Trehundrasextiofjärde dagen

Ojdå, här springer tiden iväg. Bara en dag kvar av det här året. Jösses, 2013 har försvunnit snabbt. Jag tänker inte sia om 2014, det tillhör väl egentligen morgondagen att ägna sig åt sånt.
Vi har städat ut sjukdomar med klorin idag. Hela huset luktar simhall, haha.
I morgon gör vi ett nytt försök med julen eftersom Mattias var sjuk dagarna innan och inte kunde vara med, och vi andra (utom mamma som tur är) blev dåliga på själva aftonen, så det ska bli revansch. Ingen julmat dock, men ompysslad oxfilé, grillad majs, sallad, dressing och annat smaskigt ska det bli.

En liten förmiddagstripp med Fanny finns också planerat. Bara fina grejor på årets sista dag. Det kommer bli härligt. Kommer också bli intressant att se hur Douglas reagerar i år. Har har blivit bättre för varje år som går, så man kan ju alltid hoppas att det blir i år han knappt reagerar alls... knappast troligt, men ändå :).

Ses i morrn. Då smäller det!

Trehundrafyrtiotredje dagen

Näst sista veckan på praktiken. All good things must come to an end, har jag för mig att jag hört någon säga nån gång, och det stämmer bra in på vad jag tänker just nu.
Nästa vecka blir det nya planera för framtiden, så det kommer bli spännande att se vart jag tar vägen här näst.

Annars plååågast jag mest just nu av att det är så mörkt hela tiden. Vad är det, elva-tolv dagar innan det vänder och blir ljusare igen? Inte en dag för tidigt om man frågar mig.
Den här veckan kommer vara fullt ös i förberedelser. Ska bara lussekatter och pepparkakshus. Vi ska göra korv och börja göra julgodis. Kanske slå in ett paket eller två och börja fundera på rimmen. Jag är så gott som klar med alla klappar. Det är bara en pottpresent och eventuellt ytterligare en klapp till pappa som saknas. Gött att vara på spår!

Trehundratrettionionde dagen

Hemma idag med.  Det här måste vara den segaste sjukdomen jag varit med om. Otroligt långsam! Vaknar på mornarna av lite lung-upphostning och oförmåga att svälja. Alltid lika ljuvligt... eller inte.

Tog tillfället i akt att klicka hem de sista klapparna. Kan inte göra så mycket annat än att sitta med datorn i knät ändå.

Kollar runt lite bland olika bonsai-sidor. Vad spännande det är med bonsaier! Jag vill ha massor! Får nog ta och märka upp de jag redan har så jag vet hur gamla de är.

Jag tror att min stora björk är sex år nästa år i kruka och kanske eller eller två till när det stod i marken. Jag plockade fram den under altanen, så jag är inte säker på hur ung den var. Den stod i varje fall i fyra år i sin runda tillväxtkruka och i år fick den sin bonsaikruka.

Jag har ett träd som har ovala, stora löv som jag inte vet var det är för sort och jag tror den blir tre år i kruka nästa år. Den växer fult just nu, men jag tror jag ska kunna fixa det så småningom.

Jag har en lönn som blir två år gammal i kruka nästa sommar. Den växte fint i år så jag har gott hopp om den!

Min lilla björk blir ett år i kruka nästa år. Den växte otroligt bra i år. Kommer bli spännande att se hur den klarar vintern.

Skogsplanteringen blir också ett år i sin kruka nästa år. Det är en blandskog av tre björkar och två... nånting annat. Läste i en bonsaibok att skogar egentligen ska bestå av samma arter för att vara bonsaier. Beroende på hur den klarar vintern kanske jag ändrar på den... eller så är jag wild 'n crazy och låter den vara som den är.

Jag vill ha ett barrträdsbonsai! Det får bli ett av projekten nästa år.

Trehundratjugoandra dagen

Grattis Annika! Hårdrocks-Annika som hon fortfarande kallas här uppe av föräldrar :). Hoppas hon haft en fin födelsedag.

Min egen dag bestod av den sedvanliga praktiken, följt av lite ärenden. Fick erfara hur det är att traska ut från systemet med en ganska fylld kasse klockan 14 en måndag. Tung start på veckan, haha.

Typ så ;).
Eller inte.

Har lite att stå i den här veckan, så jag får sitta och planera lite. Försöka sprida ut uppgifterna lite så inte allt blir på samma gång.
Note to self, glöm för bövelen inte grannarnas katt!

Trehundratjugoförsta dagen

Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord Ord


Tack för ordet :).
Helt ärligt har jag inte så mycket att dela med mig av idag. Jag har nog inte talat om det, men jag fick ett presentkort av Fanny när jag fyllde år förra året. Det har inte kommit till användning förrän nu eftersom jag inte visste hur saker och ting skulle se ut i somras (hade helst velat spara presentkortet till sommaren eftersom jag kan införskaffa fina plantor för det), men sommaren gick utan större förändring så planerna ändrades. Istället för plantor omvandlades presentkortet till en prima sekatör och en örtsax (som ska bli en bonsaisax). Idag fick jag premiäranvänt mina saxar och himmel vilka fina verktyg! Tackar så hjärtligt Fanny :D!

Snart ska jag öka i praktiktid också. 75% är nästa steg. Spännande. Jag har trivts väldigt bra på 50 :). Det är synd att det inte är 20 tim/vecka som är den ordinarie arbetstiden, hehe.
Den kommande veckan kommer bli intensiv. Dags att ta djupa andetag redan nu!

Trehundraartonde dagen

Ja det kommer surt efter när man plaskar i plurret. Även om vi tog lite tid till att fika så blev det ju ändå en tre timmar eller så i vattnet. Tiden flög fram på bib i varje fall och innan jag han tänka var mina fem timmar förbi och jag begav mig hemåt.
Här hemma, ja vad ska jag säga, TIMMAR ägnas åt att försöka hitta något att ge bort i present. Jag tror jag börjar bli på spår:
- Mattias = Klar
- Linnea = Klar
- Pappa = Klar
- Jasmine = Inte klar
- Feline = Klar

Julklappar:
- Pappa = Inte klar
- Mamma = Klar men inte köpt
- Mattias = Inte klar
- Marcus = Klar
- Pottpresent 1 = Klar med inte köpt
- Pottpresent 2 = Inte klar

Det blir värre med fantasin för varje år som går. Jösses vad svårt det är. Förra året hade jag lite av ett speltema... vad ska jag hitta på i år?!

Jag har ett par veckor till på mig i alla fall.

Trehundranionde dagen

I detta ögonblick ligger förmodligen min dator uppfläkt på en arbetsbänk i Frankfurt men kunniga ögon synandes varje liten del av alla tekniska detaljer och kretskort och annat. Man kan ju bara hoppas att den snabbt blir lagad och hitskickad igen. Lenovos målsättning är att identifiera felet, laga det ock skicka tillbaka datorn inom  5 arbetsdagar, så jag räknar med att den är här någon gång nästa vecka.

Tittade på klockan precis och den visade 17.00. Insåg att min handledare på bib i museet inte slutar förrän om 2 timmar. Det är inte klokt vilka långa dagar hon har. Då gillar man verkligen sitt jobb :).

Det slog mig också att det är dags att ta fram den stora plånboken nu också. Inte klokt hur mycket presenter som ska köpas. För att inte tala om klappar! Det är bara att bita ihop och se glad ut, haha.  Nä, men så farligt är det inte. Det största problemet är ju egentligen att hitta något som passar. Några presenter är redan klara (de till barnen 3st), där gör jag det lätt för mig. De som ska vara till familjen blir ju bara svårare för varje år.
Vad fasen ska man hitta på? Mattias har sagt att han inte vill ha något som tar plats eftersom han redan bor trångt... Prisgränsen vi satt gör att presentkort och upplevelsepresenter blir lite fåniga. Jag vill att presenter ska vara personliga och inte vara något han behöver ("nejmen, packningar till min duschslang... så trevligt"), och hans största intresse för tillfället är ju att arbeta på att få så stora blomkålsöron som möjligt, så där finns det ju inget att bidra med.
Pappa då? Han har inga platskrav i varje fall, men det måste ju ändå vara nått han har användning för, och som samtidigt är personligt. Hur många böcker, filmer och skivor har han inte fått genom åren? Det är uteslutet. Han har ju en hel del intressen, men inget som jag kan bidra till eftersom jag inte kan ge så mycket av sånt som har med bilar, båtar, flygplan, motorcyklar, hårdrock och andra världskriget att göra. Han har och kan det mesta.

Och sen är det julklapparna. Samma gissel igen, sitta och fundera ut vad man kan ge. Jag är glad att jag gör det mesta av shoppingen online för jag hade nog behövs läggas in på nån mentalvårdsavdelning efter julshopping ute i verkligheten...!!
Dags att börja finkamma internet då. Skulle vilja haft tillbaka min egen dator innan jag börjar på allvar. Pappas dator och jag är inte riktigt bundisar...

Trehundraåttonde dagen

Ja då var det praktikvecka igen. Timmarna på praktiken försvinner snabbt. Idag tyckte jag precis jag kom dit när jag slutade för dagen.
Men jag fick en hel del gjort i varje fall, så det är ju positivt.

Tänker på min stackars dator. Den måste vara i Tyskland vid det här laget. Det är väl ändå underligt? Hur kan det vara billigare för ett företag att skicka datorn till Tyskland för att få den lagad och sen skicka tillbaka den istället för att laga den nånstans i Svea rike? Himla märkligt det där!

Lyssnar på Gessles Mazarin nu. Haha det var otippat, jag letade efter helt annan musik på spotify och snubblade över en cover på "tycker om när du tar på mig" och det plingade till  i alla nervtrådar i ryggraden upp till hjärnan och på ett ögonblick höll jag på att drunkna i mängder av minnen från 10 år tillbaka i tiden.
Haha det är så kul med musikminnet. Saker som man inte trodde gjorde intryck på en får en helt annan innebörd med musik och på en halv hundradel är man 17 år igen, och minns alla de drömmar och tankar man hade då. Till och med känselminnet reagerar...! Jadu, min kära hjärna. Tyna aldrig bort är du snäll, jag har så väldigt roligt med dig :D!

Tvåhundraåttiotredje dagen

Har fått den här på hjärnan. Fast sjungandes på Pernillaengelska.

It's the våterpump Gurd

Bibliotek idag. Allting avstannade en stund när det lyssnade på vem som får årets nobelpris i litteratur, sen blev det fart på verksamheten när de susade runt och letade fram böcker skriva an henne för att ställa fram.

Otroligt slut i kroppen när jag kom hem. De senaste dagarna (veckorna?) känns verkligen i musklerna. Jag hinner inte stänga tv:n eller släcka lampan på kvällen innan jag tvärslocknar och sover stenhårt tills jag vaknar till vid 4 med brillor på sniskan och tjattrande tv och får stänga av allt.
Det är en skön typ av matthet faktiskt.

Tvåhundrasextiosjunde dagen

Jag praktiserar numera!
Jorå, så är det minsann. Har jag skrivit det förr? Nåja, det tåls att skivas igen eftersom att det är något helt enastående och roligt!
Praktikant på bibliotek. Passar mig perfekt. Idag var första dagen och efter att ha blivit visad runt bland hyllorna fick jag gå tillsammans med Daniel (vet inte om han är bibliotekarie eller om man bara arbetar där som alltiallo) och ställa upp böcker medan han förklarade rutinerna, vi hämtade post, sorterade bland hyllorna och justerade böckerna på raka rader.
Massa trevliga arbetsuppgifter.
Timmarna försvann fort!

Hemma har jag läst ut Sjöfararna. Vad ska jag säga....? Det stör mig otroligt att nyckeldatumet visade sig vara 1968 när det presenterades i första boken som 1967!! Det är ett sådant dumt slarvfel.
Jag har lite svårt för den här översättarens ganska poetiska skrivsätt. Jag vill gärna ha raka och ärliga skildringar utan en massa liknelser.

Nu blir det nästa i serien

Tvåhundrasextiofjärde dagen

Ett par timmar till med tårtorna och nu är de klara. Äntligen! Ett litet frånfall blev det på vägen. Den glutenfria tårtan gav upp hoppet om livet och kollapsade på förmiddagen, så det blev bara tre tårtor sammanlagt. Den glutenfria kommer fixas på annat håll så det löste sig i varje fall! Jag har inga bilder, kanske kommer jag fota innan bakverken far åstad i morgon. Jag tycker om dem i alla fall. Har provsmakat för det vilda (framför allt den tårtan som jag aldrig gjort förut) och jag gillar smakerna. Hoppas gästerna gör det också. 

Tänka sig att det kan vara så tröttande att göra tårtor, sitter och gäspar och klockan är vara halv 9 på aftonen, haha. 

Vaknade konstig idag. Hade nån konstig och intensiv dröm som handlade något om att hitta sängplats i en massa olika rum. Det fanns en massa människor där som hade hittat sina platser och jag gick igenom en dörr, och tänkte "men vad kul, det var länge sen om jag drömde om de här sängarna" och drog mig till minnes i drömmen sist jag drömde om de sängarna. Det var två olika sängar. En väldigt bred som stod vid ett fönster och den var supermjuk och fluffig med massa filtar. Jag kastade mig i sängen och provlåg. Sen provade jag den andra som var lite smalare och mycket hårdare och bestämde mig hastigt och lustigt att jag kan ta den mjuka sängen för senast jag drömde om det rummet hade jag bara provat sängarna men valt att sova i en annan säng i ett annat rum.

Drömmen sträcker sig egentligen långt innan sängväljandet, den handlade även om nån resa och ett uppdrag... en känsla av att något måste vara klart snart i varje fall. 

Åter till sängen: på ett ögonblick hade det gått flera timmar och minnesbilder av alla andra rum och sängar och människor for förbi i skallen. Så upptäckte jag att en dryg jävel med stora uppblåsta kinder hade lagt sig i min säng. Garret hette han och hävdade bestämt att det var hans säng och jag fräste nått och slet till mig sängkläder och kuddar och tänkte att "aldrig att jag lägger mig i de här sängkläderna, de måste tvättas när Garret har legat på dem". Plötsligt var det tomt på sängar, tiden snurrade fort och jag blev med ens trött och matt och det blev otroligt viktigt att hitta nån stans att sova. Jag blev en otroligt betydelsefull person i drömmen och hade arbetat hårt med något för alla de andra sängockupanternas skull och de pratade om mig sorlande i bakgrunden medan jag letade mig runt i mörka korridorer tills jag hittade ett kallt djupt rum där man inte såg de bortre väggarna. Det fanns stora stenar och en låg madrass gjord av en mörkbrun djurhud. En utbrunnen eldstad och en ryggsäck fanns vid sängen så den var säkert upptagen. Fast det visste jag redan och mindes att jag träffat snubben som hade den sängen tidigare och pratat med honom. En lågmäld person som var sådär jobbigt mystisk och svår som alla hollywoodhunkar ska vara i de flesta romantiska komedier. Men jag ville minnas att han var trevlig och han var inte där och jag var helt slut så jag tänkte jag lånar hans säng och sover där medan det i mitt huvud spelades upp hur "ägaren" till sängen  öste lovord över mig till någon och det ofantliga arbete jag gjort och ungeför som att han tittade på mig genom en glasruta högt ovanför hörde jag han säga halvt i dröm att det är klart jag får lova hans säng, det har jag gjort mig förtjänt av. 

Eftersom mina tankar styr vad han säger hör jag hans röst samtidigt som jag formulerar mina egna tankar "varför har hon inga sängkläder", "för att Garret har legat på dem" tänkte jag till svar och vi hade någon form av telepatisk tankedialog där jag formulerade tankarna till hans repliker och simultant hörde hans röst säga dom, och jag tänkte mina repliker till svar samtidigt som jag å ena sidan såg mig själv ligga på den bruna madrassen och andra sidan befann mig i min kropp.

Det här var bara en redogörelse för en lite del av hela drömmen. Om drömmen var som en långfilm var detta händelser som utspelade sig under 10 minuter och det fanns så otroligt mycket fler detaljer, och alla detaljer hade min odelade uppmärksamhet vilket gör att jag är nästan mer trött när jag vaknar än när jag lade mig. Hjärnan glöder ungefär. Det händer inte så ofta nu för tiden, det var värre för ett par år sen. Man vaknar och måste pusta ut och sen bara lägga sig och andas lugnt en stund  för att låta hjärnan få vila lite och musklerna att slappna av. Jag kan inte hindra mig heller (längre). Nu när jag drömmer kan jag inte avsluta drömmen och tvinga mig att vakna eller "måla en dörr" och gå ut genom  den och byta dröm som jag kunde för flera år sedan. Det kan jag bara om det är superüberintensiva drömmar eller som det är något som skrämmer mig, men annars är jag helt utlämnad till min detaljsökande hjärna. Den lägger verkligen märke till allt, och allt i drömmen etsas läggs bland minnesanteckningarna. Förminnelser, känslor, lukter, lutninar, saker, röster, människor, ljud... allt! 

Oj var det blev mycket text! Nu ska jag ut med Fjant, koka lite chokladsås och käka lite godsaker framför Mord i Paradiset. Ljuva livet, haha. 

Tvåhundrafemtionionde dagen

Nånting händer. Det är på gå-ång nu....:).

Rättelse, nånting kanske händer och i morgon får jag se vart det leder. Spännande grejer det här, haha.
Kryptisk och hemlig! Nu ska jag pyssla lite med marsipan.

Tvåhundrafemtiofemte dagen

Saker och ting kommer hända. Det ligger i startgroparna... spännande! Det fattas bara en liten ingrediens i min lilla privata soppa så är allt perfekt!

Ja, jag är medvetet kryptisk, hehe. 

Tvåhundrafemtionde dagen

Dags att gå på tredje boken i serien. Det är med viss bävan jag öppnar den ska jag säga. Det är en annan översättare, och av erfarenhet vet jag att olika översättare översätter på olika sätt. Är lite tveksam till om språket kommer vara som jag känner igen det (och tycker om). Dessutom brukar det bli helt fel med karaktärstypiska ord och namn, och tidslinjerna brukar bli uppfuckade. Dessutom brukar viktiga händelser som hänt i tidigare böcker refereras till på fel sätt eller så har de inte inträffat. 

Det två första böckerna hade samma översättare och redan där blev det fel på sina ställen.

Geilie blev Geillis. Mot slutet av boken blev hon Geilie igen så jag får väl ha överseende med det. Tidslinjerna ordnade sig så det stämde mot slutet och det är jag nöjd med. Dock blev jag lite störd när ett viktigt årtal i första boken - 1967- plötsligt blev 1968. Det var inget tramsigt årtal heller utan i första boken gjordes det stort väsen av det årtalet. Huvudpersonen fick ta sig igenom förföljelser, komplotter mord och häxbränning för att få reda på det. Och andra boken bygger helt och hållet på det årtalet. Så det är ganska märkligt att man inte håller bättre koll.  

Har inte öppnat pärmarna på Sjöfararna" än.... men snart så. 

Tvåhundrafyrtionionde dagen

Rats...!

Det blev inget bad igår. Pernillas hårfärgning tog en stund plus att hon hade huvudvärk och att barnen eventuellt började bli lite sjuka. Men men, det kommer fler dagar. 

Otroligt vilket gott väder det har varit. 21-23 grader i flera dagar.. i SEPTEMBER! Otroligt. Försöker hitta på så mycket som möjligt att göra ute. Det är lite svårt dock, det blir mest att jag sitter ute (istället för inne) och läser, hehe. 

Pysslade lite med bonsaierna också. Klippte lite. De ska snart grävas ner och skyddas för vintern. 

Tvåhundrafyrtioandra dagen

Nej idag fick det bli en paus. Jag har visserligen bara en 20 sidor kvar, men jag kände nån stans ur det började växa mossa på mig så det kunde nog vara bra att göra något annat en stund idag. Men det satt långt inne. Jag fick debattera länge och väl med mig själv om att skippa läsningen ett par timmar på förmiddan.

Istället fick det bli en tripp till Överby för att leta skor. Och jösses amalia, får man säga. Det är inte lätt att ha min hjärna med sig i affärer. Nån stans blir det kortslutning och för att jag över huvud taget ska kunna fatta nått beslut måste jag titta på ALLT!
Jag hade en tanke om att jag kanske skulle köpa lite kläder också, men fick snabbt slå det ur hågen, för hade jag börjat bläddra i klädställningarna hade jag varit kvar i flera dagar.
Det tig mig ungefär 3 timmar att hitta och bestämma mig för ett par skor! Jag var ju tvungen att gå igenom samtliga skoaffärer ett par gånger för att se vad de hade och till vilka priser och sen kunna jämföra dem emellan. Mitt i all min frustration över att tiden gick och att jag hade svårt att bestämma mig kom jag på varför jag alltid annars handlar online. Jag slipper fysiskt springa omkring i 7000 olika affärer bland massa folk och sorl och musik och annat som borrar sig in i skallen tillsammans med min grundliga scanning av alla skor. Jag var bara lite trött i skallen när jag väl masade mig hemåt.

Men skor det det i alla fall. Lite fjortis/tonårsaktiga, men de  var så bekväma att det skiter jag i. Jag gillar skor som sitter åt lite på fötterna, och det gjorde dessa, de hade lite tjockare sula också som sviktande lite när jag gick. Gillas! Bekvämligheten fick styra över estetiken i det här fallet.

Jag gjorde mig verkligen förtjänt av att läsa ut min bok när jag kom hem ;-).

Tvåhundratjugofemte dagen

Måleri, målera, tralala.
Vi har målar jag och Pernilla. Nu är väggarna klara. Bara golv och lister så är hallen fix und fertig.

Det är 12 år sen jag flyttade från Dinglebo. Jag har bott i här längre än jag bodde där. Trots det händer det fortfarande ofta att jag drömmer om Dinglebo om nätterna. I varje fall ett par gånger i månaden. De senaste nätterna har det varit mycket av den varan och bilden är ett litet ögonblick från den tiden. Så som jag allra helst vill minnas den! Lite nostalgi-leende nu!

Tvåhundratjugofjärde dagen

Ja så här sitter jag och rullar tummarna. Väntar på en besiktningsman som ska kolla läget på huset innan de ska stränga i närheten. De sa att det skulle kolla på grunden och kakel och sånt.
KAKEL! Tänkte jag i morse. Och våra fogar ser ut som fääään i badrummet. Jag studsade nog upp ur sängen och började ögonabums storstäda badrummet. Jag menar, det är ju ingen idé att angripa  fogarna och inte städa resten. 45 minuter senare är det skinande rent och jag kunde käka frulle.
Och nu sitter jag och väntar. Väntar....väntar.... och väntar.
Förmiddan räknas väl fram till 12 ungefär så jag hoppas de kommer snart!
Vill ju kunna hinna med lite renovering hos Pernilla också.

Förresten såg jag på mina bonsaier igår att de tycker att sommaren är så gott som över. Löven börjar gulna på dem nu. De har vuxit bra i år. Det är mer än man kan säga om de stora träden i trädgården. Tillväxten på dem är mellan 10-20 cm. Förutom pelarkörsbäret som har får en 5-6 grenar på nästan 50 cm i år. Kanske körsbär nästa år då :). Vårt stora körsbär ger inget i år... plommon- och äppelträdet ger desto mer. en 20 plommon och oräkneliga äpplen.
Alltid något.  

Hundranittiotredje dagen

Ibland får man lite sommar. Det är gott det. Jag har ju bestämt mig för att sluta sola så för mig innebär det att sitta med ryggen mot solen under markisen, gloendes på käre faders tomatplantor istället för ut över grannskapet. Inte nog med det är jag nedsmord med spf 30 så inga röda fläckar får en chans att visa sig, hehe.
Att kunna sitta ut på altan och skriva är gott! Att ägna en timma åt att promenera i morses var inte lika gott. Fy fasen vad jag avskyr att promenera. Den timmar var nog den längsta jag upplevt på länge. I avrje fall sen sist jag promenerade, i februari/mars nån gång.
Varför promenerade jag? Jo, jag har motvilligt accepterat att jag kanske måste tänka lite på hälsan. Jag kan inte åka snålskjuts på att jag är mager (ergo ser "hälsosam ut") för sanningen är nog tvärtom.
Och eftersom jag är en ytterst lat person som inte vill anstränga mig för mycket i min hälsosträvan har den gyllene medelvägen fått bli att promenera. Tanken är att jag i varje fall ska promenera 3 ggr i veckan, 1 timma varje gång. Började med det lite grann tidigare i år, men det rann  ut i sanden.
Mätte sträckan jag gick på min runda: 6289 meter.Alltså kan jag dra slutsatsen att jag traskar med en hastighet av nästan 6,3 km/h. När jag traskade i vintras låg jag vid ett tillfälle på 6,7 km/h.
Det kan vara taskig dagsform eller att det är varmt.  Eller så är det så helt enkelt att orken och konditionen har blivit betydligt sämre sen i vintras (och då gick jag ändå i full vintermundering!!).

Då hade jag målet att klara 7 km/h. Jag får återuppta det och se hur det går.

Inte nog med det, så har jag även börjat se över godisintaget också. Eller börjat är väl fel ord. Jag ska börja. Jag har en tanke, helt enkelt :). Minska mängden. Matintaget gör jag inget med eftersom jag tycker jag käkar bra.
Nu ska jag krubba lite panodil eftersom huvudet snart sprängs. Det var ingen god idé att vara ute mycket i solen utan att dricka något. Jäkla kropp som inte blir törstig!

Hundraåttionionde dagen

Jag är dålig på att uppdatera med innehåll...
Jag har lite planer och önskningar just nu så därför blir lite annat lidande. Även vänner tyvärr. Det är svårt att fokusera fullt på flera saker samtidigt.

Saker händer inte så snabbt som jag skulle vilja.