Klicka på Play
Avlidna
Det är med sorg jag i dag blivit tvungen att inse att några av trädgårdens familjemedlemmar nu har lämnat sina överjordiska liv och återgått till myllan. Vissa en dem fick knappt se en sommar. Andra var med oss längre och förgyllde våra rabatter med doft, fägring och smak.
Vi sörjer för Tatjanas bortgång. Vår krusbärsbuske som hade det tufft i livet. Du kom till oss 2008 och redan från början fick du kämpa. Du blev sjuk och angreps av insekter, men du kämpade stoiskt för din överlevnad. År efter år återkom du, gav oss bär, men orkade aldrig riktigt hela sommaren ut och Mars 2013 släckte slutligen din sista låga.
Vi sörjer för Magic Summers bortgång. Vår Hebe som kom in i våra liv med sitt vackra bladverk och blygsamma framtoning sommaren 2012. Din tid hos oss blev kort och sommaren var aldrig särskilt gynnsam för dig. Du visade upp din vackraste sida trots att vädret inte gjorde det lätt för dig. Du förgyllde vår rabatt.
Vi sörjer för Albas bortgång. Ett av mina största hopp i trädgården. Min renaste vita löjtnantshjärta som skulle sprida sina blad över de låga växterna. Du skulle givit dina vita hjärtan till alla. Tyvärr slog de sina sista slag under den kalla vintern och det enda du fick var en kort höst 2012. Du fick aldrig en chans.
Vi sörjer Vinca Minors bortgång. Du som sades vara en en härdig vintergröna som snabbt skulle växa till en grön matta och förtrolla oss med dina blåa blommor. Din ankomst våren 2012 skulle vara början på en gömd pärla under Schersminen, men du fick det tufft. Kylan fick dig till sist.
Vi sörjer Northskys bortgång. Min käraste käraste blåbärsbuske. Din bortgång sörjer jag mest eftersom det var delvis på grund av mänsklig hand som du till sist drog ditt sista andetag. Du kom till oss 2010 och fick från början kämpa för ditt liv. Två gånger om blev du dekapiterad och två gånger förlät du och kom åter. Av min försummelse hade du heller inte sedan kraft nog att klarar dig genom vintern. Och när kylan kom var du hjälplös.
Vi sörjer även för Lavendel, Salvia, Viol, Timjan, Iris, så gott som alla Smultron och stora delar Mossflox. Eran tid i trädgården har varit värdefull på många sätt. Vissa av er har funnits med oss så långt tillbaka som 2001 och ni har återkommit år efter år efter år. Tillsammans gjorde ni vår trädgård till en oas. Ett litet Eden och utan er blir vi nu halva.
Det är med förtvivlan jag i dag fått inse att Mars 2013 var det grymmaste, urskillningslöst kalla och mordiska gift som drabbat er, mina vänner. Mycket kan jag göra. Men mot kylan är jag maktlös.
Vila i frid.
* * *
Snart blir ni ersatta. Inom kort blir det en tripp till Wäxthuset :D!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar