Någonting måste göras! Det här är en smärre katastrof... JAG är en katastrof.
I varje fall konditionsmässigt, haha. Jag har väl tänkt ett tag att jag måste ta tag i konditionen. Man kan inte åka snålskjuts på sin magerhet (smal = hälsosam?) hela livet och jag har ju länge vetat att jag inte är nått hälsoorakel och att kroppen är nog inte helt så hälsosam som den (kanske) ser ut att vara.
Jag har inte varit och gjort någon undersökning, men jag tror inte att mina värden är perfekta direkt och jag skulle tro att min kroppsliga ålder är mycket högre än 27.
Dags att göra något åt det nu. Jag vill i varje fall få bättre kondition. Sist jag konditionstränade var för... 13 år sen eller så. Och då var det ingen avancerad träning jag talar om. Joggade bara ett par km i veckan.
Och bortser jag från skolan, teatern, kompishäng och lite amsåpromenader med jycken har jag mer eller mindre varit stillasittande i 13 år. Hoppsan, haha.
Hade jag varit stor hade jag nog tänkt på der, men i och med att jag är tunn och inte märkt av något negativt med min inaktivitet (i varje fall hälsomässigt) har jag inte tyckt att det varit ett problem.
Ska sanningen fram tycker jag inte att det är ett sådant stort problem nu heller eftersom jag mår bra, och jag är av naturen ganska lat och inte gärna vill ut och röra på mig. Men jag tror samtidigt att det är bedrägligt. Att jag mår bra nu betyder nog inte att allt står rätt till.
Och ska jag skärskåda mig själv så är väl vilopulsen ganska hög (kring 70-80), jag är ganska svag och mån hållning är kass.
Så innan jag börjar må dåligt kan det vara smart att stärka kroppen tänker jag.
För att testa hur usel form jag har bestämde jag mig för att ta mig runt i eljusspåret här hemma. Spåret är ca 1100 - 1200 meter långt i ganska kuperad terräng (finns knappt någon plan mark alls).
Det hela gick ut på att jag skulle ta mig runt spåret så snabbt jag orkade. Gissa tiden? Gissa min skamtid!!
10 minuter och 50 sekunder! JO DET ÄR SANT! 10 jävla minuter för drygt en kilometer. Och så blandade jag jogg med gång eftersom jag fick håll ganska omgående.
Det är en kattastroftid! Jösses vad värdelöst. Det märks att kroppen inte är van vid den typen av behandling- Inte nog med att jag flåsade som en flodhäst under ett maraton, fötterna kändes tunga och stela, skenbenen gjorde ont som vid mölksyra och hur jag än försökte lyckades jag inte hålla en bra hållning utan kutade ihop.
Fattar ni i hur uselt skick jag är?!
Att börja tänka på hälsan är nog i grevens tid.
Får börja läsa på hur fasen jag ska börja. Framför allt med tanke på att jag inte vill förlora vikt.
BLÄ sånt här är ju så tråkigt! Ska jag behöva tänka på vad och hur mycket jag äter nu? När jag äter?
Kanske inte det bästa att sitta och skriva den här texten samtidigt som jag käkar överblivet påskgodis....
Jag ska bli seriös... snart :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar