December
När vardagar allt kortare blir
Och det lider mot midvintertid
En tunn slöja av rimfrost så skir
Fyller vårt sinne, gör människan blid
En förundrande månad december är
Av värme, lycka, kärlek, man får inte nog
Att rofyllt bliga utöver en snövitstäckt sfär
Och tårfyllt minnas den tid då midvintern dog
Istället för knarret av snö under skorna
Och puffar av andedräkt segla mot skyn
Är dagar av snöyrda lekar oss forna
Liksom är snötäckta skogar en ovanlig syn
En era som funnits och som glömts bort
Eller ignorerats, men helt klart i plågor
Vi kan inte leva i den tid helt kort
Som endast existerar i människans sagor
När dagarna allt mörkare blir
Står träden nakna i mörkret och fryser
Det finns ingen tunn slöja av rimfrost så skir
Inget täcke av snö som på skogstigar lyser
December har blivit kall, fuktig och grå
Mörkret drar för varje dag allt tidigare in
Utan midvinterlyktor, är det en föraning ändå
Om en tid som brukligt var djupsömn, men nu är gryning
Att plaska i snömodd är vanligt numera
Och att se blombuskar blomma
De ljus som spridit värme behöver ej vara flera
Fönster med snöstjärnsiskant gapar nu tomma
I den årstid som ska vara den mörka och kalla
Där den tidiga människans värme och godhet stoppas
Har minne efter minne låtit sig falla
Kvar står endast ett ljus som minns, längtar och hoppas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar