Bibel

Jag läser faktiskt bibeln just nu. Och jösses! Jag trodde väl fåfängt innan jag började att jag kanske skulle hitta något form av vett och sans i boken, men än så länge tycker jag att berättelserna allt mer påminner om mytologiska sagor (om än sämre skrivna än några sagor jag tidigare läst) fulla av mord, incest (läs bland annat om Lot 1 mos 19:30 - 38), plågor och legitima våldtäckter. Ju mer jag läser, ju mer förvirrad blir jag och ju mer frågor ställer jag mig.

I början av bibeln pratar gud med i Adam och Eva och talar sig sig själv som "vi".
1 mos 1:26 "Gud sade: Vi skall göra människor som är lika vår avbild, likna oss"
Vilka är de andra? I ett stycke berättas det om att vissa av jordens kvinnor som "gudaväsendena" (vad nu? Vadå för gudaväsenden? Finns det inte bara en gud?) tyckte var attraktiva. De låg med kvinnorna och de föddes jättar. Läs 1 mos 6:4. Kom igen? Tror folk allvarligt på det där. Det låter faktiskt som ett uttdrag ur någon antik mytologi. Dessutom så följer den bibliska skapelseberättelsen samma mönster som den nordiska mytologins skapelseberättelse. Sammanträffande?

Hur länge levde man förr. Adan levde tills han var 930 år gammal. Är det verkligen möjligt? Tror folk verkligen på att det funnits människor på jorden som kan ha levat så länge? Ett par hundra (eller tusen, tidsbegreppen är inte de lättaste att följa) har medelålden sjunkigt till 150 år. Hur kom det sig?
Gud skapade människan till sin avbild, betyder då det att gud inte är perfekt? Människan är det ju sannerligen inte, vilket gud också upptäckte och beslöt att dränka stora delar av mänskligheten, endast Noa och hans familj och djur skulle få överleva. Efterråt sa gud till sig själv att han aldrig mer skulle förinta människor 1 mos 8:21 "... och han sade till sog själv: Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort".
Är det ånger? Är det störste och allvetande guden ångefull? Medger han att han gjorde ett misstag? Varför är det just människan som väcker guds misshag så till den milda grad att han trots sitt löft till Noa förintar människor minst en gång till under Moses färd med israeliterna ur Egypten. Om gud skapade människan till sin avbild, varför gjorde han henne inte perfekt som liksom han förväntas vara? och varför börjar han särbehandla människor. Varför började han favorisera Abrahams släkt och inte alla människor som han skapat. Medger han att vissa av hans skapelser är bättre än andra? I så fall skulle det tyda på en brist i guds skapande. Hade han inte kraft att skapa alla varelser lika bra? Hade han inte kraft att skapa alla människor till lika bra av bilder av han själv? Och varför placerade han ens ut kunskapens träd i Eden om han inte ville att Eva eller Adam skulle få möjligthet att lära sig....
Fast å andra sidan så skulle inte bibeln finnas idag utan kunskapens träd. Om Eva och Adam inte hade ätit av frukten så hade de fortsatt vandra omkring i Eden och gud hade aldrig slängt ut dem. Det är ju tack vare att de blev utslängda, fick sina barn som fick sina barn osv, som hela berättandet satte i gång och gud "behövdes" för att "hjälpa" människorna.

När jag läser (jag har visserligen inte kommit långt än, men redan ställer jag mig massa frågor. Har bara kommit till början av andra mosebok) i bibeln kommer jag att tänka på svenskalektionerna när vi pratade om sagoberättandets konst. I alla klassiska sagor, fick jag lära mig, ska talen 3, 7 och 100 förkomma.
Snövit bor hos 7 dvärgar, törnrosa sover i 100 år, det är tre bockar bruse, tre grisar och en puffande varg och så vidare.
Varenda tidsbegrepp i bibeln följer också de "regler". Det är 3 dagsmarcher i öknen för Moses att gå med sina isrealiter för att komma till ett berg där de ska offra, det är 7 välgångsår följda av 7 hungersår som intreäffar i Egypten efter att Josef spår faraons drömmar. Och mängder av andra exempel finns.

Det som faktiskt gör mig ganska besviken är gud själv. Jag hade inte väntat mig att han skulle vara så blodtörstig och låta sin egen avbild lida gång på gång för att han vill visa sin makt. Varför lät han inte faraon förstå att han (gud alltså) var den störste vid första beviset Moses gav honom. Varför envisades gud med att förhärda faraon och gång på gång tvinga egypten in i 11 stora plågor innan han tillslut gör så att faraon ger med sig och låter Moses gå med sitt folk. Men inte ens då låter gud faraon vara. Nej, han gör så att faraon ger sig ut efter Moses och hinner upp Moses och hans följe mig Sävhavet (har jag för mig att det hette) som står delat för Moses & co, men när faraon och hans gäng sätter efter dem låter gud genom moses släppa tillbaka vattnet så alla drunkar, och därmed har gud än en gång förintat en del av sin egen avbild. Trots att han sa till sig själv efter incidenten med syndafloden några hundra år tidigare att han inte tänkte göra om det.

Jo, en sak till. Varför ska man alltid svära eder genom att lägga sin hand mellan någons lår? Det har jag fortfarande inte förstått. Jag tror det är Arbraham som först kräver av sin son att han ska lägga handen mellan hans lår och svära en ed. Sedan fortsätter det. Varför?

Nåja. Det var mina tankar kring bibeln för nu. Ska bli spännande att fortsätta läsa världens äldsta sagobok.