Klämt sig?

Idag blev jag storligen förvånad.

Grannen ringde och frågade om inte jag kunde ta en sväng med Nelson. Jajjmän sa jag och spatserade iväg. Han är helt hopplös att ta på täcket och jag fick kämpat i flera minuter med den vilt spratlande vovven, men till slut gick det. Skulle ta på honom kopplet och till min förvåning satt han nästan stilla och sv'ngde nästan inte alls med huvudet fram och tillbaka som han brukar.

Väl ute skulle jag låsa, och han väntade så fin på trappen, sedan när jag skulle stänga grinden stod han stilla fint och väntade tills jag sa"nu går vi", och så gick vi. Jag höll på att tappa hakan. Nelson som under all promenade tidigare varit hopplös i kopplet, som studsat fram och tillbaka, gnällt, dragit pilat till än höger än vänster, höll sig på min vänstra sida och gik i min takt hela tiden. Följde mig som han aldrig hade gjort annat. Stannade när jag stannade, gick när jag gick och var helt fantastisk i kopplet. Inte ens när jag mötte mor vis brevlådan drog han något nämnvärt.

Vad har hänt? Har han klämt sig? Är han sjuk? Eller är det bara så att poletten äntligen har trillat ned och han har lärt sig att gå i koppel och föra sig ordentligt. Verkar lite väl osannolik i så fall, eftersom han senast igår var lika hopplös som beskrivningen ovan.
Men om det ändå så är fallet kan jag inte vara annat än glad att träningen har givit resultat. Jag har haft som standard att varje gång han drar tvärtstanna med ett "A-A" och vänta tills han tittar upp på mig och backar tillbaka så kopplet slakar. Jag kan inte med ord beskriva hur låååånga våra korta promenader har blivit, hehe.
Har också tränat serpentiner och cirkelgång med honom, och vem vet, det kanske har givit resultat. Men man ska inte ta upnågot i förskott, jag får se vid nästa tillfälle om han är lika duktig i kopplet då =).

Ja, jag vet att han inte är min hund, och att det kanske är osunt eller knäppt att engagera sig en del i hans träning, men det är för både min och hans säkerhet jag tycker att det är viktigt att han sköter isg under promenaderna. Ska han få springa fram och åter och kila kring fötterna på mig så kommer det sluta med att jag trampar till honom illa och han skadar sig på allvar.

Jag tror inte det finns något att anmärka på att jag tränar grannens hund att gå i koppel med mig. Hon vet ju dessutom om att jag leker och tränar med honom när han är med mig =).

En härlig och positiv överraskning var det i alla fall. Jag hoppas att han fortsätter vara lika duktig i kopplet i fortsättningen. Uppföljning kommer så småningom.