Hundratjugonde dagen

Tjohej. Äntligen fick jag träffat Fanny igen.
Vi åkte ner till Klädkällaren och jag blev väldigt positivt överraskad. Jättefint och ljust och fräscht. Mycket, mycket bättre än förra affären.
Dit får vi åka fler gånger!

Hundranittonde dagen

Det är inte klokt vilket grepp de här små gynnarna har om mig. Hur är det möjligt att det är så goda... och att man (läs: jag) kan utan problem smälla i mig ett helt paket på en nanosekund utan att känna mig illamående av socker.
Ballerina ballerina. Så obeskrivligt mumsiga.
Har jag nämnt att jag är lite av en masochist som njuter lite av att plåga mig själv genom att inte äta dem, hehe. Jag har ett paket ståendes här precis vid datorn som jag dreglar efter, men nänänä, sadisten i mig sätter ner klacken. Masochisten både trånar och njuter av självkontrollen.
Vem vet... jag kanske är lite av en schitzo också, hehe.

Hundraartonde dagen

Fågelmatardagarna är inte slut än :).
I bakgrunden ser man mitt gedigna arbete med kycklingnätet som gjorde mina händer så vackert rödstrimmiga-

Hundrasjuttonde dagen

ÄÄND AM OOOON MY NIIIIIS.....LOOOKING FÅR THI ÄNSWER

Jag får den inte ur skallen!

Hundrasextonde dagen

Ja, då har man varit och provat linser!

Jag har ju varit ganska så naiv i det här med linsvärlden och trott att det bara var att köpa ett par med sitt glasögonrecept. Det fick jag snabbt veta att så är det inte.
Linserna är oftast lite svagare eftersom de sitter på ögonen och inte framför dem. Det kan ha varit förklaringen till varför världen har varit så skev för mig när jag använde linserna efter glasögonreceptet. På tok för stark styrka!
Dessutom måste man ta hänsyn till ögats krökning och form så man får linser som passar. Och så ska man tänka på fuktighet osv.
Tydligen har mitt högra öga inte bara en skarp krökning utan också en kant som gör att vissa linser inte sluter tätt. Det andra paret linser var sådana. På vänsterögat satt linsen som en smäck och jag kände inte ens av den. På höger ler den omkring och var allmänt jävlig så det skavde och jag såg suddigt. Optikern hoppade nästan till litegrann när hon såg hur illa det passade. Tydligen har jag ett ganska unikt högeröga, hehe.
De första paret linser var mycket bättre på att hålla fukten är de jag har hemma. Jag kände visserligen av kanterna, men det är sånt jag förhoppningsvis kan vända mig vid. Det tredje paret var katastrof. De var verkligen stela! Tittade jag länge på något utan att blinka bildades det tårar under linsen som bildade en droppe och gjorde så den släppte från ögat. Mycket obekväm.

Summa summarum blev att jag köpte 30 endagslinser av de första paret jag provade. Styrkan blev betydligt lägre än mina glasögon så jag hoppas det kan göra så jag inte behöver 2 veckor på mig att vänja mig vid dem! Får mina nya linser på posten nästa vecka.
Tjohej!

Firade mina linser med att gå och köpa solkräm för ansiktet. Svindyrt, men ett måste känner jag. in stackars hy är så tunn på sina ställen och mammas ytliga blodkärl gör sig påminda. Dags att aktivt ta hand om huden tror jag minsann. Går i tankarna att köpa mig en hatt också.

Hundrafemtonde dagen

Ja, nu börjar en ny resa i livet.

Snart ska det bli folk av mig med, hehe.
Numera inskriven på arbetsförmedlingen hoppas jag att resan där blir kort med produktiv :).

Hundrafjortonde dagen

Jag är ju fan av improvisationshower. Improvisation över lag egentligen. Och jag gillar snubben som mimade till Natalie Imbruglias "Torne" David Armand.
Gissa hur glad jag blev när jag hittade "Fast and Loose" på tuben!! Han mimar till många låtar där. Och det finns massa annat roligt också.
Gissa hur mindre glad jag blev när Fast and Loose bara gick en säsong....

Gissa hur glad jag blev när jag hittade det är :D:



"Trust us with your life". Inte bara mer av David Armand, utan mina gamla favoritimporivatörer är där också. Tyvärr inte alla av dem, men vi ser Colin Mochrie, Wayne Brady, Jonathan Mangum, Josie Lawrence och Greg Proops. Var många andra roliga typer som var nya för mig med som jag kommer hålla ögonen öppna efter.

Gissa hur ledsen jag blev när den gick bara en säsong också...

Hundratrettonde dagen

DJUNGELTELEGRAFEN ANNONSERAR: BAAAAAAAAAAAAAARN!!

Min brors bästa vän fick barn i natt. Fick ett sms i morses av min bror som stolt bekräftade att det var en grabb som han hade "vetat" hela tiden.
Stort grattis till Englund och Martina. Väl kämpat :)!

Hundratolfte dagen

Trädgårdsarbete ska synas... annars gills det inte, haha!
Gissa hur skönt det var att smörja händerna med alkohol. Jag trodde de skulle brinna upp!

Hundraelfte dagen

Titta här!

Joråsåatteh....
Lite solbränd visserligen, men vid liv :).

Hundrationde dagen

En dag hos Fanny. I varje fall halva. Det var ett tag sedan sist och det var så gott att träffa henne! En viktig pusselbit hos mig helt enkelt. <3 dig="" p="" till="">Lite stallhäng, lite promenad, lite fika hos Fannys svärmor och lite sandlådelek. Perfekt sätt att spendera en varm och go lördag på.

Lite städning resten av dagen och nu Smartare än en femteklassare. Jag kan förståss alla svaren och är bäst... förutom på geografifrågorna. Men kan inte vara bäst på allt... men nästan :D!

Hundranionde dagen

Här är Linneas nya tröjklänning. Jag hoppas den passar. Let me know Fanny!

Hundraåttonde dagen

MIN KAMERA HAR ÅTERVÄNT!!

De fick byta objektiv och ingen är gladare än jag att det gick på garantin. All heder till kameraervice.se.
De gör skäl för sitt namn. Snacka om bra service. De fick kameran i förrgår, lagade och skickade tillbaka den till mig igår och den kom hit idag.
Sånt gillar jag!

Hundrasjunde dagen

Ok, jag kommer inte hålla mig. Det kommer bli lite såddar i år i alla fall. Bara lite blommor, lök och dill. Tittade igenom min lilla fröpåseburk och det började genast rycka i fingrarna.
Så lite kommer det  bli. Redan nu kan jag gå ut och så lite lök (jo "så lök", inte "sätta lök" idag eftersom jag kommer så dem från frön, kära far kommer sätta lök senare) och dill, så det kommer jag nog göra. Och så ska jag kratta upp gräsmattan i rabatten på framsidan och slänga ut ett tunt lager med jord och gräsfrön.
Och så ska jag rensa bort lite dött.
Och så ska jag längta efter min kamera! Nu börjar det verkligen hända saker i trädgården på framsidan. Krokus har börjat duka upp, tulpanerna börjar sticka och jag kan ana små spetsar av vårstjärnor. Får jag inte hem min kamera snart kommer hela min timelapsidé gå om intet. Påänger är ju att man ska kunna se hur det växer upp... inte redan när det är uppvuxet!

Hundrasjätte dagen

Hade jag haft en kamera nu hade jag lagt upp en bild på den beställda tröjklänningen till Linnea.
Jag hoppas den ska passa. Den är gjord i storlek för barn mellan 3-4 år. Linnea är 2 så det borde gå :).
Ifall du läser Fanny så får du veta att den är klar och ligger på tork. Den har liiiite mer rosa detaljer än den hon haft tidigare och den räcker henne förmodligen till knäna, hehe.

Hundrafemte dagen

Härliga underbara regn!! Så gott att höra regnet mot fönsterrutorna igen och slippa den eviga torkan. Härligt!

Jag sluttade ut glad i hågen med trädgårdskläderna på och började släpa fram skottkärror och spadar. Här skulle det grävas!
Det slutade med putläpp och hängande axlar. Även om jorden känns mjuk uppepå, så sitter tjälen kvar en 10 cm ner i backen. Det var bara att traska tillbaka med halva förrådets trädgårdsredskap och ta av sig trädgårdskläderna och vänta på bättre tiden.

Denna väntan....

Hundrafjärde dagen

Så var det dopdags av lilla Jasmine. Det började med familjegudtjänst där jag bland annat fick lära mig att djävulen är moderat och att trots att människan är begåvad med en fantastisk hjärna så får man inte använda den, för då kan den moderata djävulen vara i farten och styra dina tankar och därför behövs Jesus för att skydda dig från dig själv och dina farliga tankar. Så att han ska kunna dra upp dig ur leran, hjälpa dig att föda lamm, se till att styra dig på den enda sanna vägen och sätta dig på prov så att du kan dö i en snödriva hållandes ditt eget långfinger för att du var dyslektiker och inte kunde memorera en sång ordentligt.

Ok, jag kaaaanske tar saker ur sitt sammanhang här ;-). Men faktiskt så nämndes allt det här i prästens predikan. Förutom att djävulen var moderat. Det var min egen tolkning eftersom prästen hade målat honom blå och Jesus röd.

Efter gudtjänsen började det roliga. Dopet av Jasmine. Det var sång, bad i dopfunten och sång igen och sen kunde vi gå över till församlingshemmet för kalas. Uppemot 60 personer var vi nog allt som allt tror jag. Och många hade med sig mat. Ungefär som ett knytkalas. Ellen hade gjort massa mat hemma och ännu mer dök upp med gästerna. En 5 meter bord med bara mat! Och så många olika typer av mat dessutom. Jag ville smaka på allt.
Och det gjorde jag. En matsked av alla bunkar, skålar och karotter gjorde min tallrik överfull med allsköns rätter. Det fanns smörgåstårta, men den såg jag inte ens åt, haha. Hur kan man välja smörgåstårta när man har ett långbord med 1000 olika asiatiska rätter som man aldrig har smakat?! frågade jag mor som bara blygsamt slängde upp en kycklingklubba på sin tallrik eftersom hon "ville ha smörgåstårta". Tror inte riktigt hon förstod hur lyrisk jag var. Det gjorde däremot min bordsgranne som förklarade de olika rätternas ursprung och innehåll för mig. Något var kinesiskt, något annat var thailändskt och mycket var förstås filippinskt.
Och det var så gott!!
Det var ljuvligt, jag ville bara ha mer. Mer smaker, mer av allt. Mört kött, söt/stark/syliga kryddningar, Kycklingspett, kycklingrätt med cashewnötter (magisk by the way), krispiga picklade grönsaker, oväntade smakkombinationer och mer mer mer.
Jag kan inte nog beskriva hur gott det var! Ja hade fullt fokus på min tallrik att min andra bordsgranne sa att hon såg (hörde?) att jag tyckte om maten - kanske var svårt att undvika i mitt maniska ätande, haha - och tipsade om restauranger i Göteborg som serverar bra asiatisk mat!

Till min glädje fick man med sig mat hem så det blev till att äta ett långbord till här hemma till middag!

Oj, handlar hela mitt dopinlägg om mat?! Hoppsan :). Borsett från den fantastiska maten så blev det mer sång av en kompis eller släkting till Ellen. Kommer inte ihåg riktigt, svårt att hänga med vem som är vem. Jättevackert! Ellen och Henrik öppnade presenterna och verkade glada och det pratades, skrattades glatt vid borden, vi åt efterrätter (hur många var det...9 tror jag. Plus tårta!) och sen fick gästerna små godispresenter vilket var ett nytt grepp för mig. Oväntat och roligt :D!

Och jag inser nu att jag kommer inte från att prata om maten så jag får beskriva ur jag mer eller mindre rullade runt och hjälpte till att städa lokalen och ställa i ordning bord och stolar tillsammans med Ellen, Henrik och Ellens syster och man. Och mamma förståss.

Mätt nöjd och glad vara jag.

Hundratredje dagen

Förberedelser inför Jasmines dop i morgon. Ballonger, bord, dukning och finputs. Ellen är riktigt grym på dekoration och pyntade presentbordet med volanger och grejor.
Det tog en liten stund att bli klara men det blev riktigt fint! Återkommer.

Hundraandra dagen

JAG GÅR I IDE!!

Vafan är det för ljushuvud som tyckte det var läge att slänga lite snö i skallen på oss i södra  Svea Riket?!
Jag fick pälsat på mig likt en inuit för att  gå till ICA och posta iväg min kamera för en garantireparation.
Hoppas det går fort att reparera den så jag kan fortsätta mitt timelapseprojekt.  

Hundraförsta dagen

Jag vill börja läsa mer. Läste bara en enda bok förra året...
Anledningen till det är att jag förlorar mig så lätt i böcker och då glömmer jag tid och rum. Det passar inte riktigt bra att göra det just nu tyvärr...

Hundrade dagen

Årets hundrade dag idag och jag förgyller den med med lite upppdatering om balsammetoden. 19 dagar har gått sedan jag började om jag har räknat rätt. Och hittills kan jag väl säga att jag saknar schampot, hehe. Det är ju så mycket lättare att tvätta håret med schampo, dessutom känns kalufsen lättare att bära. Jag har ju som bekant ganska tjockt hår (9,5 cm i omkrets i tofs) så det blir fort tungt när det är fett.

Mindre roliga skillnader är att håret blir fett mycket snabbare än när jag använder schampo. Framför allt på sidorna av huvudet, och det upplevs som mer kompakt och livlöst tycker jag. Det är strävt och hårt i topparna. Håret börjar se lite fett ut redan efter ett dygn (vilket tid typ 3 dygn med schampo), dessutom luktar det inte lika fräscht när man använder bara balsam. Det luktar gammalt balsam och varm hårbotten. Och hårbottslukt är verkligen hemsk. Kvalmig och fadd typ. Blä.
Jag kan inte längre dra fingrarna genom håret utan att de fastnar. När jag schamponerade var det lätt att dra händerna igenom det.

Allt detta kommer jag ändå har överseende med ett tag till eftersom det kan bero på ovana. Skallen och kalufsen har inte vant sig och anpassat sig till balsamet än (kanske?), så jag ger det ett tag till innan jag ger upp. Dessutom kan det ju också vara så att mitt hår alltid har varit så torrt, hårt och obehagligt som jag upplever det nu, bara det att tidigare har det dolts under alla produkter jag har haft i det...

Nåväl, här är resultatet so far:

22 mars, efter sistaschampo

8 april, 17 dagar efter start och 8 tvättar senare (de sista bilderna min kamera tog...)

Rent utseendemässigt har jag nog fått lite mer definition i det lilla självfall jag fått av mamma, men det är inte en så att jag baxnar-och-ramlar-av-stolen-förändring. 

Håret känns typ tungt och "kladdigt". Men jag ger det ett tag till... kanske händer det något mirakel :).

Nittionionde dagen

NEEEEEEEJ!!!

Min kamera verkar ha lämnat in. Kolat. Trillat av pinn. Kilat vidare. Flyttat ihop med sankte Per.
DET FÅR INTE VARA SANT!

13 månader har jag haft den. Garantin är antingen 12 månader eller 2 år. Jag hoppas på 2 år för den är för ung för att lämna mig redan.
Risken är ju tyvärr att den blir ersatt av en ny digitalare om garantin är 12 månader eftersom jag läste på återförsäljarens hemsida att bara undersökningen av kameran kan kosta mellan 500-700:-. Den kostade 1000:- när jag köpte den.

Min kära kamrat, lämna mig inte än. Håll ut. Laga dig själv. Du som var så stark, gedigen, lätthanterlig och ständigt var till lags. 
Jag behöver dig mer än någonsin nu. 

JAG MÅSTE JU FÖR BÖVELEN HA EN KAMERA ATT FOTA TRÄDGÅRDEN MED! Hela min timelapsidé smulas sönder till en ouppnålig dröm om jag missar ett par dagar.

Buähähhähä

Kära vän, vänd om, gå inte mot ljuset. Dra nytta av det för att ta bra bilder åt mig istället!

Nittioåttonde dagen

Håller på med ett nygammalt projekt. För ett par år sedan fotade jag fram- och baksidan av trädgården under ett års tid. Så gott som varje dag. 

Nu ska jag göra på samma sätt igen. fast denna gången ska jag ta två eller tre bilder om dagen (beroende på hur solen står) och vara över våren och kanske sommaren för att kunna se hur det växer. 

Tanken var att jag skulle sammanställa alla bilderna till en film och det har jag gjort 26000 gånger ungefär, men kvalitén blir så jäkla dålig efter att jag speedat upp den, eller så blir formatet helt ihoptryckt eller utdraget så inget ser bra ut. Så fort jag kommit på ett bra sätt att få till filmen (filmerna) på så kommer jag visa dem :). 

  

Nittiosjunde dagen

Trött vovve och hans favoritleksak :).

Nittiosjätte dagen

Ok jag har ju nojjat en hel del över mina påsar under ögonen sedan jag började med linserna. Och jag vet, jag skulle inte tjata mer om det, men jag har gjort en upptäckt!!

Som sagt, jag har nojjat och undrat "när missade jag att jag börjar bli gammal?!". Hur  har jag inte kunnat se att jag släpar på sopsäckar under ögonen (ja ungefär). Så jag började bedriva mindre forskning för att se när de först dök upp för att på så sätt kunna åldersbestämma när ålderdomen smög sig på (låt mig överdriva nu :D). Så jag började titta i album bakåt i åren. När jag var 20 år... ja nog fanns det lite påsar där...17, ja här syns dem...14, ja fast vänta lite, kan det här stämma... 10? 8? 6?! 4??!

JA TA MIG FASEN OM JAG INTE FÖDDES MED DEM!!!

Här är jag 4 bast med mina påskompisar

 Här är vi i 8årsåldern

Här är vi 10-11 nånting

Här är vi 27 and still going strong som man säger. 

De har väl blivit lite större och lite mer... linjerade med åren, men det är ju inte oväntat, hehe. 

Men hur kunde det bli såhär? Hur kunde jag "glömma av" mina påsar och sen bli så överraskad när jag såg dem igen. Min teori är att de senaste 11 åren som jag har haft glasögon har bågarna alltid "skurit" rakt över påsarna så jag har liksom inte sett dem på kort eller i spegeln. Och när jag var 16 och innan dess tänkte jag väl aldrig på påsar. Ingen har någonsin kommenterat dem så jag har aldrig ägnat dem en tanke. 

Jag tycker att jag ser så mycket äldre ut tack vare (på grund av) påsarna och det är väl inte jättevälkommet, men vafan. Man blir äldre, och det verkar ha varit ett normaltilstånd för mina ögon att ha sina hängande kamrater så varför börja ojja sig egentligen. 

Helt ärligt så gör det mig inte sååååå mycket att de är där. Det är mest att jag blev så förvånad och överraskad när jag såg dem. Och jag är ju till min natur ganska nyfiken av mig och att lämna ett mysterium olöst ligger inte för mig direkt.

Mysteriet med de rynkiga ica-kassarna är nu löst. Välkomna åter får man väl säga.  

Slänger med en bild på mamma också. Här är hon lika gammal som jag är nu,. Höggravid med min lillebror.
Jag tycker vi är skrämmande lika!

Nittiofemte dagen

Om det är torrt nu? Jo det vill jag lova. Trots att jag dränker händerna i desivon när jag går och lägger mig ser de ut såhär när ja vaknar.
Det har inte regnat sen i höstas/vintras någon gång. Det har fallit lite torr snö bara. Och den snönhåller just nu på att dunsta nu när solen är uppe.
Jag kunde aldrig tro att jag skulle säga det, men jag saknar regnet litegrann. Framför allt vill jag få upp luftfuktigheten lite så jag slipper bada i hud- och handkräm.

Men det är bara att står ut. Vi bor i Sverige så jag är ganska så säker på att det kommer regna förr eller senare. Och då kommer jag ångra att jag yttrade mig, hehe.
Passar på att njuuuuta av solen. När sist hade vi en sådan solig vår?

Njöt lite extra idag när Fanny och kids var här och vi roade oss på lekplatsen. Solen i  nacken. Någorlunda temperatur och en rutschkana. Jag är inte den som är den. Barnasinnet hänger allt kvar... även om det inte var så mycket av ett äventyr för mig att rutscha. Kanan är ju bara nån meter lång eller så :).

Prat om barndomen och livet för länge sen. Även om det känns som igår, hehe. Om 3 år är Linnea lika gammal som jag och Fanny var när vi först träffades. Jösses, tanken svindar lite för mig eftersom jag tycker det gått så kort tid sen dess.... och ändå är det 22 år sedan i år. Haha kom att tänka på att om tre år när Linnea är i samma ålder som jag och Fanny var för länge sen, så är det 25 år sen jag och Fanny först träffades. Vi firar silver...vänner? Silvervänskap kanske?
Jag som gärna ser mönster i det mesta här i livet tycker att det var lite fint :). Något värt att fira, kanske?

Nittiofjärde dagen

Lite bilder på Fjanten ute i vårvädret igår. Han är glad att slippa tratten för ett ögonblick.


(vill bara göra en liten anteckning att linsjävlarna för mig åksjuk! Var nere på ICA med mor förut och bara att åka dit - ca 1km- var hemskt. Det ska ju bli lättare med linser ju!! Men nej, det blir till att härda ögonen till att åka bil nu också. morr)

Nittiotredje dagen

Jag ska sluta tjata om mina ögon och linser efter det här inlägget (hoppas jag, hehe).
Som jag skrev tidigare har jag upptäckt lite saker med ögonen nu när jag går utan glasögon.
Det här är en av de mindre roliga upptäckterna. Spana in ica-kassarna!! Jag hade ingen aning om att de fanns där! Den delen av ögat har alltid täckts av bågen så jag har inte sett det tidigare.
Såhär ser mina ögon ut när jag ler. Otroligt! Måste vara ett arv efter pappa.

Ett ganska tydligt släktdrag tror jag minsann...

Nittioandra dagen

Jag tänkte börja använda mina linser mer. Framför allt nu när det så småningom kommer bli en sommar och man ska bada. Då vore det praktiskt att slippa brillorna.
Men jag ska inte sticka under stolen med att jag föredrar att ha den på mig. Av rent estetiska skäl. När jag ser mig själv i spegeln utan glasögon ser jag min mamma. Och det är inte riktigt vad jag vill se (sorry mamma). För att vänja mig blir det en massa smink tills jag är kompis med mitt nya brillfria ansikte. Och jag som inte ens gillar att hålla på att sminka mig. Haha, man kan ju undra varför jag ska bråka med linserna.

40 minuter tog det att sätta i dem dessutom. Och så har jag upptäckt lite saker. När jag går blåser fartvinden i ögonen och gör att de tåras. Lite obekvämt får jag säga. Världen är rak för en gång skull vilket gör att jag bli lite sjösjuk av att bara gå omkring. Erfarenhetsmässigt vet jag att det brukar lägga sig efter ett tag.
Om jag tittar på nånting utan att blinka blir det som att det grumlar sig under linsen och jag ser suddigt och måste blinka massa gånger för att se klart igen. Jag känner kanterna av linserna på ögonlockskanterna.
Jag vet inte om det är vanligt att det ska vara så, men det är en iakttagelse jag gjort i alla fall.

Min tanke är att fördelarna ska väga upp mot nackdelarna så småningom, men just nu vill jag inget hellre än att slita väck dem och ta på mina högt skattade glasögon.
Jag trodde aldrig att jag skulle se så gammal och sliten ut utan brillorna. Bågarna döljer ju påsar, ringar och rynkor. Ska jag behöva bli skönhetsintresserad nu för att kunna se pigg och frisk ut i fejset?
Blä.
Jag är ju som bekant en lat människa. Finns ingen chans att jag kommer orka sminka mig i en evighet. Acceptera att jag ser ut en som sliten 40-åring blir mitt nästa mål i livet helt enkelt.

Ska träffa Fanny senare idag. Ska bli intressant att höra var hon säger.

Nittioförsta dagen

Någonting måste göras! Det här är en smärre katastrof... JAG är en katastrof.
I varje fall konditionsmässigt, haha. Jag har väl tänkt ett tag att jag måste ta tag i konditionen. Man kan inte åka snålskjuts på sin magerhet  (smal = hälsosam?) hela livet och jag har ju länge vetat att jag inte är nått hälsoorakel och att kroppen är nog inte helt så hälsosam som den (kanske) ser ut att vara.
Jag har inte varit och gjort någon undersökning, men jag tror inte att mina värden är perfekta direkt och jag skulle tro att min kroppsliga ålder är mycket högre än 27.

Dags att göra något åt det nu. Jag vill i varje fall få bättre kondition. Sist jag konditionstränade var för... 13 år sen eller så. Och då var det ingen avancerad träning jag talar om. Joggade bara ett par km i veckan.
Och bortser jag från skolan, teatern, kompishäng och lite amsåpromenader med jycken har jag mer eller mindre varit stillasittande i 13 år. Hoppsan, haha.
Hade jag varit stor hade jag nog tänkt på der, men i och med att jag är tunn och inte märkt av något negativt med min inaktivitet (i varje fall hälsomässigt) har jag inte tyckt att det varit ett problem.
Ska sanningen fram tycker jag inte att det är ett sådant stort problem nu heller eftersom jag mår bra, och jag är av naturen ganska lat och inte gärna vill ut och röra på mig. Men jag tror samtidigt att det är bedrägligt. Att jag mår bra nu betyder nog inte att allt står rätt till.
Och ska jag skärskåda mig själv så är väl vilopulsen ganska hög (kring 70-80), jag är ganska svag och mån hållning är kass.

Så innan jag börjar må dåligt kan det vara smart att stärka kroppen tänker jag.
För att testa hur usel form jag har bestämde jag mig för att ta mig runt i eljusspåret här hemma. Spåret är ca 1100 - 1200 meter långt i ganska kuperad terräng (finns knappt någon plan mark alls).
Det hela gick ut på att jag skulle ta mig runt spåret så snabbt jag orkade. Gissa tiden? Gissa min skamtid!!
10 minuter och 50 sekunder! JO DET ÄR SANT! 10 jävla minuter för drygt en kilometer. Och så blandade jag jogg med gång eftersom jag fick håll ganska omgående.
Det är en kattastroftid! Jösses vad värdelöst. Det märks att kroppen inte är van vid den typen av behandling- Inte nog med att jag flåsade som en flodhäst under ett maraton, fötterna kändes tunga och stela, skenbenen gjorde ont som vid mölksyra och hur jag än försökte lyckades jag inte hålla en bra hållning utan kutade ihop.

Fattar ni i hur uselt skick jag är?!
Att börja tänka på hälsan är nog i grevens tid.

Får börja läsa på hur fasen jag ska börja. Framför allt med tanke på att jag inte vill förlora vikt.
BLÄ sånt här är ju så tråkigt! Ska jag behöva tänka på vad och hur mycket jag äter nu? När jag äter?
Kanske inte det bästa att sitta och skriva den här texten samtidigt som jag käkar överblivet påskgodis....

Jag ska bli seriös... snart :).