Lite av den varan känner jag nu. Under julhelgen upptäckte min bror att jag hade ett hål i en tand när jag visade honom en tand jag tyckte var missfärgad. Så jag var tvungen att titta efter själv. Har jag skrivit detta redan?? Nåväl, en sammanfattning i alla fall: Jag tog kort på munnen och såg att jag har en krater i en tand. Det är ett hål rakt ned till tanköttsnivå som är nån millimeter eller två i diameter. Helt vansinnigt att jag inte känt något av det. Det är inget som gör ont eller ömmar eller isar. Bara ett stor jäkla hål.
Så i dag bar det av till tandläkaren. Väl där efter liten röntgenplåtar ser tandläkaren att inte nog med att jag har mitt stora och synliga hål, tanden invid håller tydligen på att skapa sig ett likadant hål. Det här är mardröm kan jag säga. Hur kommer det sig att jag fått de här hålen?! Jag småäter inte, äter alltid på fasta tider, använder tandtråd minst en gång dagligen (oftast efter varje mål) och sköljer med fluor varje kväll.
Är det så illa att det är min mors och mormors dåliga tandstatus som ger sig tillkänna nu. FAN!! Mina tänder som jag varit så noga med.
Inte nog med att jag har min kratertand, nu har jag en till på köpet. Även två andra tänder visade på "början" till hål. Men det gör man inget med om det inte blir värre.
För att få ordning på tänderna Måste de först ta bort en del av tanden. Alltså att borra och slipa. Eftersom hålet är så stort och så nära nerven inne i tanden vill de då att jag ska bedövas!!! Det vill inte jag. Jag avskyr bedövning. Sen efter slipningen och borrandet ska de sätta en fort runt tanden och gjuta en ny tand i hålet. 40 minuter skulle en tand ta att göra sa tandläkaren.
40 minuter liggandes platt på rygg med fötterna högre än skallen och en massa verktyg i munnen. Panik! Verklig panik. Jag tänker på den när spiralformade, vita saken som de lägger under tungan. Jag tänker på gjutformen som antagligen kommer skava och göra ont. Men framför allt tänker jag på borrandet och slipandet nära min nerv och det kommer förmodligen göra hiskeligt ont. Och tanken på att bli bedövad med spruta...! Jag känner nån stans att jag rymmer och andlig visar mig igen. En oersonlig tanke är "varför gick jag dit?!!".
Naturligtvis vet jag varför, och naturligtvis ska jag inte rymma, men det här är verkligen inte roligt. Ett kort ögonblick pratade tandläkaren även om rotfyllning men då höll jag på att sparka bakut. Målad i ett hörn.
Fan att jag inte haft bättre koll på tänderna!
Om jag bara hade fått sitta upp. Eller vara i "solstolsläge" då hade det varit mer hanterbart. Men att ligga ner platt på rygg... Borren skrämmer mig inte, smärtan skrämmer mig inte. Men att behöva ligga platt på rygg och bli bedövad är nog för att jag går kämpa mot lusten att lägga benen på ryggen.
Och så ska jag kunna koncentrera mig på körkort också. Vi passade på efter tandläkaren att åka till Kungälv och köra lite, jag och mor. Finns en del att tänka på fortfarande. Säkrare påkörning på motorvägen. Snabbare läsning och förståelse av skyltar. Långsammare hastighet in i korsningar och rondeller... Öva öva öva. Sortera bort tänderna när man kör bil och koncentrera sig.
Det får bli allt för idag. Nu måste jag plugga lite.
Svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar