Kär och galen

Jo så är det minsann. Här sitter jag är är fånigt förälskad igen. Givetvis i en "gubbe". Vad annars, hehe =D.
Det är jag och mina gubbar som gäller. Undrar hur länge den här förelskelsen ommer hålla i sig? Förmodligen kommer den snart gå över i en slags varm uppskattning om ett par veckor eller två.
Det är roligt att vara käääääääär.... i mina gubbar. De är ganska många vid det här laget, haha. Men lite måste man få roa sig med eller hur ;-).

Mmmm kär och galen, na na na na naaa naaa.

Mörker och elände

Vi ställde tillbaka klockan en timma natten till i söndags (läs igår).
Finns det en dag som jag avskyr mer på detta år? Nej, det gör det inte.
Nu mörknar det redan vid 17-tiden på eftermiddagarna vilket är ångsetframkallande. Jag avsyr det hett. I själ och hjärta. Jag vill ha sommarljusa nätter året om. Basta!
Och ännu värre kommer det bli.Framåt jul så mörknar det vid15.30 redan och det kommer dröja ända till mars innan kvällarna är så "ljusa" som nu, och seda en ännu längre väntan tills man får det riktiga ljuset tillbaka. Till dess sitter man i mörkret och frsöker skapa sig lite energi på artificiell väg. Har tänt alla lampor i varje run jag är i för att låtsas att det är solsken. Patetiskt? Må så vara, men hur ska man annars kunna ta sig igenom det långa mörka helvete som vintern är, med någorlunda vett, sant och balans när våren kommer åter?

Nu börjar det eviga bockandet. Jag bockar av dag för dag tills vintersolståndet, och sedan till nästa tidsomställning. Bock bock. Det här ärdag två i mitt bockande. Jag vill inte tänka på ad som återståe. Det är bara att ta det dag för dag och inte drabbas av panik.

Märks det att jag inte alls uppskattar när vintermörkret stormar?
Bra, för jag uppskattar det inte alls. Nej, inte ett dugg.

Nu får jag ta och fundera på en en födelsedagspresent till mor och far som kommer fyla inom ett par veckor. 51 och 52 blir de i år. Jag tom tyckte nyss de fyllde 40.
Håhåjaja, man märker att man börjar blu gammal när man tycker tiden går (för) fort ;-).

Ha en så trevlig dag det går.

Överraskningar i trädgården

Har ni sett?!

Den här hittade jag i drivbänken i förrgår! En överlevande vattenmelon. Visserligen inte stor, men röd, söt och mycket god.
Hur fasen har den kunnat överleva kan man frågade sig. Jag hittade två andra i samma storlek, men de hade blivit angripna av någon form av mögel så de var alldeles mjuka och svampiga. Men den här var krispig och fin. Precis som vattenmeloner ska vara.
Det är häpnadsveckande att den har överlevt minusgrader, stormar och snöblandat regnt. Det som jag tror skyddade den var att den låg halvt under jord och var omgärdad av vissnande löv.

Men det är ju ändå makalöst. I 4 års tid kämpade jag för att få meloner, och i år när jag lyckas, kan jag skörda dem ända in i oktober. Helt sanslöst.

Jag fick lära mig att meloner ä oerhört känsliga för kyla, och vill absolut inte ha temperaturer under 15 grader!

Jag är så glad att jag hittade den här raringen att jag är varm i hela magen.

Ljuvliga gossröster

Om man inte får gåshud kan man inte vara vettig. Videon är inte av betydelse, men lyssna och NJUT av de här grabbarnas röster. Wiener Sängerknaben.

Hjärtknip

Åh, jag får hjärtknip ibland.
Som idag. Ibland rastar jag grannarnas hund, jag har skrivit om honom tidigare, Nelson. En riktigt rolig och sprallig vovve som man inte kan få nog av.
Hjärtknipet kommer av att när jag rastat färdigt honom och ska in med honom i huset igen så börjar han redan på långt håll att vägra i kopplet. Han vill absoliut INTE in. Varför ska man vara inne när det finns massor av roliga saker att göra ute?, tänker han. Men övertalning har jag fått med honom inomhus och där väntas det mest hjärtknipande momentet. Att jag ska lämna honom ensam. Visserligen är det bara två timmar tills hans ägare kommer hem, men ändå kniper till lite. Så jag drar mig för det. Sitter och nästan tvångsmässigt klappar och kelar med honom i en halvtimma, fyrtio minuter innan jag tvingar mig själv till att gå.
Inte gör att det gör saken lättare, han gnäller och krafsar lika mycket i alla all och jag står och blöder lite invärtes.

Jösses, vad fjollig man är. När det finns hundar som står bundna dag och natt, blir slagna och aldrig får ha roligt så står jag och har hjärtknip för en hund som ska vara ensam i två timmar i ett varmt hus med mat, vatten och leksaker omkring sig. Skärpning, Johanna.

---*---

Mitt godis är slut. Tog slut igår. Känner mig redan sugen på mer.
Men nej, lite diciplin får jag ha. Godis är inte nyttit. Vare sig för tänderna eller kroppen (försöker ihärdigt intala mig själv)

Snooooor

Bövlans helsicke.

Jag som precis blivit frisk från hosta och halsont så slår snoret till med full kraft. Uäh!
Vi lider av nån slags massförkylning hela familjen. Fader hostar så rutorna skallrar och väcker sig själv (och mig) av sitt hostande flera gånger under natten, jag som dessutom inte bor på samma våningsplan som honom. Och det verkar inte avta heller. Han har hostat i flera veckor nu.

Det är fint väder. Trist att det inte finns något att föra utomhus. Trädgården har slumrat in. Jag har räfsat löv och tagit in alla trädgårdslampor. Nada kvar att göra tills snön kommer. Om den kommer. Då roar jag mig med att göra en snögubbskolonoi. Då har man i alla fall något att göra, hehe.
Nu kan man bara sitta ute och rulla tummarna. Eller gå promenad, men hur roligt är det? Det finns ingenting som är så tråkigt som att gå promenad.
Om vi bara hade haft lite plywood eller mdf eller nått sånt så jag hade kunnat bygga mig nått...
eller bara göra hyllplan som jag så väl behöver.
Ghaaa, sysslolöshet! Jag vill göra något kreativt, tack. Och roligt.

Att planera

Konsten att planera är svårbemästrad. Jag har ännu inte kunnat begripa mig på den.

Det stundar födelsedagstider. Vad ska jag käpa?
Det stundar juklappstider. Vad ska jag köpa.
Måste planera dessa inköp. Var ska jag handla någon stans? För hur mycket pengar? Ska jag ens handla? Jag kanske ska göra något istället?
Vad kan födelsedagsbarn och julklappnissar tänkas vila ha?

Svåra beslut.
Emedan jag grunnar på detta sätter kag mig och är social i köket med pratkvarnarna.

Vackert väder

Det är vackert väder. Och här sitter jag och skriver. Inte bara blogg utan också långa texter om märkerskläder och resor. Trevligt så det förslår.
Men med tanke på det fina vädret vill jag snabbt bli klar så jag kan gå ut och se om jag kan ragga upp någon trevlig granne att prata med.
Verkar inte vara så många i rörelse nu på hösten, men någon ska jag väl få syn på hoppas jag.

Har kaos i hjärnan om hur jag ska göra med rummet jag sitter i. Ljus eller mörk fondvägg? Det är mitt största bekymmer just nu. Mörk eller ljus.

Som det ter sig

Efter utveckligen nere i källaren har slutresultatet blivit att jag stannar kvar i mitt gamla rum (dvs mitt nuvarande). Itället ska jag fixa i ordning här inne. Jag behöver helt enkelt mer förvaring, vilket var den största anledningen att jag övervägde att flytta ned i källaren. Större yta med möjlighet till mer förvaring.
Nu får bror åter flytta ned i sitt gamla rum. Fast denna gång är det mycket snyggare där nere än vad det var tidigare, även om det enbart är naken betong.
Väggarna är vita, golvet mörkgrått och i taket sitter mörkbruna takbjäklar.
Han har redan planer på hur han ska inreda där nere.
Är det någon som blir förvånad när jag avslöjar att hans planer till största delen av metallkostruktioner?

(jo, helt utanför ämnet fick jag reda på av bror att hans kompis och flickvän väntar barn igen, den som inte tidigare var övertygad om babyboom-år får verkligen tänka om. Jag har tappat räkningen på alla som fått barn i år eller väntar barn just nu)

Det här rummet då? Jo, jag tänkte måla det vitt och ha en tapetserad fondvägg. Problemet är att hitta tapeter. Eller rättare sagt, hitta tapeter som jag tycker är snygga och prisvärda (läs: billiga, hehe).
Jag är inne på en mörk tapet med ett stort mönster av något slag... men jag är inte omöjlig och nu när jag suttit och kikat runt på 1000 olika tapeter vet jag ingenting längre. Kan likagärna bli en ljus tapet. Grubbel grubbel.

Nu är det dags för käk. Firre.

Nyheter

Det finns inget som går upp emot glada nyheter.
Trots ömmande hals och heshet var jag tvungen att yla och tjuta av glädje för min kompis' nyheter. Det blir barn i slutet av maj nästa år. Glädje, glädje.
Och gissa om jag ska sticka kläder hehe.

Grattis, grattis. Ni kommer bli underbara föräldrar!

Trösta mig

Buhuhuhuhu, jag är sjuhuhuhuhuk =(.
Sedan i måndags har halsen jäklats med mig. Först genom att göa riktigt ont och nu har den börjat bli tjock och det killar i den.
För att inte tala om hosta och snor.

Jag har aldrig känt mig fräschare!¨

Jag får tänka på nått annat. Lyssnar på The Producers. Lövar både Mel Brooks och Gene Wilder. Mmmmm mina gubbar!

Djungeltelegrafen går: BAAAARN!

Den 28 september fick min kompis sitt barn. En lite grabb. Sett bilder på honom och han är en alldeles lite perfekt människa.

Välkommen till världen, lilla du!