jag upp i vikt av vatten och grönsaker heller. Även om det är det jag mest vill ha...

Nåja, ett jätteintressant viktinlägg har knåptas ihop. Nu ska jag plocka ut matvaror från bilen.

Veckohandling, vettu!

Inte ensam i gänget

Jag är inte ensam om bloggtorkan.

Flera av mina dagligen besökta bloggar verkar ha det lite tomt på förråden att dela med sig av.

Det är gött att vara i sällskap, hehe.

Uppdatering??

Jag är på tok för dålig på att blogga just nu, märker jag. Var det redan en vecka sedan sist?? Jösses. Vad ska jag skylla på?

Lite granna stress kan man säga. Förberedelser för att börja plugga, införskaffa böcker, haft storstädning i källaren och har nu en två ton skräp som ska slängar, julen har städats ut, Douglas har fått ny frisyr på tassarna och jag har spenderat timmar vid symaskin och spis.

En stjärnas vardag ;-)!

Jag längtar som en galning till våren. När det började regna för ett par dagar sedan var jag salig. Jag kunde inte sova. Var uppe till 02 och lyssnade på regnet. Underbar!Mera regn! Bort med snö och kyla. Nu vill jag se de första vårblommorna och känna de första ljumma vindarna.

Douglas förresten har haft ett par knepga veckor. Direkt efter nyår hade han två dagar (och en natt) då han kräktes tätt som oftast. Hur märkligt som helst. Nog för att han brukar kräkas en till två gånger i månaden, men då är det på morgonen och bara galla. Den här gången var det mitt på dagarna och mitt på natten.

Sen höll det upp och han var kräkfri... tills i natt. När mor kom ner i morse fick hon torka spya, och mitt under min egen frukost började han ulka så det var till att släppa ut honom snabbt som ögat. Märkligt beteende det där. Han är ju pigg och glad i övrigt. Hmm.

Min teori är att han käkar saker som ligger gömda i snöhögarna när ingen ser, och det sätter sprätt på magen.

Men fortsätter han såhär så blir det en tripp till veterinären. Vi han inte ha en kräkande hund här hemma.

Intressant och fräscht, inte sant.

Nej, jag tänkte väl det. Men jag har inte så mycket annat att bjuda på just nu.

I sakta mak

Det nya året lunkar på. I sakta mak närmar sig våren, och den längtar jag som en galning efter.

Jag vill att vintern ska vara över nu. Jag vill se barmark och våt jord. Jag vill se knoppar från krokus och snödroppe och jag vill känna den friska doften i vinden av VÅR!

Ja, jag är lyrisk och fullständigt förälskad i våren, och det tänker jag låta mig vara!

Det är skönt att veta att det går åt rätt håll i varje fall. Solen är uppe liiite längre, lyser liiite klarare, luften är liiite högre och allt känns liiite bättre. Bara tanken att det går mot ljusare tider är nog för att bli lycklig. Jag kan blunda med solen i ansiktet och känna att den värmer lite. Jag har glömt av hur det känns. Märkligt att minnet är så kort, det var ju bara ett år sedan (knappt) jag gjorde samma sak.

Jag har en slags hatkärlek för årstidsväxlingar. Från vinter till vår blir jag salig och lycklig, från vår till sommar blir jag varm och förälskad, från sommar till höst blir jag vemodig och från höst till vinter blir jag hopplös. Alltså, jag känner inget hopp.

Visst finns det fina dagar i varje årstid, men jag tycker att fördelningen är orättvis. ag skulle vilja att våren började nu i januari, jag skulle vilja haft sommar från mars till oktober, höst från från oktober till november och vinter i december.

I år mer än någonsin känner jag att jag skulle vilja bo någon annan stans än här. Just för att få längre vår och sommar. Undrar om jag kommer infria det nån gång, att flytta från Sverige....

Nåja, framtiden lägger vi åt sidan för ett ögonblick och fokuserar på nutiden.

I slutet på januari är det dags att plugga i turbofart. Engelska och tyska. Jag kommer inte ha annat än glosor i huvudet, haha.

Lite nyår

Sådär, då bjuder jag på lite bilder från den sista dagen på året:

Jag tog fler bilder med mobilen, och filmade även med den. Synd bara att jag inte kan föra över bilder och film till datorn. Det var en ganska bra fyrverkeri i år. Det smälls i omkring 15 minuter och de flesta av oss är ute och snåltittar lite. Av ett grannskap på 100 hus så är det väl 10 eller så som skjuter av raketer.

Och de där förbannade tjutande sakerna. Varför konstruerar man ens raketer som tjuter. De är fula och det skär i öronen. Jag fick leka Dumbo med händerna för öronen flera gånger. Var även tvungen att gå in när tjutandet blev för intensivt. Satan vad ont det gör!

Nåväl, många fyrverkerier fick jag på bild, många fler i minnet. Framför allt eftersom det den första dagen/kvällen på vintern som det var plusgrader. När jag gick ut kände jag doften av vår (och krut) i luften och det gjorde mig god inför framtiden.

Jag längtar något enormt till våren nu!

Såhär såg min frisyr ut

Så här såg den ut klockan 2 i natt efter att jag vecklat ut alla mousse- oh hårspraystela flätor och knutar

Nu är det första dagen på den nya året. Det känns bra. Jag är full av tillförsikt. Det SKA hända grejor i år. Det ska bli ett år att minnas!

Välkommen 2011!