Trehundrafyrtionde dagen

En som inte alls ville stoppa näsan utanför dörren i morse.
8-åringen....!
Helt otroligt! hur kan han redan vara 8?! Det var ju bara nått år sen vi tog hem honom och han låg och som på min bröstkorg. Nu är han ingen knähund alls längre, men sniker gärna till sig en tungkyss eller två om man har ansiktet i lagom höjd och inte ser upp.

Åtta år. Har vi honom i åtta år till?Ingen av våra tidigare hundar har blivit äldre än 10. Skrållan dog när hon var 9 och då tyckte vi att hon var en gammal hund.
Haha, Douglas är precis lika sprallig och yster som när han var valp. Han är spänstig, pigg och alert. Bitsk, envis och morrig. Kär, kelsjuk och fjäskig. Smart, glad och med en vilja att göra rätt. Ett riktigt hopkok av egenskaper som gör honom helt unik och till en av de roligaste hundarna vi haft.
Han är lite gråare. Eller vitare kanske man säger. Han börjar bli vit i ansiktet, runt ögonen och på nosen. Han har fått dra en tand och veterinären har rått oss att börja ge glukosamin för att hålla lederna böjliga och fina.
Men annars är han som vanligt.

Lilla Fjant.

Hundrafyrtioförsta dagen

En liten tripp till hundfrisören för Douglas. Första gången någonsin fick hand handskas av en professionell trimmare. Gick mycket mer behändigt än vad det gör hemma så det var positivt. Det som var mindre positivt var att trots jag förklarade mig blå hur jag ville ha honom klippt (renrakad ner till huden, inget krav på att det ska vara snyggt) så var det som att hon inte kunde förmå sig att klippa en hund "fult" så han blev inte riktigt rakad utan bara kortklippt.
Vi ska prova ett annat trim nästa gång.

Nittiosjunde dagen

Trött vovve och hans favoritleksak :).

Nittiofjärde dagen

Lite bilder på Fjanten ute i vårvädret igår. Han är glad att slippa tratten för ett ögonblick.


(vill bara göra en liten anteckning att linsjävlarna för mig åksjuk! Var nere på ICA med mor förut och bara att åka dit - ca 1km- var hemskt. Det ska ju bli lättare med linser ju!! Men nej, det blir till att härda ögonen till att åka bil nu också. morr)

Sjuttiosjunde dagen

Idag bär det av till veterinären för att få nåt mot Douglas svampiga tassar. Antagligen blir det lite apotek och annat också. Tänkte passa på att titta in på Wäxthuset och se ifall de har bonsaikrukor... eller något man kan använda som en bonsaikruka.


MOT VETETRINÄREN - OCH VIDAREEEEE!

Sjuttiofjärde dagen

Det här är våran stackars vovves tassar. Enligt veterinären skulle besvären försvinna genom tratt och klådstillande. Det har det inte gjort för han har precis gått sin femte vecka med tratten och trots att vi klipper och håller det torrt så hänget eländet kvar.
Jag har länge misstänkt att han har svamp, men veterinären pratade bara om att han var irriterad i huden och jag fick ingen respons om det var svamp eller inte.
La ut bilderna på vovve-forumet och fick lite matnyttiga råd om olika preparat. Det enda jag kan göra omgående är att prova bada tassarna i en atamonlösning varje dag, och visar det inget bättring fram på måndag så får jag snacka med veterinären igen.
Tassarna ska rakas i morrn igen. Rakar dem varannan vcka just nu. De SKA bli fina igen. Framför allt för att de ska slippa klia och besvära honom.

Sextioåttonde dagen

Douglas fick vara ute och roa sig i trägdården för första gången i år. Det vore inte våran hund om han inte slängde sig direkt på backen och rullade runt en stund.
Tror han tyckte det var ganska gött...

Trettionionde dagen

Staaaaackars mig säger Douglas. Det är inte så allvarligt som det ser ut. Kragen ska hjälpa honom att sluta slicka på tassarna och ljumskarna. Han fick för sig i höstas att börja slicka/bita och sen gick det väl överstyr. Tassarna fick nån slags svamp som började klia och så fortsatte slickandet. Vi passade på nu med den årliga hälsokollen att låta veterinären ta en kik på tassarna. De klippte ner pälsen och tyckte som vi att en tratt skulle vara praktisk eftersom vi inte kan hålla ögonen på honom och se till att han inte slickar hela tiden. Framför allt om nätterna. Vem vet hur lång tid om nätterna han har hållit på att slicka tidigare? De rådde oss också att använda klådstillande och vi har fuciderm hemma ochdet tyckte de att vi kunde använda, så så får det bli.
Förutom tassarna var det en vanlig rutinkontroll, känna på leder, öron, mun och sånt. De skrev att han hade "lite överskottshull" och det skrattade jag lite åt. Det var också ett väldigt försynt sätt att säga att han är tjock, haha. Men det visste vi redan. Han bli alltid 1-1½kg tyngre på vintern eftersom han blir hungrigare av kylan. Kanske behöver han det extra fettlagret för att hålla värmen...? Så fort det blir varmt går han ner i vikt igen. Nu på vintern är han våran lilla fetknopp :).
Annars såg det fint ut med kroppen.

Sen var det tänderna (vilket från början är den egentliga orsaken till att vi åker med honom till  veterinären årligen) och tandsten. Han hade måttlig tandsten så det var ok. En tand var dock skadad eller trasig så den fick de dra ut. Det är antagligen den som gjort att han luktat så illa i munnen och inte tandstenen.

Jo och klorna passade de på att klippa och bränna också. Lika så gott när han ändå redan är sövd. I och med att jag är ganska feg med kloklippningen blir de långa trots att jag klipper varje vecka. Att hans klos är randiga gör det ju inte lättare precis.

Haha ja just det, urinprovet var ju hysteriskt roligt. När vi åkte upp för att hämta honom frågade veterinären om vi inte kunde fixa ett urinprov så kunde de kolla socker och äggviteämnen (?). Vi fick med oss en liten skål ut och försökte få Fjanten att pinka. "gå och kissa, gå och kissa, gå och kissa" sa jag medan hunden nosade över alla tänkbara alternativ och mamma snubblandes tätt bakom honom med skålen medan vi gick över snövallarna. Det gick bra tillslut i alla fall, men jag såg allt ett och annat nyfiket ögonpar och kikade på oss när de körde förbi, haha.
Värdena var fina i alla fall. Svaret från blodprovet får vi nästa vecka.

han fick en oxhudspinne när vi kom hem. Varit en händelserikdag för våran lilla medelålders Fjant.

Trettiofemte dagen

Synd att jag inte tog några bilder, men jag har väl visat det förr. Före- och efterbilder på Fjanten.
Två timmar klipp och trim nu på förmiddagen under intensiva morr och skall och yyyyyyyyl (typ) gjorde inte bara Douglas snygg igen, utan också att min rygg nu har fastnat i ett ostbågeliknande tillstånd.
Men det är ju bara en 5 gånger om året han klipps så det är ju bara att stå ut.

Snart är det dags för en årliga kontrollen och tandstensputsen hos veterinären också. De ska få kolla tassarna och höfterna lite extra den här gången. Tassarna ser hemska ut. Tror det är nån svamp mellan trampdynorna. Och höfterna, ja, jag tycker att han verkar ha ont när benet böjs vinkelrätt mot kroppen. Vi får se var veterinären säger...! Våran morska 7åring.

Trettionde dagen

Ja här sitter jag och klappar Fjant. Han har börjat bli lite till åren nu om man ser i ansiktet. Massa vita hår tittar fram i ögonbrynen och på nosen.
Jag tog en bild för nån vecka sedan där det syns tydligt att han inte är purung längre. Lite drygt 7 år är han nu, gamlingen. Det går fort!

Ska snart ut och köra igen. Jag och mor ska ta oss en tripp till Kungälv (var annars?) och köra runt lite ett par timmar. Det är det enda jag har inbokat idag, men det hindrar mig inte från att uppleva det som att jag har hela dagen fulltecknad, haha.

Jag önskar att jag hade fler ord. Och en sjuhelsickes fantasi. Det hade suttit fint nu.

Hundar i snö

Så typiskt att idag när kameran var fulladdad att vi har mulet väder. Kvalitén på bilderna är ju inte jättebra, men det får duga. 

Fångade Surgubben i en riktigt vacker min

Jag är så glad att se att de äntligen leker. Douglas leker visserligen mycket med munnen och lär Loppan att skälla, men det är en petitess i sammanhanget.

Trött Loppa efter en stunds rumlande i snön. 

Jag håller mina tummar att det bara är solsken från nu. Både med hundarna och när det gäller vädret. Idag är det julgodisbak som står på listan.

Trädgård och Fjant

Tänkte uppdatera lite om trädgården. Det kan vara på sin plats. Det var ju ett tag sedan sist om man säger så.Framsidan är så gott som färdigplanterad, nu ska det vara växa ihop så det blir lummigt. 

En liten bit av framsidan

En lite större bit av framsidan

Närbild på alunrotblommor (jättefina i mitt tycke)

Nytt perspekiv-favorti. Alunrotblomma

Pion. Äntligen blommar de. En månad för sent... 

Min bonsaibjörk. Jag har kapar de nya skotten och lövat av det för andra gången i år. Nu ska jag inte röra det mer. Jag har gått hårt åt det igår.

En ensam och övergiven pysslingkrage mitt i gräsmattan. Det har tur att den står på det nysådda annars hade det blivit nedklippt för längesen. 

Mina ynkliga tomater. Allting växer segt i år. Alla bär är dessutom mycket surare än vanligt. Inte ens de rödaste jordgubbarna är särskilt söta. Syrligen som bäst. Annars sura. Tror det är bristen på som och värme.

Och slutligen en bild på Fjanten som lyckas få till en go min. Synd bara att han blev suddig, men men. Man kan inte får allt. 

Hundbild

Klar. Större kontrast i verkligheten...

Det gick snabbare än jag trodde, det gäller bara att man ska komma till skott och sätta sig och måla.

Superväder

Det är superväder ute just nu! både igår och idag. Igår vad jag ute och färdigställde etapp ett i projekt "ny rabatt". Jag planterade om alla växter från Äggrabatten och rabatten nedanför altanen. Jag vände i ordning ett av trädgårdslanden och krattade den. Den ska användas som tillfällig boyta för våra växter tills den nya rabatten är klar.

Det är så skönt att äntligen har fått sätta igång med trädgården. Önskar det fanns mer jag kunde göra just nu, men det finns inget förrän vi har köpt de tryckta virket och platonmatta.

Så idag har jag bara varit ute länge och tagit lite kort på fjant och tittat på blommorna. Vattnade lite också på mina omplanteringar.

Jag måste sätta fart med målandet igen. Har varit halvklar med en bild på Douglas i evigheter. Noll inspiration. Men man får väl tvinga sig till att måla, så kanske den kommer....

Lite målat

Fanny hade beställt lite. En skylt till Harriet som jag berättat om tidigare. I samma stil som Henriettas och Hillmans skyltar.

Harriets skylt som även fick en humla

Jag kanske också har berättat om att hon köpt en skrinda som hon ville ha lite motiv på:

- häst

- ko

- groda

- traktorgrävare

- traktor

- glada färger

Jag tror jag prickade in allt ihop.

Och så visar jag lite fler bilder på Fjanten. Gnagandes på en pinne uppe vid Valla Marias.

Nyklippt Fjant

Broder undrade om vi inte kunde klippa öronen på Fjanten för att se hur han såg ut. Jodå, varför inte, tänkte jag.

Han ser rent förjävlig ut. Ungefär som en slickad säl med sina tunna fladderöron hängande och slängandes för vinden. Som jag AVSKYR pälsvård. Vi hatar det nog ungefär lika mycket, jag och Douglas. Det hade ju inte varit så illa om han hade tyckt det var skönt att bli klippt. Mycket av min avsky beror på att han är så motsträvig. Fy fan rent ut sagt.

Nu är han ful och nyklippt, men det är ingen idé att hänga läpp. Pälsen är tillbaka i juni så det är dags nästa gång.

Ny Fjant

Bakom en gul gammal kostym döljde sig en tjusig och slimmad Douglas. Som vi båda avskyr pälsvården, men det är så jäkla skönt när det är gjort. Och nu är han snygg inför jul också.

Jäj!

Lite bilder

Ja här kommer det lite bilder med lite historia.

Det första bilden är en avmålning från en bild tagen 1958. Det är mina morföräldrar på deras bröllopsdag. Jag tänkte att det kanske kunde vara en bra julklapp till min mormor. Det finns nämligen inget original i färg, så jag tänkte försöka mig på att måla av det svartvita fotot och "hitta på" färgnyanserna i den mån jag kunde. Så väldigt dåligt tycker jag inte att det är Det här fotot visar inte exakt hur bilden ser ut i verkligheten. Färgerna är mildare. Återgivningen är inte riktigt 100 %.

De här två bilderna visar något sorgligt. Det är våran Douglas som verkligen börjat åldras nu. Han blev sex år gammal i höstas, och nu börjar det synas i ansiktet att han har sina unga år bakom sig. hur fort kan tid gå egentligen? Var det inte alldeles nyss han var valp och kom hem hit som ett yrväder med öron stora som Dumbos som flaxade fritt för vinden? Var det inte nyss han studsade som en boll och skulle hångla med alla han såg? Var det inte alldeles nyss han blev rumsren, lärde sig gå i koppel, lärde sig alla kommandon och trix? Jag måste ha hamnat i koma i ett par år förplötsligt börjar Fjanten bli gammal, och jag undrar vart de andra fem åren tagit vägen

Vit om ögonbrynen och nosen...

Min lilla gamla voffe. Lev för evigt, tack!

Skall skall skall

Jääääses vad Douglas skäller. Och skäller. Och skäller.

Vad jag avskyr när hundar okynnesskäller. Han skäller alltså bara för att han kan eller för att han vill eller för att han av någon underlig anledning finner det roligt.

Som jag avskyr det.

Framför allt när jag ska till att sköta om klor eller päls. Då kan han lägga av ett gällt 230-decibelsskall rakt i örat på mig. Då gungar det ett bra tag i huvudet kan jag säga. Och ont gör det!

Idag var han värre än vanligt. Normalt sätt skäller han lite av entusiasm när han leker. Men idag var det skall hela tiden. Höga och gälla! Ghaa, står inte ut. Han fick ha "munkorg" hela tiden under päls- och tassvård idag för att jag skulle kunna få honom klar.

Munkorgen är ingen riktig munkorg utan min hand som håller honom om nosen så han inte kan skälla. Fast det betyder ju inte att han försöker. Då strupskäller han istället, men det är i inte lika skärande för mina öron, så det bryr jag mig inte om.

Och tro inte att jag inte tränar honom. Sedan fem år tillbaka har jag försökt få honom att, inte nödvändigtvis gilla, men att acceptera pälsvården.

Han står ju still i varje fall, och ha morrar. Fine, det gör mig ingenting. Men skälla, det ska han ge fasen i.
Och vi har tränat och tränat och tränat och tränat. Jag vet inte om jag tränar honom på fel sätt, för han ändrar sig aldrig (mer än att han lärt sig att stå still och att sluta rycka med framtassarna). Vi har sen -07 tränat med klicker. Han kan helt enkelt inte bli bättre. Om det är någon som vill göra ett försök att få honom lugn och att acceptera pälsvården så är de välkommen att prova. Så länge metoderna inte går ut på att slå honom eller skrämma honom.

Numera orkar jag inte med att träna mer, och inte han heller för den delen. Det finns en övre gräns för vad man orkar med. Nu vill jag bara få det överstökat så effektivt och snabbt som möjligt. Om det innebär att han får hålla truten stängd av min hand så jag kan jobba ostört, så får det vara så.

Men det är helt klart tråkigt. Jag drömmer att han en dag ska ändras, jag ser andras hundar som är så fogliga och dessutom tycker om att bli borstade, klippta eller trimmade. Magi, tycker jag.

Ren och skär magi.

Hur har det gjort?

Stackars tassen

För första gången har jag sett var köldkramp är.

Stackars lilla vovven. Han har aldrig lidit av kylan, men idan när vi har ute och skulle leka hann han inte vara ut mer än nån minut eller två innan han började halta och tillslut hoppa på tre ben.

Det är sorgsamt att se, för han är fortfarande full med energi och leklust när vi kommer in.

Han hämtar alla möjliga leksaker och studsar in till mig och buffar nosen under min arm och riktigt ber mig att leka med honom.

Och så kan vi inte leka...

Inomhus kan jag ju inte kasta bollar eller frisbee, och det arma djuret vill ju springa, rasa och leka. Det kan han inte heller göra inne.

Vilket dödläge. Så väldigt tråkigt för lilla Fjant. Han är uttråkad och ser ledsen ut inne. När vi går ut är han själaglad den första minuten, sen kommer krampen och han linkar.

"Varför gör tassen ont, Johanna" säger hans blick. Och vad ska jag säga eller göra? Han förstår inte ändå, men jag kan slå vad om att han tycker att det är förbannat tråkigt att inte kunna leka i snön som han alltid annars har varit galen i att skutta och gräva i....

Lilla plutten. Stackaren.