Galna polacker

Jag har varit med om världens konstigaste.
Jag skulle idag gräva upp den gamla stenläggningen och göra om med markduk och faderullan. När jag precis hade börjat med markduk, grus och stenläggning kommer det två killar gående från en hus i närheten. Vi hälsar och jag tänker inte mer på det. Då stannar den ena killen och tittar på när jag slänger grus och sten omkring mig, och jag blir lite fundersam. När han sedan utan att säga ett ord går upp på "gräsmattan" och fram till mig och tittar på undrade jag var fasen han sysslade med. Men innan jag hinner säga nått så ropar den andra killen på honom och de går i väg.

En stund senare kommer samma kille igen och tar ifrån mig spade och markduk och säger på en väldigt bruten polsk/engelska:
- "I help, I help".
- "No thank you", säger jag på min skitsnygga hemmagjorda skolengelska, I can do this myself"
- "Oh, no problem, I help", säger han och börjar knuffa runt skottkärran och meja ner tulpaner, rababer, smutron och påskliljor.
Va f*n, tänker jag, vad sysslar han med. Killen ropar på sig kompis och denne rycker tag i skottkärran och börjar skyffla i grus så det sprutar småsten kring bilen, den andra killen har under tiden klippt sönder den lilla marduk vi hade i alldeles för skeva bitar och slänger ner grus och sten om vartannat så allting liknar kaos. Under tiden försöker jag förklara:
- "I don't need any help, I can do this myself. It's very cind of you, but you don't have to help me. I like to do this myself". Och jag ser bara hur mycket de förstör. Inte nog med att de inte kan klippa markduk och lägga grus odentligt, alla mina planterade plantor ligger nedplattade. Han svarar bara:
- "No problem, no problem, we help".
- "Excuse me", säger och jag och hämtar mamma och förklarar för henne att framsidan av tomten har intagits av arbetsgalna polacker och jag inte kan få de att gå. Mamma kommer ut och tillsammans fick vi till sist övbertygat dem om att det var snällt av dem att vilja hjälpa till, men att vi inte behövde någon hjälp. Sen gick de äntligen. Kvar stod jag och suckade över bombnedslaget. Allt var en enda röra av grus och lera, jag fick göra om allting de hade gjort, pussla ihop de sista bitarna markduk och sedan tog det mig 4 timmar att bli färdig. I regn och hagel....Det var inte min dag idag!