tisdag 10 december 2013

Trehundrafyrtiofjärde dagen

Jag funderar på att göra mig ett pannband. Det är inte helt optimalt med mössa när man (läs: jag) ständigt går i tofs... men jag är för lat för att dra igång en stickning, haha.
Världens gråaste och tråkigaste dag för övrigt. 6 plus, järngrå himmel och slask till fotknölarna. Nädu, tro fasen att jag bara ville dra täcket över huvudet i morse när jag vaknade....

Hade en riktigt hemsk dröm om Fjanten också. Det fanns en bild på honom och Magdalena Graaf (?!) i en tidning där hon grät ut om att hennes älskade Douglas var död. Man kunde läsa en tårdrypande berättelse om  hur hon hade bevittnat hur hans klor klipptes kortade och kortare med en avbitartång tills det inte fanns något kvar. Tassarna i tidningen började blöda. När alla klorna var avklippta hade an blivit skjuten i huvudet och dog.
Jag protesterade vilt och tänkte, nej, det här kan inte stämma, Det där är ju min hund. Inte Graafs! Fjanten ska ju vara här nånstans, tänkte jag och började leta. I mitt huvud började en berättarröst prata (ungefär som en nyhetsuppläsare) om hur Douglas hade blivit kidnappad från oss på en fredag och nu hade funnits död.

Sen var jag på en strand och hade picknick. Från en dörr i periferin kom Graaf in på stranden och jag sprang upp och frågade vad som hade hänt med hunden. "Han är ju min", sa jag. "åh är det du", sa hon och började gråta. "vi hittade honom på fredagen och  blev jätteglada för vi har alltid velat ha en hund. Sen var det några som tog honom och torterade honom i timmar innan det sköt honom. De filmade alltihop och skickade filmen till mig innan jag kunde göra nått".

Sen var det inte mer med det och drömmen gick vidare. 3 gånger om loopades drömmen innan jag tröttnade och bestämde mig för att vakna. Grym tajming ändå får jag säga. Klockan var kvart i 8 och dte var dags att gå upp i vilket fall :).

Jag kände min lite tvungen att kolla klorna på Fjanten när han kom in för att säga gomorron. Fick lite hångel till svar så allt var så väl det kunde bli. Tur att man inte är en sanndrömmare.

Inga kommentarer: