Efter en liten tripp till Kungälv vid lunch, och ett par timmars plugg på eftermiddagen så känner jag mig nöjd.
Ingen mening att övermata hjärnan med information. Jag känner min hjärna såpass att sätter jag den under för stor press glömmer den snart skillnaden på höger och vänster och vad jag heter i andranamn.
Alla mina turer i Kungälv går just nu ut på att vända. Och vända. Och vända. Jag tror vi vände en 10-15 gånger idag och jag skulle gärna velat vända det dubbla. Det är min största svaghet i trafiken, att hitta lämpliga ställen att vända på. Jag fattar inte varför det är just vändningen som är min stora akilleshäl, men det är det.
Det är inte själva förmågan att vända bilen som är problemet utan snarare att kunna göra en korrekt bedömning av trafiksituationen och lämpligheten över de olika platsmöjligheterna det finns att vända på. Begriper inte varför hjärnan plötsligt går på högvarv och jag börjar ifrågasätta allt jag vet och kan när det kommer till att vända. Det är ju en sån liten del av körningen!
Attack är bästa försvar tänker jag därför nu, så jag har sagt till föräldrar att nu ska mina övningskörningstimmar utgå från att jag ska vända. Helst gärna upp emot 20 gånger eller så per tillfälle. Gärna mer. Jag måste avdramatisera det där jäkla vändandet.
Än så länge verkar det lugnt med förkylningsbaciller. Peppar, peppar. Hoppas han inte smittar kära bror. Vill INTE bli sjuk nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar