Chock, chock, chock.
Helmer (svarta hunden) har avlivats. Idag bara för någon timma sedan. Kan inte för mitt liv förstå varför. Enligt mamma så beror det på att ägarna inte hade tid med honom längre. Men varför omplacerade de inte om honom i så fall, varför kontaktade de inte uppfödaren, skaffade en dagmatte/husse, fodervärd eller vad som helst. Varför väljer man avlivning?
Han som var så underbar. Tre år gammal nu, världens lydigaste, gosigaste, glada, snällaste hund. Gick alltid lös med sina ägare, var (mig veterligen) inte svår att hålla vid gott humör. Enligt vad jag själv uppfattat så krävde han inte ens lika mycket som Douglas.
Douglas var där och lekte med honom timman innan de åkte iväg för avlivning. De har alltid varit världens bästa vänner. Även innan Douglas kastrerades. De bråkade aldrig.
Som ler och långhalm, helan och halvan, Yin och Yang.
Och nu är han borta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar