En jacka... eller inte?

Jag har just nu denna jackan i min ägo...

Jag är vansinnigt dålig på att ta bra beslut, så jag vädjar till den som känner sig manad att lägga sin röst :).

Barnrum?

Jag tror minsann att mitt gamla rum har varit barnrum tidigare. Den här tapeten hittade jag bakom min nuvarande tapet och visst är den riktigt söt.

Jag ska visa fler bilder när jag är klar med hela renoveringen, men den här får ni att titta på under tiden. Om allt går som jag vill och vi får köpt hem golvet borde jag vara klar nån gång nästa vecka.

Hittills har jag ägnat mig åt:

-målat inbyggdgarderober vita och fixar permanenta hyllor därinne av vitmålade, kraftiga, släta spånskivor.

- tagit ner alla böcker och hyllor så väggarna är kala och rummet så gott som tomt.

- målat taket och taklister vitt.

- tagit bort golvlisterna och dörrfoder.

- målat yttersidan av garderobsdörrarna, alla ytor kring fönster och fönsterfoder+ fönsterbräde vita.

I morgon ska jag montera ner skrivbordet och dra ner tapeter. Tänkte också hinna spackla. Förhoppningsvis också slipa.

På lördag kan jag i bästa fall börja tapetsera.

Raka linjer

När jag har mina glasögon på mig så bågnar världen. Ute i glasögonens kanter bågnar världen inåt. Man kan säga att jag ser allting inom parentes. Och så är jag van att ha det.

Jag tycker inte det är nått konstigt med min bågnande värld, utan trivs bra med det. När jag nu har på mig mina linser blir världen rak igen och jag bli sjösjuk.

Det finns massa nackdelar med linser:

- De är nästan helt omöjliga att få in. Det är slumpen som varje gång avgör om de fastnar eller inte. Idag förlorade jag tre linser eftersom de inte ville fästa på ögonen.

- Världen blir rak och i och med det ändras perspektivet och jag får svårt att bedöma avstånd.

- Det tar tid för världen att komma i kapp. Tittar jag snabbt åt ett hår, eller vrider på huvudet snabbt är det som att det tar en halv sekund eller så för världen att springa i kapp ögonen så jag vet vad jag ser.

- Jag ser ut som ett gammalt troll utan mina glasögon. Plötsligt blir huden gropigare och rynkigare. Nu ser jag skuggningen av ögonhålans utkanter, mina kinder blir jättelånga och ansiktet väldigt rektangulärt, dessutom upptäcker man mina ohyggligt mörka ringar under ögonen. Vilket inte syns med glasögon eftersom bågen är i vägen.

På plussidan då?

- Jag får inte vattendroppar på ögonen när det regnar.

- Kan jag vara vänja mig vid dem, kommer jag kunna bada på badplatser och simma under vattnet.

Det är väl det. Tills dess att jag vant mig sitter jag här sjösjuk och yr. Och ser ut som nått som krupit fram under en sten.

Det är tur att jag har börjat renovera lite grann, så jag inte behöver visa mig utomhus bland folk.

Pippitröja

Pippitröja som ska passa Linnea är klar. Enligt Fannys önskemål stickat i ett naturfrärgat garn istället för vitt (även om det inte ser ut så på bilden).

Den var egentligen klar för flera dagar sedan, men jag glömde bort att fota och lägga upp.

Nåja, här är den nu!

Uppdatering från trädgården

Blomma på vit klockljung

Ny- och panikplanterad rabatt

Ett sista grönt löv

Orange solhatt i full blom

Det var lite bilder det. Jag vet att jag inte är världsbäst på att redigera, men för att få fokus på den ny- och panikplanterade rabatten var jag tvungen att försöka sudda lite..

Jag tycker om den!

Vi var tvungna att anlägga en rabatt till. Klematisen behövde ny bostad för rötterna inför vintern, och den bästa placeringen för den, var just här på garageuppfarten. Rabatten blev ganska stor med tanke på att vi har tvungna att gräva bredd och djupt för att den ska trivas. I den överblivna delen såg det så naket ut att vi köpte lite vinterväxter som jag förgylla uppfarten åt oss.

Flera gånger den senaste veckan har jag kommit på mig själv med att vänta mig att Linette ska titta ut och hämta post eller så... Och så kommer jag på att om hon gör det, så märker inte jag det eftersom hon bor en 25 mil bort...! Hoppas hon trivs. Hoppas hela familjen trivs.

Blixt + Hår = SANT!

Eller hur? Eller hur?!

Håret blir så väldigt mycket finare när man fotar med blixt. Och tänk hur fint jag hade kunnat få det om jag hade redigerat bilden....

Från det ena till det andra. Undrar om inte jag ska ta och permanenta mig lite. Hade varit kul att prova en ny hårstil.

Work in progress

När jag sitter hemma och är sjukling går det ganska fort att tillverka nya kreationer på pinnarna eftersom jag inte kan vara nån annan stans än hemma.

Denna gång är det ytterligare en pippitröja som tittar fram. Den är gjord för en 2 åring så den borde passa 10 månader gamla Linnea! Fanny ville att jag skulle använda mitt naturvita garn istället för kritvit. Din önskan är min lag. Det kanske inte syns så bäl på bilden, men de "vita" partierna är svagt ljusgula.

Lite mer stickat

Hade glömt av min bilder i mobilen, så några kreationer som tittat fram ur garn-nystanen kan beskådas:

En söt liten mössa som ska pryda Linneas huvud i vinter

Två av dessa vantar kommer nog inte pryda Linneas händer i vinter eftersom de ramlar av. Men söta är de väl ändå?

En styck pippitröja som pryder Felines kropp ett tag till innan hon växer ur den.

En flätad kofta som ska pryda Linneas kropp i vinter förhoppingsvis.

Det var alles.

Tick tack

Tiden tickar på och jag känner mig likadan den ena dagen efter den andra. Borde det inte vara så att man känner sig lite bättre ju längre in i sjukdomen man är? Att man på nått sätt når sjukdomens topp och sen vänder det och man känner sig lite bättre dag för dag tills man är frisk igen?

Inte den här gången tydligen. Jag känner mig oförändrad för varje dag som går. Vaknar och halsen jäklas. Den känns konstig, ungefär som när man har stått och skrivit så länge att man blivit hes. Den är irriterad och känns kall när jag andas in. Himla märklig förkylning får jag säga.

Och jag har hört många säga runt mig att det går en hel del konstiga förkylningar just nu. Så det är väl det den här hösten kommer bjuda på. En hel del konstiga förkylningar.

Ljuvligt... eller inte.

Min kära väl Fanny klipper av sig sitt hår idag. Hon har haft långt, tjockt, blont hår ner till höfterna och idag har hon klippt en snygg kort frisyr till axlarna. Hon skickade en bild förut. Döläcker. Jag har bara snygga vänner. Jag är ganska selektiv när det gäller vänskap nämligen ;-)!

Eländig

Det här är en eländig människa.

Hon heter Johanna och är just nu sjuk och har ont. Det är synd om henne.

Hon har till och med tagit en bild på sig själv, medvetet dyster och hängig, och lagt upp den oredigerad på bloggen för att vinna lite sympati.

Titta på den risiga håret, påsarna under ögonen och den livlösa huden. Det här är en människa som behöver CHOKLAD!

Ge mig choklad!!!

Nädå, så illa är det väl inte, men jag är lagom butter på kroppen just nu som sänker mig igen.

Jag har bara tur att vädret är skit för då kan jag sitta inne och vara butter med gott samvete.

Bilden bjuder jag på :).

Tofflor

Ett par beställda tofflor. Dessa ska pryda Fannys Linnea i framtiden är det tänkt. Jag tror det är tredje paret tofflor i den här stilen jag gjort till henne. De första var gråa och gjordes i vintras till en tomteklänning, de andra var lila och gjordes härom veckan, och dessa blir de tredje. Jag hoppas verkligen att de passar. Hon är ju en ganska stor tiomånaders (snart 11) och de här är gjorda för att passa en två-åring så de borde passa :).

Ljuva livet

Så fruktansvärt jävla fantastiskt!

The return of the förkylning.

Behöver jag säga mer? De första två veckorna i september = Sjuk.

Två veckors ljuvlig friskhet.

Och nu i början på oktober= SJUK IGEN!

Var ligger rättvisan i det?

Ja, nu är jag orimlig och inte särskilt logisk, men jag tar mig den rätten för jag är sjuk igen. Stackars stackars mig.

Halsont av alla jävliga symptom också. Kunde jag inte bara varit snuvig? Det är ju lättare att hantera. Men halsont. Man blir ju helt slut eftersom man inte kan dricka eller äta normalt.

För att göra det hela ännu värre så är det strålande väder. Sånt väder där man nästan kan höra solen ropa "Kom ut, Johanna, kom och njut av de sista solstrålarna innan jag försvinner för vintern", och så sitter man här och förbannar sin hals. Den gör ju visserligen inte ondare av att vara ute, men det är svårt att njuta när man är matt. Buhu, det är synd om mig och mitt enorma i-landsproblem. Lid med mig tack.

Jag kommer nog låtsas vara frisk och gå ut en stund för att höststäda lite. Sen tänker jag sitta inne med gått samvete och titta på Foyle's War en stund. Så bestämmer jag. Jag kanske tar med mig kameran ut och fotar lite också. Det var längesen jag fotade. Seså, pepp pepp Johanna. Upp och hoppa. Ut med dig nu.

Schitzofren? Jag? Näääää

MARSCH PANNKAKA!

En liten flytthälsning

Tribute till mina föredetta grannar. Och min allra första film till på köpet.

Hoppas allt går väl för dem.

Två blev en

Ja, nu finns det bara en kvar i blogg-familjen. Jag har tagit bort Stickovirka-bloggen.

Det kändes lite lönlöst att ha två stycken när jag ändå uppdaterar den här med samma inlägg som Stickovirka. Så nu finns bara bloggen Ego kvar.

Jag ska ändra ordning bland etiketterna och lägga till en Stickovirkaetikett så det finns en samlad etikett för allt jag pysslar med, med garn.

Det finns så mycket nytt som jag inte tagit kort på, och det kanske inte var så smart med tanke på att det är grejor som skänkts bort till vänner. Så det är inget som kommer synas bland uppdateringarna tyvärr. Men nya kläder och prylar jag gör från nu kommer uppdateras. Så så är det.

Dags att skrida till verket.

Samvetsgnag

Det gnager lite i mitt samvete just nu. Min granne Linette med familj har flyttat idag, och jag var inte hemma så länge att jag hann säga hej då. Det är visserligen tur att internet-världen är ganska lite och det är lätt att fortsätta hålla kontakten, men det gnager lite att jag inte hann säga hej då i egen hög person.

Men jag önskar dem all glädje i det nya huset och att allt går snabbt och lätt att flytta in.

Det har varit fina år!

Förändringens vind

Ja, nu när det blåser förändringens vid över bloggen kanske skulle det vara bra att starta upp den igen. Varför har jag annars spenderat tid med att göra headern och ändra lite färger och sånt.

Så, jo, jag tror nog att jag ska starta den igen.....

Fast inte just ikväll. Nu är jag nämligen trött på att sitta vid datorn.

D'jöken