Trettioförsta dagen

Den här dagen blev lite av ett antiklimax...

Så kan det gå. Jag får be om att återkomma en annan dag.
Farväääääl

Trettionde dagen

Ja här sitter jag och klappar Fjant. Han har börjat bli lite till åren nu om man ser i ansiktet. Massa vita hår tittar fram i ögonbrynen och på nosen.
Jag tog en bild för nån vecka sedan där det syns tydligt att han inte är purung längre. Lite drygt 7 år är han nu, gamlingen. Det går fort!

Ska snart ut och köra igen. Jag och mor ska ta oss en tripp till Kungälv (var annars?) och köra runt lite ett par timmar. Det är det enda jag har inbokat idag, men det hindrar mig inte från att uppleva det som att jag har hela dagen fulltecknad, haha.

Jag önskar att jag hade fler ord. Och en sjuhelsickes fantasi. Det hade suttit fint nu.

Tjugonionde dagen

Oj jösses vad trött jag var idag. Jag vaknade, gäspade och satte mig i soffan. Och där har jag suttit kvar hela dagen. Väldigt ickeproduktivt kan jag medge. Inget plugg längre. Om jag klarar uppkörningen inom två månader blir det inget mer plugg punkt. Annars blir det till att slipa på kunskaperna och göra om provet. Det vill jag INTE! Så jag måste helt enkelt klarar uppkörningen.

Det är mycket jag vet att jag INTE vill. Värre är det tvärt om. VAD jag vill. Den ständiga frågan dyker upp ofta och det finns inget svar på det... än.
Man får se i framtiden.

Tjugoåttonde dagen

Anledningen till mitt frenetiska studerande

Då var den här delen av körkortsresan äntligen över! Ja, om jag klarar uppkörningen så småningom om förstås. Har två månader på mig att klara uppkörninen, annars blir det till att göra nytt prov.
Det vill jag INTE! Det får räcka med det här provet.

Pust vilken lättnad det var att ha det här ur världen. Svävar lite på moln nu, hehe.
Det var lite vanskligt att ta sig till trafikverket (Mölndal). De anvisningarna som jag hitta på nätet var väl inte helt uppdaterade för vi hamnade helt fel till att börja med. Det var tur att vi började åka två timmar innan utsatt tid  för när vi väl kom fram var det bara en 40 minuter kvar innan provet skulle börja, och man skulle vara där minst en halvtimma innan för att ta kort.
Efter en del omvägar hittade vi tillslut rätt i alla fall. Att åka hem var lättare. Belönade mig själv med en Big Mac och en Starbar. Ibland får man frångå sina tandprinciper.

Vad ska jag nu göra om dagarna? Har vant mig lite vid att sitta och läsa teorifrågor morgon middag och kväll och nu ligger dagarna framför mig som oskrivna blad... förutom de dagar jag ska övningssköra då.

Lycklig uppdatering, klart slut.

Tjugosjunde dagen

Gissa vad jag gör....

Plugg plugg :)

Tjugosjätte dagen

Ja då var man tillbaka från en tripp till Kungälv (idag igen). Denna gång med käre far som ledare. Det var till att fara runt på lite olika vägar, vända och fara runt lite till... och vända. Efter nån tia sådär kände vi oss nöjda och styrde fordonet mot Ale och fiskbilen.
Svinkallt om öronen så jag passade på att besöka limit som passande nog hade rea på allt och köpte en mössa och halsduk. Varmt och skönt!
Inte klokt hur fort öronen bli kalla när man har lite skrot i dem.

En vända till Älvängen blev det också för att köpa musslor och en digital stektermometer. Kära far upptäckte här hemma att den var trasig och ångade iväg något förbittrad tillbaka till Älvängen.

Visst är det intressant att läsa om ditt och datt ur mitt händelserika liv. Den här dagen kommer gå evigt till historien som dagen då vi köpte en termometer... och bytte den!

Nu är det hög tid för teori!

Tjugofemte dagen

Liten tur till Kungäl igen. Har nog kört på alla vägar i Kungälv nu. Några turer till kommer det bli I morgon... och nån gång till nästa vecka... får se hur mycket det blir.
Det är klart att jag måste köra nån annan stans också, men i och med att Kungälv har blivit lite av ett berg att bestiga känner jag att jag får fokusera där just nu först. Därför blir det en hel del turer till Kungälv. Efter alla rundor där har jag börjat tycka att Kungälv är riktigt fint. Har inte tänkte på det tidigare, inte ens när jag bodde i närheten tänkta jag på att Kungälv var fint. Men det har jag lagt märke till nu.
Snygg stad.
Var bortåt Kareby idag. Där har jag inte vart på typ 10 år eller så. Jösses vad det är förändrat. Kände knappt igen mig alls.

Tjugofjärde dagen

Ett bedrägligt lugnt har infunnit sig. Det lär blir andra bullar så småningom.
Ett litet avbrott för plugg under dagen då Fanny och kiddos var här. Fullt ös medvetslös nästan, haha.
Linnea har outsinlig källa av energi så det är bara att hänga med så gott det går i hoppandet av sängar, titta i böcker, rita, leka olika lekar och prata prata och prata. Orden bubblar ur henne och hon härmas hela tiden. Fanny och Arvid körde ett lite lugnare tempo och hängde i vardagsrummet. Det är fint att träffa dem och bryta timmarna av plugg så hjärnan får nått annat att tänka på ett tag.
Visserligen har jag tillbaka med näsan i böckerna mer eller mindre direkt efter att de hade åkt, men ett välkommet avbrott var det ändå. Tror det kan vara till fördel att tänka på annat ett tag än bara teori... kanske kan man ta till sig körkortsteorin på ett bättre sätt.

Jag vill gärna hoppas det i alla fall :).

I morrn ska jag ut och göra vägarna osäkra igen. Gissa var. Till KUNGÄLV så klart. När kör jag någonsin jag annan stans, haha.  

Tjugotredje dagen

Sov inte så gott i natt. Det var kallt ute och elementet lyckades inte riktigt hålla värmen i rummet. Natten till igår sov jag bättre. Jösses vad bra jag sov. Det var länge sedan jag hade så fin sömn!
Men inatt var det värre. Lite småkallt hela tiden, men inte tillräckligt för att jag skulle vakna och dra på en filt.
Inget jag kan göra åt nu, utan det är bara att låtsas att jag är piggelin och fokusera på pluggandet.
Måste plugga mer siffror och statistik. Ska vi se var jag kommer ihåg såhär långt:
- 33% av alla personskadeolyckor är singelolyckor
- 30-40% av alla singelolyckor sker i mörker
- 50% av förarna vid singelolyckor är alkoholpåverkade
- det är nått med singeolyckor och 25% också...
- bromssträckan och rörelseenergin ökas kvadratiskt mot hastigheten.
- reaktionssträckan ökas proportionellt med hastigheten.
- för att räkna ut tidsvinster mellan två hastigheter krävs denna formel: 36000/längre hastighet - 36000/högre hastighet = tidsvinst.
- En bil som kör 10 km/h rullar 2,8 meter/sekund.
- 50 cl folköl motsvarar ca 4,5 cl 40% starksprit
- 50 cl starköl motsvarar ca 7 cl 40% starksprit
- en halvflaska vin (två glas?) motsvarar ca 11 cl 40% starksprit
- en människa förbränner 2 cl 40% starksprit / timma
- 350-450 människor dödas i trafiken varje år
- tror att det är omkring 25000 som skadas om jag minns rätt
- ca 45000 viltolyckor sker årligen

hmm, det är en stor möjlighet att statistiken på singelolyckorna är lite fel, det är ett helsicke att hålla alla begrepp åtskilda i skallen.
Det är en massa plugga som måste göras känner jag. Bara att gnugga gruset ur ögonen och sätta fart. God Förmiddag.

Tjugoandra dagen

Efter en liten tripp till Kungälv vid lunch, och ett par timmars plugg på eftermiddagen så känner jag mig nöjd.
Ingen mening att övermata hjärnan med information. Jag känner min hjärna såpass att sätter jag den under för stor press glömmer den snart skillnaden på höger och vänster och vad jag heter i andranamn.
Alla mina turer i Kungälv går just nu ut på att vända. Och vända. Och vända. Jag tror vi vände en 10-15 gånger idag och jag skulle gärna velat vända det dubbla. Det är min största svaghet i trafiken, att hitta lämpliga ställen att vända på. Jag fattar inte varför det är just vändningen som är min stora akilleshäl, men det är det.
Det är inte själva förmågan att vända bilen som är problemet utan snarare att kunna göra en korrekt bedömning av trafiksituationen och lämpligheten över de olika platsmöjligheterna det finns att vända på. Begriper inte varför hjärnan plötsligt går på högvarv och jag börjar ifrågasätta allt jag vet och kan när det kommer till att vända. Det är ju en sån liten del av körningen!
Attack är bästa försvar tänker jag därför nu, så jag har sagt till föräldrar att nu ska mina övningskörningstimmar utgå från att jag ska vända. Helst gärna upp emot 20 gånger eller så per tillfälle. Gärna mer. Jag måste avdramatisera det där jäkla vändandet.

Än så länge verkar det lugnt med förkylningsbaciller. Peppar, peppar. Hoppas han inte smittar kära bror. Vill INTE bli sjuk nu!

Tjugoförsta dagen

Hmm, det här kan bli lite vanskligt. Vi kanske har förkylning hemma nu, och det vore lite av en katastrof att bli sjuk nu känner jag. Jag måste vara pigg och frisk nu! Men det är bara att ta dagarna som de kommer och hoppas på det bästa.

Det är inte klokt vilka fyrkantiga ögon jag har just nu. Jag sitter verkligen i timtal framför datorn och pluggar nu. Och när jag inte sitter vid datorn sitter jag med näsan i böckerna. Digitalt och analogt pluggande mest hela dagarna nu. Det är mycket som ska fastna. Alla hemska siffror och uträkningar. Utan miniräknare är jag körd!

Tjugonde dagen

Så så här sitter man nu, en söndag, mätt och belåten. Precis varit i Kungälv och kört runt. Finns nog inte en gata jag inte varit på i Kungälv nu. Ett par turer till kommer det bli.
Det gick ganska bra tycker jag. Hade inte koll på en cykelöverfart bara. Men det får jag skylla på väghållningen eftersom markeringarna i vägen var täckta av snö och syntes lite grann när man först körde över dem. Vi upptäckte att det var loppis mitt emot sjukhuset, så vi tog en litet körpaus och kikade in.
Det var inte mycket värt. Massa småprylar och grejor som inte var till nytta förr och garanterat inte blir till nytta i framtide. Eller var sägs om en enbent tomte? Brun keramikljuslykta täckt av sotigt stearin? Ett skärp utan pigg? Eller varför inte en fransig gardinlängd? Eller en knapp?

Det var dessutom kallare inne i lokalerna än vad det var på utsidan, så det var lika så gott att åka vidare. Så det gjorde vi.

Nu har jag inget mer planerat för den här dagen. Förutom pluggandet då. Ska sätta igång med lite teori när jag slutar gäspa. Kickstarta hjärnan och vara på topp är det som gäller. Prestera prestera.

Nittonde dagen

Bara en kort sväng till Lilla Edet med bilen och nu är det plugg för hela slanten. Synd på fint väder, men min kära körkortsteori får högre prioritet.

Det är ändå svinkallt ut så det är mer eller mindre omöjligt att vara ute nån längre stund utan att att förfrysa händer och fötter. Huva! Jag sitter inne och tittar ut på det fina vädret istället, hehe.

Mer än så tänker jag inte skriva. Ajöss!

Artonde dagen

Idag blir det lite paus i pluggandet. Fanny och kids kommer vid 11 och vi ska iväg på ett litet äventyr till Tre Hästar och till Jysk. Kommer bli så gott att träffa henne. Jag sitter med näsan i böckerna så mycket att resten av omvärlden försvinner lite grann. Det enda som existerar är eco driving, utsläpp, mönsterdjup, förbudsskyltar, statistik och vänstersvängar för hela slanten.

Jag vill lyckas den här gången! Jag måste lyckas den här gången!!

Det är inte klokt vad nervös jag är redan nu och ändå är det ett tag kvar innan det är upp till bevis. 

Och så de jäkla tänderna! Tanken på dem är plågsam också. 

Min hjärna är inte grym på att sålla bort den viktigare informationen från den mindre viktiga Så nu snurrar den för fullt. Det  är därför jag är såpass trött också kan jag tänka mig. Hjärnan tar inte paus utan snurrar så den glöder konstant och det tär på energin. 

En paus kan säkert vara välbehövlig idag. Fanny är en räddande ängel som står ut med mina nycker. 

Sjuttonde dagen

Var ute och tog lite kort på Fjanten igår. Finns det bara bra ljus funkar det ju riktigt bra med kameran får jag säga. Inomhus är den fortfarande en smärre katastrof, haha.

Här sitter jag med träningsvärk. Har haft träningsvärk sen i måndags den här veckan. Gott, då vet man att man gör något rätt, haha. Det har väl hänt att jag struntar i att stretcha för att jag vill ha träningsvärken :).

Det finns inte så mycket att uppdatera om egentligen. Jag vaknar, pluggar, äter, pluggar, äter, pluggar och går och lägger mig. Vissa dagar blir det avbrott för övningskörning också... och lite bloggande i matpauserna.
Jag är en katastrofkompis just nu! Fullt egofokus tyvärr. Jag arbetar för att det ska vara snabbt övergående!

Sextonde dagen

Jodå, det gick väl an att köra till farmor igår. Men det var lite av ett vågspel får man säga.
Jag vet inte om alla ser lika dåligt som jag när jag körde igår i mörkret och snöyran, men om de gör det så fattar jag inte hur de vill ligga en ångström från vår bil och gärna köra om.

 Ungefär såhär såg jag vägarna igår när det var bäckmörkt på väg hem rån farmor. Bilden är inte min i original och jag ar redigerat den så den ska lika så mycket som möjligt det jag ser med mina ögon.

Är det bara jag, men känns det inte lite riskabelt att köra om när sikten är så här usel? Fast det kan ju också bara vara jag som ser såhär dåligt i mörkret och då får man väl fråga sig vad jag gör ute på vägen när jag får ligga i typ 70 på motorvägen för att kunna upptäcka skyltarna i tid, haha. 

Men vi kom dit och hem helskinnade i alla fall så det var ju bra. 

Fick en finfin nyhet nu dessutom. En gammal klasskompis till mig väntar barn till sommaren :D! Finns ingen hejd på avynglingen bland mina vänner just nu. Det är roligt att se! Mer kiddos till mina vänner. Nya generationer! Jag har lämnat mitt vanliga namnförslag. Nån gång måste det väl födas ett barn i bekantskapskretsen som heter Johanna!

Femtonde dagen

Farmor fyller år idag. 81 blir hon. GRATTIS! Vi ska åka ner till henne i eftermiddag med blomma och choklad. Douglas ska få följa med också. Har för mig att hon gillar Douglas så de kan vara kul för henne att få klappa lite på honom. Undrar om hon ens kommer ihåg sin födelsedag. Det har varit lite si och så med att minnas pappas och onkels födelsedagar. Även barnbarnen, men det kan jag ha förståelse för när man blir lite äldre. Men att missa sina egna söners födelsedagar kan jag tycka är lite ledsamt.
Det ska bli roligt att träffa henne i alla fall. Vi har inte setts på ett par år. Tror det var när Marcus tog studenten vi sågs sist. Och det var 2009 om jag inte minns fel....

Jag kom på i går kväll att om Douglas ska med så måste han badas. Han har blivit så fet i pälsen nu över vintern och jag vet själv hur äckligt det är att klappa en hund som är så fet att man få en grådassig beläggning på händerna, så det blev till att hysta in honom i duschen klockan 22. Om han gillade det?
NEJ! Det finns inte någonting som våran lilla morrhoppa tycker om när det gäller "vård" av honom. Kloklippningen är väl det som går lättast. Resten är ett aber! Jösses vad han kan vara tålamodsprövande! Men ren och fin blev han i alla fall. Och trevlig att klappa. Inga beläggningar här inte.

Hoppas att farmor kommer ihåg honom.

Fjortonde dagen

Stackars pelargoner. Jag ställde undan dem inför julen och glömde totalt bort dem. De är mer döda än levande, men några gröna bra finns kvar så jag tror de kan komma tillbaka! Med tanke på vad de har fått utkämpa tidigare i sina liv, finns det ett jäkla anamma i rötterna. Vi får se hur det går.

I samma anda premiäranvände jag min julklapp från Fanny med familj. En trädgårdsdagbok som kommer vara till stor nytta. Kommer vara riktigt roligt att kunna se från år till år hur det, och vad som växer. tanken var väl inte att den skulle skrivas i från år till år, men det finns så  mycket plats i den, så det gör jag :):  Perfekt. Fanny känner mig väl. Fick en väldigt omfattande målarteknik bok också. Den har också fått ögonen på sig. Blev lite sugen på att prova olja igen efter att ha läst. Och att testa lite nya tekniker i akvarell.
Det är kul att måla!

Men allt är på paus för tillfället. Nu är mitt enda fokus bil och övningskörning. Trist men sant. Jag är ganska usel på att koncentrera mig på fler saker samtidigt. Då blir det bara pannkaka. En sak i taget är mer min grej.  Det är redan nu koncentrationsprövande att ha min tand i skallen samtidigt som teoriplugg, men det måste gå känner jag. Efter alla timmar mes näsan i böckerna och bakom ratten är hjärnan så slut på kvällarna att den tackar för sig när klockan är barnet. Haha försök hålla ett samtal på gång med mig då. När jag inte kan skilja på höger och vänster och inte kan hålla isär belgian blue och corned beef...
Ja, jösses. Man skulle haft en omättlig hjärna. Tyvärr är min trång och det är bara att gilla läget...!

Lite övningskörning i Kungälv. Det gick bra tills jag tänkte "det här går ju bra" och höll på att krocka i en rondell.
Ska jag verkligen ha körkort...?!

Trettonde dagen

startar med klippning av Douglas' tassar och snabb julgransplundring. Nu väntar vi bara på att julblommorna ska dö. Det är märkligt. Innan jul kan jag knappt få nog av julstjärnor och cypresser. Helst vill jag fylla varje fönsterbräda med dem, men direkt efter jul när man nått in i januari så vill jag bara att de ska dö. Då tycker jag inte längre om den mörkgröna och mörkröda färgen. Nu vill jag ha friska fina, ljusa färger. Pastellfärger allra helst. I grönt, rosa, gul, vitt.
Kanske har det med ljuset att göra. Även fast man inte märker att det blir ljusare nu, så vet man att det går mot ljusare tider. Man längtar efter ljusare tider. Bort med allt mörkt och trist och in med att ljust och fräscht.

Jag har samlat ihop hela husets alla julstjärnor och cypresser och knött ihop på min brudkista. Där får de stå och vänta på döden. Till nästa gång tror jag att jag ska se till att köra plastblommor i julstjärneformat. Riktigt bra plastblommor. Det är ju lite av ett slöseri att köpa fina stora julstjärnor för ett par hundralappar varje år, som fortfarande växer fint långt efter jul, när man bara önskar livet ur dem efter ett par veckor.

Gissa vad jag ska ägna timmar åt nu!
JAAAA PLUGG!!!

Tolfte dagen

Precis hemkommen från Kungälv. Övningskört fram och tillbaka och kört på lite motorvägar tränat placering och lite sånt. Fullt ös! Det gick bra tycker jag. Jag känner mig trygg när jag kör i alla fall, hehe.
Passade på att svänga inom Ale på hemvägen och köpte middag. Jag ska käka friterad fisk och föräldrar ska käka sliskig lax.

Jag vill ha en ny plånbok, min stora dunderplånka är för stor att hantera. Vill ha en smidig liten plånbok men en liten plats för sedlar och mynt. Tittade runt i affärerna längs med "shoppinggatan" men utan resultat. Så jag får dras med min enkilosplånbok.

Nu är det teoridags!

Elfte dagen

Pust! Äntligen är julen utstädad. Helst vill jag ha ut den dagen efter jul, men kära mor vill gärna hålla fast vid tjugondag knut. För att göra henne till viljes sparade jag granen åt henne som hon kan klä av och kasta ut nu på söndag. I övrigt är huset julfritt. Jösses vad skönt. Nu får man bara och väntar på att våren skulle ta sin början. Lite taskigt utgångsläge bara eftersom det är minusgrader och snöar ute nu. Men i sinnet tänker jag vår.
Dagen kommer fortsätta med en massa plugg och sen middagsixning. Skjutmåttare bjuds det på idag. Gött ä dä.

Tionde dagen

I och med min tandläkarupplevelse har jag nu blivit ännu mer pjoskig, så jag passade på att köpa fluortabletter i Lilla Edet när jag var där nu i förmiddags. Så nu kommer munrutinerna vara som följer:
1. Äta tidigast var 4e timma
2.  INGA mellanmål!
3. Tandtråda och tandpeta minst en gång om dagen, gärna efter varje mål.
4. Borsta tänderna grundligt varje morgon och kväll.
5. Skölja flour varje kväll.
6. Inget godis, kakor, bakverk eller liknande förutom på helgen. Vissa undantag om man blir bjuden, men att då försöka tajma med med övrig måltidstid.
7. Inget läskdrickande förutom på helgen.
8. Är fluortablett efter frukost, lunch och middag.

Nummer 1-7 är ju något jag alltid har gjort hittills, men jag kan erkänna att jag kanske varit lite för släpphänt ibland. Nu får det bli andra bullar! Hårdhandskarna ska på. Jag vill behålla mina tänder så länge jag kan! Gärna livet ut.

Nu är det snart dags för lunch och sen blir det pluggeri. Massa pluggeri.
Adjöööööken

Nionde dagen

Denna nionde dag ägnades åt en mycket välbehövlig tripp till Fanny med kids. Jag skulle egentligen ut för att övningsköra när Fanny bjöd bort mig och mor och eftersom man alltid har så trevligt hos Fanny så flög tiden förbi och plötsligt hade vi varit där  i två timmar! Det är gott att vara hos Fanny. Man är alltid välkommen där :). Hade gärna varit där längre, men vi hade själva bjudit in grannar på fika vid 14 så det var bara att hoppa övningskörandet och fara hem och ställa i ordning hemmet till inbjudningsbart skick.
Henrik, Ellen och Jasmine (som den lilla nyfödda heter) kom hit med rulltårta och satt och fikade och hade det trevligt en bra stund på eftermiddagen.
Douglas var helt till sig i trasorna och ville till varje pris nosa på Jasmine. Jag  var inte riktigt lika förtjust eftersom han är ganska bufflig och gärna vill undersöka ordentligt. Att ta det lugnt är inte riktigt hans melodi, men efter att ha fått en tuggben la han sig ett par minuter i alla fall. Det dröjde ju i för sig inte länge innan hade slukat benet och sen var superfjäskis för Henrik och Ellen. Jösses, har aldrig sett honom klistra sig så på gäster förut, det var halt otroligt. han har tydligen inte riktigt fattat att han är en gammal gubbe än...

I morgon är det tillbaka till pluggeriet igen. Hå hå ja ja.

Åttonde dagen

Jag drömde en verklig dröm. Jag drömde att mina hände var så porösa att när jag tuggade med dem lossnade det små bitar som jag lätt kunde tugga till pulver. Ungefär som att tugga på tavelkrita.
Jag såg framför mig i drömmer hur mina tänder till slut såg ut såhär:

Att jag vaknade med någorlunda ångest och panikflyktkänslor var därför inte helt oväntat! Usch, fy fasen vad obehagligt. Jag är mer än lovligt vettskrämd för vad som händer med tänderna. I min skalle håller mina tänder redan på att vittra bort och det är bara en tidsfråga innan jag behöver löständer! Jag kanske överdriver, men hjärnan är inte direkt logisk just nu.
Och så ska jag koncentrera mig på bilkörande samtidigt som tänderna. De som känner mig vet att jag inte är världsbäst på att kombinera två saker samtidigt. Jag är inte med minsta stresstålig och svara inte bra på någon typ av stress. Nerverna utanpå, det är jag det. Det här var inte vad jag behövde just nu.

Jag får koncentrera mig på körkortsteori och glömma tänderna för ögonblicket.
Adjööööööö

Sjunde dagen

Panik och frustration. 

Lite av den varan känner jag nu. Under julhelgen upptäckte min bror att jag hade ett hål i en tand när jag visade honom en tand jag tyckte var missfärgad. Så jag var tvungen att titta efter själv. Har jag skrivit detta redan?? Nåväl, en sammanfattning i alla fall: Jag tog kort på munnen och såg att jag har en krater i en tand. Det är ett hål rakt ned till tanköttsnivå som är nån millimeter eller två i diameter. Helt vansinnigt att jag inte känt något av det. Det är inget som gör ont eller ömmar eller isar. Bara ett stor jäkla hål. 

Så i dag bar det av till tandläkaren. Väl där efter liten röntgenplåtar ser tandläkaren att inte nog med att jag har mitt stora och synliga hål, tanden invid håller tydligen på att skapa sig ett likadant hål. Det här är mardröm kan jag säga. Hur kommer det sig att jag fått de här hålen?! Jag småäter inte, äter alltid på fasta tider, använder tandtråd minst en gång dagligen (oftast efter varje mål) och sköljer med fluor varje kväll. 

Är det så illa att det är min mors och mormors dåliga tandstatus som ger sig tillkänna nu. FAN!! Mina tänder som jag varit så noga med. 

Inte nog med att jag har min kratertand, nu har jag en till på köpet. Även två andra tänder visade på "början" till hål. Men det gör man inget med om det inte blir värre. 

För att få ordning på tänderna Måste de först ta bort en del av tanden. Alltså att borra och slipa. Eftersom hålet är så stort och så nära nerven inne i tanden vill de då att jag ska bedövas!!! Det vill inte jag. Jag avskyr bedövning. Sen efter slipningen och borrandet ska de sätta en fort runt tanden och gjuta en ny tand i hålet. 40 minuter skulle en tand ta att göra sa tandläkaren. 

40 minuter liggandes platt på rygg med fötterna högre än skallen och en massa verktyg i munnen. Panik! Verklig panik. Jag tänker på den när spiralformade, vita saken som de lägger under tungan. Jag tänker på gjutformen som antagligen kommer skava och göra ont. Men framför allt tänker jag på borrandet och slipandet nära min nerv och det kommer förmodligen göra hiskeligt ont. Och tanken på att bli bedövad med spruta...! Jag känner nån stans att jag rymmer och andlig visar mig igen. En oersonlig tanke är "varför gick jag dit?!!".

Naturligtvis vet jag varför, och naturligtvis ska jag inte rymma, men det här är verkligen inte roligt. Ett kort ögonblick pratade tandläkaren även om rotfyllning men då höll jag på att sparka bakut. Målad i ett hörn. 

Fan att jag inte haft bättre koll på tänderna!

Om jag bara hade fått sitta upp. Eller vara i "solstolsläge" då hade det varit mer hanterbart. Men att ligga ner platt på rygg... Borren skrämmer mig inte, smärtan skrämmer mig inte. Men att behöva ligga platt på rygg och bli bedövad är nog för att jag går kämpa mot lusten att lägga benen på ryggen. 

Och så ska jag kunna koncentrera mig på körkort också. Vi passade på efter tandläkaren att åka till Kungälv och köra lite, jag och mor. Finns en del att tänka på fortfarande. Säkrare påkörning på motorvägen. Snabbare läsning och förståelse av skyltar. Långsammare hastighet in i korsningar och rondeller... Öva öva öva. Sortera bort tänderna när man kör bil och koncentrera sig.

Det får bli allt för idag. Nu måste jag plugga lite. 

Svejs!

Sjätte dagen

Dag sex idag. Sjätte dagen. Vem vet, jag kanske kommer skriva varje dag det här året och sluta med trehundrasextiofemte dagen på nyårsafton. Jag får se.

Denna sjätte dag har tillbringats till liten del bakom ratten.Till Kungälv som vanligt nu för tiden. Lite motorväg och stadskörning. Välbehövligt. Mer sånt ska göras. Måste köra mycket och ofta!
Resten av dagen kommer spenderas med näsan i böckerna... först tittar jag nog klart på Shanghai Noon. Lite av ett Jackie Chan-fan :).

Femte dagen

Usch, en sån här dag ska man spendera i fosterställning och vänta tills den tar slut. Somnade sent, vaknade tidigt, dålig sömn = usel dag. Det är nästan så man känner sig sjuk när man inte får sova ordentligt. Jag vill ha mina 8 timmar. Basta!! Mina år av värdelös sömn ska vara över, vill inte ha mer kass sömn. Varken nu eller i framtiden.
Blä, jag är riktigt butter nu. Nä en sån här dag borde bara ta slut!

Fjärde dagen

Pluggeri och pluggera
Jag pluggar varje da'

Körkortsteori står på listan, och det är väl inte mitt favoritämne direkt, men måste bankas in. Så hopplöst tråkigt och alla dessa siffror!!! Hur fasiken ska jag veta hur lång tid det tar för kroppen att bli fri från alkohol om man har hällt i sig 6 flaskor starköl? Det ska tydligen då att räkna ut hur mycket starksprit det finns i 6 starköl, och sen ska man ha i huvudet hur många cl alkohol kroppen förbränner per timma.
Hjärnan är en karusell just nu.

Lunchpaus om en minut eller två. Ska bara svulla en chokladglaserad donut först. Japp, här lever vi det sunda livet :D!

Tredje dagen

En tyst minut för en fallen byggnad. Natten till idag gick mitt pepparkakshus döden till möter. Dödsorsaken var hög luftfuktighet kombinerat med tyngdlagen. Man hade väl anat länge vartåt det barkade med tanke på att taket sviktade redan ett par dagar efter det var nybyggt. Sedan började det glipa mer och mer för varje dag som gick och i går kväll var gliporna centimeterstora på största stället. Så det var nog oundvikligt.

Förvånansvärt hade Fjanten inte varit och ätit av det. Man kan ju alltid hoppas att han har förstått att han inte får äta socker.... eller så hörde han bara inte att det föll, hehe.

Andra dagen

 Monty Pythons meningen med livet går just nu. Som jag skrattar. brittisk humor. Lööööv it!

Ska fortsätta läsa teori sedan. Största problemen för tillfället är alla matematiska delar med bromssträcka, stoppsträcka och reaktionssträcka och hur man omvandlar vin och starköl till starksprit och sedan räknar ut hur lång tid det tar för kroppen att förbränna akoholen.
Hopplöst att komma ihåg hur man räknar ut det. Det bara snurrar runt i skallen när det gäller siffror.

Snön är väck, det regnar, är plusgrader och disigt. Fortsätter det såhär och blir vår nu  blir jag nöjd. Efter nyår är jag inte så noga med vinter och snö.  

Trevligt nog klarnade det upp framåt lunch, så jag tänkte gå ut en stund och dra nytta av solen. Att promenera är ju väldigt tråkigt och när jag gick förbi kedjehusen vid muséet slog mig tanken. Där finns ett berg. Jag har sett berget varje dag sen jag flyttade till lödöse. Jag har aldrig klättrat upp i det. Jag klättrar upp. 

Så det gjorde jag. Jag klättrade upp till det jag tror är den högsta punkten i Lödöse. Synd att jag inte hade med mig min riktiga kamera utan det fick bli en halvtaskig bild med mobilen, men man måste hålla med om att det är en jäkla fin utsikt. 

Kan inte fatta att jag har bott här i 11 år utan att ha varit uppe på det här berget. Och jösses vad det var gott att ha lite natur under fötter och i händerna. Som jag längtade till riktig skog!! Nån gång :).  

Första dagen

Det här är första dagen på 2013. Den kommer nog förgyllas med lite övningskörning till Kungälv. Beror på om pappa kan laga backspegeln. Det är nån liten plastbit som gått sönder och gör att själva spegeln riktar sig nedåt och det bli omöjligt att se bakåt. Vilket inte är så trafiksäkert om man är ute och kör.

Till eftermiddagen kommer det grillas korv efter pyttebrors önskemål. han reser hem till Hallsberg i morgon så det är väl bara att göra honom till viljes :).

Dagen till ära har vi fått lite solsken. Med betoning på lite. Det är i varje fall bättre än gårdagens väder. Tror knappt vi kunde haft värre nyårsväder än vi hade. Kallt och snålregn hela dagen och hela natten. Jag vara bara ute en kort stund när det smällde och tittade och tänkte på 2012. De flesta höll sig inne, det var bara ett fåtal ute som tjoade "GOTT NYTT ÅÅÅÅR" och jag skrattade.

Douglas klarade nyår förvånansvärt  bra. Han blir bättre och bättre för varje år. I år skällde han en två tre gånger på det första raketerna vid 21-tiden, men sen höll han pipan stängd. Mycket tack vare att jag hade ett fat med uppskivad wienerkorv på bordet, och varje gång det small fick han käka ett par bitar.
Visst han skakade och hässjade men han höll ute ett bra tag. Var med oss i vardagsrummet tills det drog igång på allvar och då kröp han under min säng. Jag bråkade inte om det, är det där han känner sig trygg, så varför inte. Vad han inte tänkte på var att även om han kan krypa in under sängen, så är han för tjock för att krypa ut från den (sängen har en större öppning mot golvet när han kryper in, än där han vill krypa ut), och detta upptäckte han klockan 04 i morse när han tyckte att faran var över och ville ut. Han ålade omkring under sängen och jag vaknade av krafsandet och förstod att jag var tvungen att hjälpa det arma djuret fram. Blev till att stiga upp och lyfta upp sängen så han kunde ta sig ut till friheten.

Nu är allt frid och fröjd i alla fall. Inte en smällare eller raket har hörts än så länge och förhoppningsvis kommer vi inte höra nån heller förrän fram till valborg.

Det här var första dagen.
Auf Wiedersehen