Buzzador

Jag är buzzador.
Hade faktiskt glömt det tills jag fick ett mail förra veckan där de frågade om jag ville vara med och prova halstabletter. Givetvis sa jag och idag fick jag ett paket med 12 st halstablettspåsar från wirgley's Extra. Så det är bara till att börja knapra.

Skolstart

Jaha, nu har man börjat skolan igen. Jag har hoppat omkring som en förstoppad ettakluddare hela dan. Det kommer bli så kul att plugga och ha något att göra.
Det började dock inte lika roligt. Glad i hågen hade jag satt mig vid datorn för att börja skoldagen. Tro fasen att programmet som skulle vara mitt "klassrum" inte fungerade. Tre och en halv timma senare fick jag löst det någorlunda genom att logga in via internet, men det fungerade inte lika bra som det skulle gjort om det riktiga hade fungerat...
Men jag var tvungen att nöja mig med det så länge. I alla fall tills bror datornörd, tillika expert, kom hem och kunde hjälpa mig få ordning på programmen.
Och efter idogt arbete lyckades han lösa problemet och efter lite utrensning så fungerar allt nu strålande. Härligt.

Ja, nu är man skolbarn igen =). Jag hoppas på en rolig höst. Skål för friheten!

På moln

Stackars den människa som ser mig nu. Halft galen, halvt hysteriskt. Fnittrar, dansar och glädjeskriker för det vilda. Jag ler så brett att mungiporna möts i bakhuvudet. Jag är så förbannat GLAD!
Jag svävar på moln.
Jag nu blivit antaget till båda mina kurser och jag har fått brev hem om den första kursen. Hur arbetet är upplagt och så vidare.
Kursplaner och arbetsfrågor, mål och välkommen-pappererna haglar. Hade aldrig trott att tanken på att börja plugga igen skulle få mig att sväva, men jag är verkligen så glad att jag skriker!
Nu väntar jag bara på lite användar-ID och sedan ska papprerna till csn skickas in, and I'm good to go!
Lättnad och glädje.

Pernillas födelsedag är numera min turdag.
UNDERBART!

Hypokondri

Jag börjar på allvar tro att jag lider av hypokondri.
När jag fick mina sår så hade jag från dag ett näst intill dödsångest. Jag var övertygad om att blåsorna tillslut skulle täcka hela kroppen. Och inte bara skulle de äta sig in i kroppen, de skulle dessutom smitta alla i min omgivning. Jag var orolig att somna på kvällen av rädsla att såren skulle vara större morgonen efter.
Nu tog det ungefär 3 veckor att bli av med dem, men det var ganska lagom tid av vad jag har läst mig till. Faktum är att jag kom ganska lindrigt undan. Jag hade 3-4 blåsor av varierande storlek på ena armen och som inte spred sig därifrån. Jag hade ingen feber och var inte heller sjuk på annat sätt som skulle innebära penicillin (stavning?). Jag smittade ingen annan. Varken familj eller vänner. Visserligen hade jag det bökigt med att byta förband fyra gånger per dag och varje morgon och kväll riva upp såtskorpor och kleta på microcid som fick såren att rinna och svida som eld. Men jag kom ändå lindrigt undan med tanke på att svinkoppor brukar förkomma kring mun och näsa (tänk att rengöra och badda där med alsolsprit och microcid ett par gånger om dagen!!), ofta i samband med förkylningar och feber.

Det är dock inte endast detta som börjar få mig att tänka på hypokondri. I morse vaknade jag av en OTROLIG smärta i magen. På sidan av magen. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag försökte sträcka mig och böja mig i alla möjliga och omöjliga vinklar för att kunna uthärda smärtan. Inget av det fungerade. Det gjorde verkligen förbannat, j*kla, ont och jag var övertygad om att jag skulle dö. Eller i alla fall bli tvungen att åka till sjukhus och blixtoperera bort gallblåsor och mjältar. Jag vet fortfarande inte var det var som gjorde ont, med efter 35 minuter gick det över och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det igen. Jag hatar verkligen att ha ont. Framför allt i magen. Man är alltid totalt maktlös när man har ont i magen. Om jag kunde välja skulle jag mycket hellre ha ont i ett ben eller en arm.

Hypokondri eller inte hypokondri, det är frågan.

Att sitta på nålar

Jag är nervös. Haha, jag trodde aldrig att jag skulle bli det, men här sitter jag nu. På nålar. Fick ett mail från Sunderby Fohögskola med information on hur jag ska förbereda innan "skolan" börjar nästa vecka.
Jag hade också fått mail från Birka Folkhögskola, där man berättade att uttagningarna till kursen Holocaust - från Herodes till Hitler" är nu i veckan.
Jag hoppas, hoppas, hoppas, HOPPAS att jag blir antagen.
Jag vill bli antagen.
Jag måste bli antagen.
Jag håller tummarna för mig själv och försöker med tankekraft få mig att bli antagen.


Haha Tuderland Tuderland fly nu din borg
Spring som en trana i juli...
Galenskaparna & Aftershave är underbara!

Drömmar

Jag drömde underligt.
När jag vaknade så tänkte jag igenom drömmen. Köpcentrum, vatten, frisörer m.m. Och så var den en sak som jag drömde alldeles tydligt.
Jag var med två vänner och shoppade, den ena av dem hade skrinda med en liten ny bebis i. Under tiden vi gick omkring i affären så låg han och sov och huvudet var övertäckt av en filt. När mamman (en av mina kompisar) gick för att hämta något så vaknade han och filten försvann.
Bebisen hade alldeles blåa ögon och var nästan skimrande ljus i hyn. Och han hade hatt. Han började gråta och jag, min andra vän och kassörskan började sjunga tills han somnade igen. Skrindan han låg i fylldes av vatten och när han hade somnat så försvann han under ytan.
Fast det var inte hotfullt, inte som att han dog eller så. Mer som att han var skyddad...
Knepigt värre.

Växlingar

Haha, snacka om växlingar. Igår var det så varmt att jag gick omkring i underkläder (nästan). Idag sitter jag med tjock stickad tröja och mina händer är lika kalla som istappar.
Varför har man en hund som vill gå ut i snålblåst och eländigt väder?
Varför sätter husbygget igång klockan sju på morgonen?
Varför bestämde sig kroppen för att sova ända till klockan nio och därmed göra mig trött som fasen.

Men man ska inte klaga. Jag har det ju faktiskt ganksa behagligt här hemma. Moder och Fader är ju som bekant i Danmark, ena broder jobbar andra sover till klockan fyra på eftermiddagen, så jag har det ganska skönt ändå.
Lugn och ro och jag kan själv bestämma vad jag ska göra av dagarna. Det är bara synd att hunden vill gå ut på promenader. Finns det ingen ras som endast nöjer sig med att leka och mysa hela dagarna. Hmm, undrar om det går avla fram en sådan ras.
Jag kommer bli rik, haha.

Tiden har startat

Tiden har startat igen. Från att faktiskt ha stått stilla så har klockan återigen börjat ticka. Skönt.
Jag har under de två senaste veckorna varit snudd på apatisk på grund av min sår. Men nu har de äntligen börjat läka (fingers crossed). Det ska bli så skönt att slippa förband och annat och kunna gå med armen bar igen. Utan att få blickar från människor som undrar om jag är spetälsk.

Jag är nu omåttligt glad. Jag var precis inne på csn's hemsida. Där kunde jag läsa att jag beviljats studiestöd. Jippi hooooo! Jag dansade en spontan glädjedans här på hallgolvet! Underbart. Det känns så bra när man får goda nyheter! Tänk om bara man kunde få sitt drömyrke, en jäkla massa pengar och ett körkort så skulle lyckan varit fullständig. Ha ha, jag antar att man får vara glad över det man har. Och det är jag faktisk. Förbannat glad.
Det gör mig inget att jag är tvungen att byta sängkläder varje dag, att jag är tvungen att dagligen tvätta alla kläder som jag haft på mig, att jag 4-5 gånger om dagen är tvungen att riva upp mina såskorpor och dränka såren i alsolsprit och microcid så att det känns som att armen brinner upp, att varje morgon får ta bort mitt förband som sitter fast i sårskorporna så att de slits bort och det börjar blöda. Just nu bekommer inte detta mig alls. Jag får studiestöd.
Jag har en liten bit frihet och en ännu mindre bit oberoende i min hand. Visst är de små, men de finns där.
För första gången på evigheter mår jag faktiskt bra!

En annan nyhet är att moder och fader åker till Danmark i morgon. De ska vara borta tills på torsdag. Då kommer de hem med godis! Mums mums.
Litet moln på himlen är att jag kommer bli tvungen att valsa ut med jycken. Men på nått sätt kommer det lösa sig det med. Det är ju bara fyra dagar.

Nu ska jag leta upp en bok och sätta mig och njuta hela kvällen!
Tiden har äntligen startat.

Rim och reson

December

När vardagar allt kortare blir
Och det lider mot midvintertid
En tunn slöja av rimfrost så skir
Fyller vårt sinne, gör människan blid

En förundrande månad december är
Av värme, lycka, kärlek, man får inte nog
Att rofyllt bliga utöver en snövitstäckt sfär
Och tårfyllt minnas den tid då midvintern dog

Istället för knarret av snö under skorna
Och puffar av andedräkt segla mot skyn
Är dagar av snöyrda lekar oss forna
Liksom är snötäckta skogar en ovanlig syn

En era som funnits och som glömts bort
Eller ignorerats, men helt klart i plågor
Vi kan inte leva i den tid helt kort
Som endast existerar i människans sagor

När dagarna allt mörkare blir
Står träden nakna i mörkret och fryser
Det finns ingen tunn slöja av rimfrost så skir
Inget täcke av snö som på skogstigar lyser

December har blivit kall, fuktig och grå
Mörkret drar för varje dag allt tidigare in
Utan midvinterlyktor, är det en föraning ändå
Om en tid som brukligt var djupsömn, men nu är gryning

Att plaska i snömodd är vanligt numera
Och att se blombuskar blomma
De ljus som spridit värme behöver ej vara flera
Fönster med snöstjärnsiskant gapar nu tomma

I den årstid som ska vara den mörka och kalla
Där den tidiga människans värme och godhet stoppas
Har minne efter minne låtit sig falla
Kvar står endast ett ljus som minns, längtar och hoppas

Sjukdom

Jag har tydligen svinkoppor. Äckligt!
Men nu har jag ett hum om hur de ska behandlas i alla fall! Ros-Marie ska titta på dem i morrn.

Diverse redovisningar

• Lite nya klänningar har blivit klara. Samtliga är gjorda av gardiner, dukar, kjolar, skärp och en del av en tröja. Själv är jag förvånad hur lätt det varit att sy dem!

• Jag har idag fått ett brev från csn. De vill att jag ska komplettera min ansökan. Jag vet inte om det är jag som är korkad, men vissa av frågorna är så obegripligt formulerade så jag var tvungen att maila dem och fråga hur jag ska svara. Jag hoppas på snabbt svar. Jag håller alla mina tummar (två) för att jag får studiestöd och jag uppmanar alla jag träffar att göra detsamma.

• Obehagliga nyheter:
• Jag har fått några knepiga blåsor på min arm. Och de är stora. Ser ju nästan spetälsk ut! Jag vet inte var de kommer ifrån. Vad jag det så har jag inte brännt mig,och jag är inte allergiskt mot något. Jobbigt är det i alla fall. Jag hoppas att de försvinner så att jag inte behöver åka iväg till vårdcentralen för att kolla upp dem.

• Nu hoppas jag på sol. Vi fick en släng av det igår och jag bländade den för en stund. Min blygsamma lekamen är näst intill genomskinligt vit. Tyvärr var dte en kortvarit lyx, hur härjar molnen igen över himlen. Dystert.