lördag 21 september 2013

Tvåhundrasextiofjärde dagen

Ett par timmar till med tårtorna och nu är de klara. Äntligen! Ett litet frånfall blev det på vägen. Den glutenfria tårtan gav upp hoppet om livet och kollapsade på förmiddagen, så det blev bara tre tårtor sammanlagt. Den glutenfria kommer fixas på annat håll så det löste sig i varje fall! Jag har inga bilder, kanske kommer jag fota innan bakverken far åstad i morgon. Jag tycker om dem i alla fall. Har provsmakat för det vilda (framför allt den tårtan som jag aldrig gjort förut) och jag gillar smakerna. Hoppas gästerna gör det också. 

Tänka sig att det kan vara så tröttande att göra tårtor, sitter och gäspar och klockan är vara halv 9 på aftonen, haha. 

Vaknade konstig idag. Hade nån konstig och intensiv dröm som handlade något om att hitta sängplats i en massa olika rum. Det fanns en massa människor där som hade hittat sina platser och jag gick igenom en dörr, och tänkte "men vad kul, det var länge sen om jag drömde om de här sängarna" och drog mig till minnes i drömmen sist jag drömde om de sängarna. Det var två olika sängar. En väldigt bred som stod vid ett fönster och den var supermjuk och fluffig med massa filtar. Jag kastade mig i sängen och provlåg. Sen provade jag den andra som var lite smalare och mycket hårdare och bestämde mig hastigt och lustigt att jag kan ta den mjuka sängen för senast jag drömde om det rummet hade jag bara provat sängarna men valt att sova i en annan säng i ett annat rum.
Drömmen sträcker sig egentligen långt innan sängväljandet, den handlade även om nån resa och ett uppdrag... en känsla av att något måste vara klart snart i varje fall. 

Åter till sängen: på ett ögonblick hade det gått flera timmar och minnesbilder av alla andra rum och sängar och människor for förbi i skallen. Så upptäckte jag att en dryg jävel med stora uppblåsta kinder hade lagt sig i min säng. Garret hette han och hävdade bestämt att det var hans säng och jag fräste nått och slet till mig sängkläder och kuddar och tänkte att "aldrig att jag lägger mig i de här sängkläderna, de måste tvättas när Garret har legat på dem". Plötsligt var det tomt på sängar, tiden snurrade fort och jag blev med ens trött och matt och det blev otroligt viktigt att hitta nån stans att sova. Jag blev en otroligt betydelsefull person i drömmen och hade arbetat hårt med något för alla de andra sängockupanternas skull och de pratade om mig sorlande i bakgrunden medan jag letade mig runt i mörka korridorer tills jag hittade ett kallt djupt rum där man inte såg de bortre väggarna. Det fanns stora stenar och en låg madrass gjord av en mörkbrun djurhud. En utbrunnen eldstad och en ryggsäck fanns vid sängen så den var säkert upptagen. Fast det visste jag redan och mindes att jag träffat snubben som hade den sängen tidigare och pratat med honom. En lågmäld person som var sådär jobbigt mystisk och svår som alla hollywoodhunkar ska vara i de flesta romantiska komedier. Men jag ville minnas att han var trevlig och han var inte där och jag var helt slut så jag tänkte jag lånar hans säng och sover där medan det i mitt huvud spelades upp hur "ägaren" till sängen  öste lovord över mig till någon och det ofantliga arbete jag gjort och ungeför som att han tittade på mig genom en glasruta högt ovanför hörde jag han säga halvt i dröm att det är klart jag får lova hans säng, det har jag gjort mig förtjänt av. 
Eftersom mina tankar styr vad han säger hör jag hans röst samtidigt som jag formulerar mina egna tankar "varför har hon inga sängkläder", "för att Garret har legat på dem" tänkte jag till svar och vi hade någon form av telepatisk tankedialog där jag formulerade tankarna till hans repliker och simultant hörde hans röst säga dom, och jag tänkte mina repliker till svar samtidigt som jag å ena sidan såg mig själv ligga på den bruna madrassen och andra sidan befann mig i min kropp.

Det här var bara en redogörelse för en lite del av hela drömmen. Om drömmen var som en långfilm var detta händelser som utspelade sig under 10 minuter och det fanns så otroligt mycket fler detaljer, och alla detaljer hade min odelade uppmärksamhet vilket gör att jag är nästan mer trött när jag vaknar än när jag lade mig. Hjärnan glöder ungefär. Det händer inte så ofta nu för tiden, det var värre för ett par år sen. Man vaknar och måste pusta ut och sen bara lägga sig och andas lugnt en stund  för att låta hjärnan få vila lite och musklerna att slappna av. Jag kan inte hindra mig heller (längre). Nu när jag drömmer kan jag inte avsluta drömmen och tvinga mig att vakna eller "måla en dörr" och gå ut genom  den och byta dröm som jag kunde för flera år sedan. Det kan jag bara om det är superüberintensiva drömmar eller som det är något som skrämmer mig, men annars är jag helt utlämnad till min detaljsökande hjärna. Den lägger verkligen märke till allt, och allt i drömmen etsas läggs bland minnesanteckningarna. Förminnelser, känslor, lukter, lutninar, saker, röster, människor, ljud... allt! 

Oj var det blev mycket text! Nu ska jag ut med Fjant, koka lite chokladsås och käka lite godsaker framför Mord i Paradiset. Ljuva livet, haha. 

Inga kommentarer: