Trehundrafemtiosjätte dagen

Ja, jag kan väl börja med att skriva "kolakokning" igen. Ytterligare två satser kola har gjorts, och de kommer bli de sista. Nu har jag gjort kola på sammanlagt 1 liter grädde, 1 kg socker, ½ liter sirap, lite salt och ättika. Nu får det räcka för ett år eller så. Lite trött på att koka kola nu.

 Glädjens upptäckt igår när jag skulle släcka för kvällen var att granen luktade gran :D! Det har inte jag känt sen jag var barn. Jo om jag krossar barr eller bryter grenarna förståss, men inte att granen spontandoftat som det gjorde igår. Rent ljuvligt och jag ramlade rakt ner för en 20 år lång stege av minnen och upplevde för en nanosekund alla minnen kring jularna vid 7-8-9 årsåldern lika intensivt som de hände nyss.

Haha, är det ett tecken på att man börjar bli gammal? När man börjar bli nostalgisk? Jag får nog se upp om jag börjar slänga mig med uttryck som "på min tid..." och "hujedamej".
Snart äre go' jul!

Trehundrafemtiofemde dagen

- Ta in och klä granen. Check.
- Åka till ICA för att köpa mer glitter eftersom vi tydligen slängt allt från förra året. Check.
- Göra två satser kola varav den ena toppas med choklad. Check.
- Riva bakplåtspapper till två rektanglar á 250 st. Check.
- Slå in varje kola i bakplåtspapper á 250 st. Check.

Saker och tid tar längre tid än man tror. Till råga på allt verkar Douglas käkat nått han inte borde för han måste springa ut stup i kvarten. Framför allt om nätterna av nån konstig anledning....Byracka!

Vad har jag kvar? Jo, mer kola. Det blir väl uppemot en 500 st innan jag är klar. Nu jäklar ska de räcka ett tag!

Trehundrafemtiofjärde dagen

Första kolan är klar. Många fler ska det bli. Det här ska bli en kola-jul! Jag göra kola varje år, men av något märklig anledning tar den alltid slut innan julen knappt har börjat, och det ska det bli ändring på i år.
Jag har bunkrat upp rejält med grädde, socker och sirap för här ska kokas kola!

Jag och mamma åkte till mammas kompisar Siv och Bertil för att hugga gran.
De har egen skog och vill mer än gärna skänka oss granar. De är så snälla att man nästan religiös :).
I vilket fall åkte vi ut i nån mörk skog i Hålanda/Sollebrunn och traskade ut över myr och hed (typ) tills vi kom till en öppen plats med massvis av granar. Var bara att välja och vraka. I år ville jag ha en maffig, mastordontgran. Tät som bara den och gärna nå ända upp till taket. Jag fick tag i en otroligt fin, symmetrisk gran. Kanske inte så tät som jag ville, men det är ju närmast omöjligt när det handlar om vilda rödgranar, men det är nära nog. Är otroligt nöjd. Visar bild så småningom.

Nu kommer julen med stormsteg!

Trehundrafemtioförsta dagen

Full kalabalik i kubik...! Haha nädå, bara vanligt hederligt pepparkaksbak hemma hos Fanny :).

Fasen var det är roligt med pepparkakor. Och gott med deg tyckte både Linnea och Arvid! Trevligt med sällskap och massa pladder om allt och inget tyckte jag (och förhoppningsvis Fanny, och Malin som kom senare). Så nu harjag fått bakade med båda mina favoritbarnfamiljer :D.

Och titta vem jag hittade i tidningen: 

MOSTER!

Trehundrafyrtionionde dagen

Korvgörardag! En bildinlägg kort och gott :).

Lite upptärnad död gris

Mala upptärnad död gris

Efter att ha stoppat mald död gris i död gris' tarmar är det dags att sno dem till korvar

Voilá korv av död gris

Nu väntar rökning och sen är det dags för smaklig spis. Snart julbord :)!

Trehundrafyrtioåttonde dagen

Och så här blev årets pepparkakshus. Körde på radhus i år. Och ganska smala hus. 4 patroner limpistolslim, tålamod och ett berg och kristyr gjorde sitt. är väldigt nöjs med spritsningen i år också. Annars brukar det vara helt hopplöst att få det acceptabelt bra.
nästa år funderar jag på att göra ett väldigt godistäckt hus.... sår se, det är ju ändå 365 dagar kvar :).

Trehundrafyrtiosjunde dagen

Bakeri och bakera. Idag har det bakats för fulla muggar (efter att jag först åkt och köpt en vaxduk så vi kunde använda hela bordet). Vid 12-tiden var alla förberedelser klara och jag började baka ut årets pepparkakshus. Lagom till alla delar var klara kom Pernilla och kids vid 14 och blev det dags att baka ut figurer.  Mycket roligt tyckte Feline som med stor iver bakade "korvar"... när hon inte åt deg. Tror hon käkade upp närmare hälften av sin degklump, haha.

Väldigt kul att baka pepparkakor med ungarna. Inte för att Hamilton bakade så mycket förståss, men han var en solstråle och hade fest när han gick omkring och inspekterade huset. Hade det varit störtkul om både Petterson-Moberg och Engström-Hansson kunde komma och pepparkaksbaka nästa år.

huset monterar jag ihop i morgon. Det kommer ta ett par timmar.

Trehundrafyrtiosjätte dagen

Ja varför inte. Det kan ju alltid vara av intresse för någon (eller varför inte mig själv) att dokumentera en dags intag av föda. Lite kul att se det uppradat såhär :).

Från vänster till höger:
8.15 frukost. Två vasaknäcke med smöt och ost. Et halvt äpple, En d-vitamintablett och ett halvt glas vatten.

15.05 lunch. Pasta med pesto och tomat/löksallad med vinäger- och oljadressing. En halv flaska vatten med citrussmak.

19.00 provsmakning. En styck lussekatt med smör. Det var inte jättegott.... för lite socker, för lite salt och för lite...smak över huvud taget. Men de blev fina :).

20.10 middag. Farmormacka (väldigt grovt bröd) med smör, tjockt med grovmalen, stark senap och ett rejält lager med rå bacon. Till det ett halvt äpple och resten av min halva flaskan med vatten.

Varken mer eller mindre. Kanske att jag kommer dricka en hel del vatten till innan jag törnar in i kväll, men det blir inget mer att äta. Med visst intresse har jag lagt märke till att hungern avtar i takt med att veckorna gått. Jag har i flera år varit supernoga med att äta var 4.e timma och när jag började på praktiken blev det omöjligt. I börjat var jag vråååålhungrig. Så hungrig att jag kände mig svag och yr... men nu efter ett par veckor är det ganska lugnt. Känner inte samma rivande i magen som förut. Det är inte bra!! Det är så det börjar. När man (jag) börjar hoppa över måltider och innan jag vet ordet av blir jag en benget igen... Så trots att jag inte är så hungrig när jag slutar blir ändå min viktigaste uppgift att åka hem och göra lunch för jag får inte hoppa över måltider.

Nog för att jag ändå gjorde det idag på sätt och vis. Middagen blev ju egentligen både middag och kvällsmat idag, så det var väl ingen optimal dag att fota maten på haha.

I morgon blire pepparkakshus!

Trehundratjugofemte dagen

Lagom grisig diskbänk, men skitsamma. Pappas tårta är dekorerad och klar! Ett par dagars arbete och nu hoppas jag verkligen att det ska smaka gott!
Jag skickade bilden till Mattias för att visa vad han går miste om (han tränar i dag med). Moahaha, jag är en diabolisk syster. Han älskar smörgåstårta!
Duka, städa, baka efterrätt. Ständigt något på G.
I morgon tänker jag inte lyfta ett finger... förrän på kvällen då jag ska hjälpa till att ställa i ordning församlingshemmet för kalaset på lördag. Utöver det tänker jag bara sitta hemma och ta emot gratulationer och presenter, hehe.

Grattis Pappa 56 jahre im heute!

Trehundraförsta dagen

Så ovant det är att inte åka och renovera efter praktiken. Fast tiden har gått ändå, haha. Inte klokt vad det regnar. Och regnar. Och regnar! Jag åkte buss hem från praktiken. Under de 10 minuter det tog att gå hem hann jag önska ungefär 340 gånger att jag bilen!!

Brr. Jag avskyr att ha blöta kläder på mig! 

Jag har kommit på mig själv med att äta värdelösa luncher när jag praktiserar. Jag är hemma vid 14.30 och då är det lite för sent för att ställa sig och laga något riktigt så det blir antingen nån tallrik med rester eller ett par mackor. Det är inte bra! Måste försöka komma på en bättre lösning...

 

Tvåhundrasextiofjärde dagen

Ett par timmar till med tårtorna och nu är de klara. Äntligen! Ett litet frånfall blev det på vägen. Den glutenfria tårtan gav upp hoppet om livet och kollapsade på förmiddagen, så det blev bara tre tårtor sammanlagt. Den glutenfria kommer fixas på annat håll så det löste sig i varje fall! Jag har inga bilder, kanske kommer jag fota innan bakverken far åstad i morgon. Jag tycker om dem i alla fall. Har provsmakat för det vilda (framför allt den tårtan som jag aldrig gjort förut) och jag gillar smakerna. Hoppas gästerna gör det också. 

Tänka sig att det kan vara så tröttande att göra tårtor, sitter och gäspar och klockan är vara halv 9 på aftonen, haha. 

Vaknade konstig idag. Hade nån konstig och intensiv dröm som handlade något om att hitta sängplats i en massa olika rum. Det fanns en massa människor där som hade hittat sina platser och jag gick igenom en dörr, och tänkte "men vad kul, det var länge sen om jag drömde om de här sängarna" och drog mig till minnes i drömmen sist jag drömde om de sängarna. Det var två olika sängar. En väldigt bred som stod vid ett fönster och den var supermjuk och fluffig med massa filtar. Jag kastade mig i sängen och provlåg. Sen provade jag den andra som var lite smalare och mycket hårdare och bestämde mig hastigt och lustigt att jag kan ta den mjuka sängen för senast jag drömde om det rummet hade jag bara provat sängarna men valt att sova i en annan säng i ett annat rum.

Drömmen sträcker sig egentligen långt innan sängväljandet, den handlade även om nån resa och ett uppdrag... en känsla av att något måste vara klart snart i varje fall. 

Åter till sängen: på ett ögonblick hade det gått flera timmar och minnesbilder av alla andra rum och sängar och människor for förbi i skallen. Så upptäckte jag att en dryg jävel med stora uppblåsta kinder hade lagt sig i min säng. Garret hette han och hävdade bestämt att det var hans säng och jag fräste nått och slet till mig sängkläder och kuddar och tänkte att "aldrig att jag lägger mig i de här sängkläderna, de måste tvättas när Garret har legat på dem". Plötsligt var det tomt på sängar, tiden snurrade fort och jag blev med ens trött och matt och det blev otroligt viktigt att hitta nån stans att sova. Jag blev en otroligt betydelsefull person i drömmen och hade arbetat hårt med något för alla de andra sängockupanternas skull och de pratade om mig sorlande i bakgrunden medan jag letade mig runt i mörka korridorer tills jag hittade ett kallt djupt rum där man inte såg de bortre väggarna. Det fanns stora stenar och en låg madrass gjord av en mörkbrun djurhud. En utbrunnen eldstad och en ryggsäck fanns vid sängen så den var säkert upptagen. Fast det visste jag redan och mindes att jag träffat snubben som hade den sängen tidigare och pratat med honom. En lågmäld person som var sådär jobbigt mystisk och svår som alla hollywoodhunkar ska vara i de flesta romantiska komedier. Men jag ville minnas att han var trevlig och han var inte där och jag var helt slut så jag tänkte jag lånar hans säng och sover där medan det i mitt huvud spelades upp hur "ägaren" till sängen  öste lovord över mig till någon och det ofantliga arbete jag gjort och ungeför som att han tittade på mig genom en glasruta högt ovanför hörde jag han säga halvt i dröm att det är klart jag får lova hans säng, det har jag gjort mig förtjänt av. 

Eftersom mina tankar styr vad han säger hör jag hans röst samtidigt som jag formulerar mina egna tankar "varför har hon inga sängkläder", "för att Garret har legat på dem" tänkte jag till svar och vi hade någon form av telepatisk tankedialog där jag formulerade tankarna till hans repliker och simultant hörde hans röst säga dom, och jag tänkte mina repliker till svar samtidigt som jag å ena sidan såg mig själv ligga på den bruna madrassen och andra sidan befann mig i min kropp.

Det här var bara en redogörelse för en lite del av hela drömmen. Om drömmen var som en långfilm var detta händelser som utspelade sig under 10 minuter och det fanns så otroligt mycket fler detaljer, och alla detaljer hade min odelade uppmärksamhet vilket gör att jag är nästan mer trött när jag vaknar än när jag lade mig. Hjärnan glöder ungefär. Det händer inte så ofta nu för tiden, det var värre för ett par år sen. Man vaknar och måste pusta ut och sen bara lägga sig och andas lugnt en stund  för att låta hjärnan få vila lite och musklerna att slappna av. Jag kan inte hindra mig heller (längre). Nu när jag drömmer kan jag inte avsluta drömmen och tvinga mig att vakna eller "måla en dörr" och gå ut genom  den och byta dröm som jag kunde för flera år sedan. Det kan jag bara om det är superüberintensiva drömmar eller som det är något som skrämmer mig, men annars är jag helt utlämnad till min detaljsökande hjärna. Den lägger verkligen märke till allt, och allt i drömmen etsas läggs bland minnesanteckningarna. Förminnelser, känslor, lukter, lutninar, saker, röster, människor, ljud... allt! 

Oj var det blev mycket text! Nu ska jag ut med Fjant, koka lite chokladsås och käka lite godsaker framför Mord i Paradiset. Ljuva livet, haha. 

Tvåhundrasextiotredje dagen

Bakar tårtor. Får återkomma en annan dag. Det här tar sin tid nämligen.

Tvåhundrafemtioförsta dagen

Det här är det godaste som går att äta just nu! Dyrt som oxfilé, men så otroligt gott att jag inte kan låta bli att köpa. Mattias fick med sig en delikatesslåda från sitt jobb för en massa år sen som bland annat innehöll lätt ugnsrostade körsbärstomater i pesto och det var ljuvligt! Jösses amalia säger jag bara. Har letat efter det sedan dess, kommer inte ihåg vilket märke det var, men det var helt i min smak kan man säga. Den här soltorkade varianten är en mycket god ersättare!

Tvåhundratrettiofemte dagen

Tjolahopp tjolahej och GRATTIS till Pernilla som fyller år idag. Min present blev väl inte riktigt nån överraskning eftersom vi redan hade pratat lite om vad hon önskade sig när hon fyllde.
En korg med kakor och bullar :). Muffins med chokladbitar, kladdkakemuffins med chokladtopping, kladdkakemuffins med polkagömma, kärleksmums, mjuk pepparkaka och vaniljbullar med toscatäcke.
Med kärlek!
Stort stort grattis till Pärlan!

Tvåhundratjugosjätte dagen

Experimentbullar.
De blev inte riktigt som jag ville rent stilmässigt, och det finns en liten smakdetalj som jag vill ändra på, men annars börjar det arta sig.
Jag tillhör en ganska udda skara som inte tycker bullar smakar särskilt gott när de är nybakta. Jag vill att de ska ha "satt sig" ett par timmar. Dvs legat och vilar ett par timmar efter de bakades. Helst också att de är lite kalla. Då tycker jag smakerna blir bättre.
Always room for improvement.

Tvåhundratjugonde dagen

Renoverardags idag igen. Det gillar jag. Spackel och lister. 

Och världens godaste smörgåstårta. Den MÅSTE jag göra. Hur har jag inte vetat att det finns smörgåstårta som denna. Ingen av de jag ätit tidigare (som inte varit mammas tårta av makrill i tomat och hönökaka som har en helt egen smak) har varit i närheten av denna. Wow. 

Vill Pernilla sluta med sitt vanliga jobb finns en cateringframtid för henne. Om inte annat så för att jag skulle beställa tårta var och varannan dag. MUMMA.

Tvåhundraartonde dagen

UÄÄÄ-HUHUHU-HUÄÄÄÄÄÄÄÄ
Hör på min ylande gråt!
Jag avskyr att göra ogjorda arbeten. I morses tänkte jag göra bullar. Satte en helt fantastisk deg som jäste helt perfekt. Långjäst dessutom, så det dröjde en två-tre timmar innan jag skulle baka ut. Glad i hågen hivar jag upp degbunken på bordet, förberedde med bakplåtar och alltihop och skulle precis till att pudra bakbordet med mjöl. Öppnar påsen och plötsligt stannar tiden. Solen gick ner och alla åar och floder började rinna baklänges medan jag kände hur förtvivlans avgrundsyl stiga upp i halsen.I PÅSJEFVELN FANNS EN KOKONG MED EN LARV I!!!
En jäkla larvig larv som i sin dödhet hånskrattade mig rakt upp i ansiktet heeeehehhehehe du trodde minsann att du skulle baka bullar....aiiiiihihihihihi

Det blev till att slänga alltihop och åka och byta till nytt mjöl och köpa mer jäst.
Inte för att det blir mer bakande idag. Kanske in morgon. Jag är för deprimerad nu. Amen.

Hundratrettiosjunde dagen

Den godaste hempizzan jag gjort är förevigad på denna bild. Det enda som jag fortfarande behöver arbeta med är kanterna som jag vill ha luftigare och segare, men annars var den helt perfekt!
Långjäsning is the shit som man säger :). Och att koka ner totmatsåsen gör susen också. Mumsfillibabba.

Under tiden degen långjäste åkte jag hem till Fanny och var barnvakt medan Frisörfrida var där och gjorde Linnea Fanny och Remona snygga i barret. Tiden går fort hos Fanny. Det är alltid så trevligt där, och det var jättekul att träffa Remona och Frida. Och lilla Matilda förstås :)!

Hundranittonde dagen

Det är inte klokt vilket grepp de här små gynnarna har om mig. Hur är det möjligt att det är så goda... och att man (läs: jag) kan utan problem smälla i mig ett helt paket på en nanosekund utan att känna mig illamående av socker.
Ballerina ballerina. Så obeskrivligt mumsiga.
Har jag nämnt att jag är lite av en masochist som njuter lite av att plåga mig själv genom att inte äta dem, hehe. Jag har ett paket ståendes här precis vid datorn som jag dreglar efter, men nänänä, sadisten i mig sätter ner klacken. Masochisten både trånar och njuter av självkontrollen.
Vem vet... jag kanske är lite av en schitzo också, hehe.

Sextioandra dagen

De här äter jag nu.

Fast de med ost och chilli är godast.