fredag 6 december 2013

Trehundrafyrtionde dagen


En som inte alls ville stoppa näsan utanför dörren i morse.
8-åringen....!
Helt otroligt! hur kan han redan vara 8?! Det var ju bara nått år sen vi tog hem honom och han låg och som på min bröstkorg. Nu är han ingen knähund alls längre, men sniker gärna till sig en tungkyss eller två om man har ansiktet i lagom höjd och inte ser upp.

Åtta år. Har vi honom i åtta år till?Ingen av våra tidigare hundar har blivit äldre än 10. Skrållan dog när hon var 9 och då tyckte vi att hon var en gammal hund.
Haha, Douglas är precis lika sprallig och yster som när han var valp. Han är spänstig, pigg och alert. Bitsk, envis och morrig. Kär, kelsjuk och fjäskig. Smart, glad och med en vilja att göra rätt. Ett riktigt hopkok av egenskaper som gör honom helt unik och till en av de roligaste hundarna vi haft.
Han är lite gråare. Eller vitare kanske man säger. Han börjar bli vit i ansiktet, runt ögonen och på nosen. Han har fått dra en tand och veterinären har rått oss att börja ge glukosamin för att hålla lederna böjliga och fina.
Men annars är han som vanligt.

Lilla Fjant.

Inga kommentarer: