Det finns helst klart trevligare saker att vakna av än en nästa som åderlåter sig själv. Framför allt klockan 1.30 när man vaknar upp sådär härligt förvirrad och inte riktigt fattar vad det är som händer.
För när man vaknar 1.30 och ser hur det rinner blod längs med bröstkorgen så tänker man först "vilken fin färg". Sen tittar man på händerna som är ganska röda och kladdiga och tänker "varför så kladdigt?". Och sen försöker man somna om, men nån stans inne i hjärnan finns det nån liten cell som håller upp en hand och säger:
- Hörrni, vore det inte bra att kolla upp det här.
Och då vaknar man till igen och tycker att det känns lite konstigt i ansiktet. Jaha det är bara stelt blod som torkar och nytt blod som rinner nerför kinden.
Och det är först då alla celler i huvudet på sätt och vis har ställt sig i ordning och poletten har trillat ner. Jahaaaaaa, jag blöder näsblod! Sen börjar operation stoppa blödning. Hjärnan är visserligen inte riktigt helt klar, men att ta hand om näsblod har jag gjort så många gånger att det går på autonoma nervsystemet så det gör inget att halva hjärnan fortfarande är i dvala. Smart nog har jag alltid en toarulle vid sängen för sådana här ändamål. Så det var snabbt gjort att stoppa upp en halv dassrulle i näsan och blöta ner lite papper för att tvätta mig själv med. Samtidigt hade jag en inre monolog med mig själv:
- Jag tänker på rakt inte gå upp och duscha när det är mitt i natten. Tack vare min vishet kan jag göra rent utan att behöva lämna sängen.
Sen upptäckte jag att täcket hade ändrat färg från grått till rött. Jahopp. Byta påslakan?
- Ja, jag måste nog byta påslakan. Tänk vad bökigt och ovanligt att göra det såhär klockan halv två på natten. Det måste vara unikt. Och vad smart jag är som har påslakan i garderoben. Perfekt. Då behöver jag ju inte gå iväg och leta reda på ett. Undrar om jag kan ha det jag gjort i syslöjden för 12 år sen. Det är kanske för slitet... men jag får väl stå ut en natt i så fall.
(ja, hjärna i halvdvala, vad var det jag sa?)
Trär av blodigt påslakan och upptäcker att själva täcket har ändrat färg från vitt till rött. Tvätta täcke?
- Hmm, ska jag tvätta täcket? Jamen det måste jag ju, jag tänker ju inte ligga här som en annan sårskorpa och torka fast i ett blodigt täcke heller. Och jag kan ju inte trä på nytt påslakan på en blodigt täcke. Vad klipsk jag är som har en flaska vatten vid sängen och kan tvätta täcket här. Då slipper jag ju gå till badrummet eller tvättstugan.
Tvättar täcket. Över sängen. Sängen blir blöt.
NU vaknade hjärnans alla celler och undrar vad fasen jag sysslar med. Inser att jag kommer sova i en blöt säng, men ett fortfarande blodigt täcke, för det är ganska så omöjligt att tvätta ett täcke med lite vatten från en vattenflaska. Det enda som händer är att man sprider ut blodfläcken och gör den större.
Det får bli nödlösning helt enkelt. Påslakan träs på täcket med blodet så långt ifrån mig som möjligt. Jag försöker göra det så bekvämt för mig som möjligt i den blöta sängen. Och somnar.
Här skulle den väldigt intressanta historien om blodfläcken vara över. Om det inte vore för det att den utspridda blodfläcken på täcket hade placerat sig så väl att den fläckat ner mina kritvita prydnadskuddar.
När jag vaknade i morse kunde jag inte göra annat än att uppgivet skratta. Vilket jobb jag hade skapat mig.
4 timmars skrubbande med allsköns rengöringsmedel tog det innan blodet försvann och jag lämnades med en irriterande huvudvärk.
Där låter jag den spännande berättelsen om min kamikazee-näsa ha sitt slut. SLUT!
(dagen kan bara bli bättre)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar