Idag var det dags att ersätta de avlidna vänner i trädgården.
Det slutade med en annan avliden kamrat....
Som nämnt, jag och fader tog oss till Wäxthuset och tittade ut växter att köpa. Det blev en vitbrokig benved och ett stort amerikanskt blåbär till framsidan, och en lavendel till baksidan. Jag och mor for till Svenssons senare och köpte blåkorn och ormögon. 20-30 spänn billigare än på Wäxthuset! Ormögonen var också till framsidan istället för mossfloxen som dött.
Efter jag planterat ner hela härligheten och är mitt uppe i ogräsrensningen pratandes med min granne ser jag plötsligt hur ett gäng småfåglar och en skata flyger med ett väldans tjatter över våra huvuden och sätter sig i grannträdet. Så upptäckte Markus en fågel (nån sparv eller fink) på backen knappt vid liv. Den måste ha hamnat ur kurs under kallabaliket och fallit till marken med huvudet före och brutit nacken!
Bara nån minut senare var den död och jag och Markus ordnade med begravning under körsbärsträdet. Jag grävde en grop, lade fågeln på ett rabarberblad och vi gick i procession under tonerna av Chopins begravningsmarch (vackert sjunget av mig) och förde fågeln, snabbt döpt till Torsten Fink, till den sista vilan.
Efter resningen av gravstenen och en blomma lovsjöng vi "Jag är en liten undulat..." som var den enda melodi jag kom på som innehöll något om en fågel.
Vila i frid Torsten Fink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar