Jag har inte ångrat mig ett dugg sedan jag klippte mig. Jag tyckte att det var onödigt att klippa så mycket som jag gjorde, och var inte van. Jag är fortfarande inte van, men nu när jag ser före och efterbilderna så tycker jag att min galenskap inte var så galen ändå. Visst frillan är fortfarande inte särskilt snygg utan ganska hackig och stor, men jag har köpt mig en plattång så det ska väl rådas bot på hoppas jag.
Jag kommer alltid ha en förkärlek för långt hår, det tvivlar jag inte på. Men hur mycket jag än tycker om svall som fladdrar i vinden så är det lite jobbigt att hålla ordning på. Dessutom blir mitt hår aldrig riktigt snyggt när det är långt. Eller jo, om det dröjer ett par dagar mellan tvättningarna och om jag inte borstar det, då kan det ligga fint. Men så fort det är tvättat eller borstat står det åt alla håll och blir matt.
Nåväl, jag kan prata länge om hår. Jag gillar hår. Men jag ska väl inte ta upp för mycket yta med att svamla om döda celler.
Nu är det klippt, av min egen hand (vilket orsakade en sån jäkla adrenalinkick att jag kände mig ur gängorna i ett dygn efteråt haha), och nu är det också färgat. Rött. Av egen hand. Titta före- och efterbilder:
Ganska långt hår. Inte rekordlångt som jag hade för ett par år sedan då det räckte till höfterna, men ändå ganska långt.
Ett par timmar, 30 cm och en förpackning hårfärg senare:
Det bästa med kort hår är att det torkar på nolltid! Jo, och så måste jag bara få fnissa lite åt en rolig händelse. När jag skulle tvätta ur hårfärgen passade jag på att duscha samtidigt (intressant eller hur). När jag står där i duschen inser jag att färgen har samma nyans som blod, och när jag håller på att gnugga ur den så far det röda droppar överallt och rännilar med röd färg rinner ner för väggar och draperier, och tillslut är hela botten på badkaret blodrött.
På nolltid hade duschen förvandlats till en badrumsscen från en väldigt blodig skräckfilm.
Jag fnissade hela tiden tills all färg försvann.
Min humor är enkel och inte alltid helt begriplig.
God helg!
