Långt längre än mig och en mun som kan prata i det oändliga...om absolut ingenting. Man hör bara en malande röst som någon gång var fjärde månad tar ett andetag för att kunna prata ännu mer.
Min käre fader brukar säga:
"Han sa inte ett knyst tills han var 2 och började på dagis. Då började han prata och sedan dess har han aldrig slutat". Det stämmer väl in på bror.
Nåja, trots att vi inte längre går och sjunger på morgonen så fyllde ju PAJKEN (för att vara bonnig) 20 så få gjorde vi ett undantag. Med varierande val av klädstil (pappa i skjorta och slipover med finbyxor, mamma i finkläder, äldsta lillebror i badshorts och jag i morgonrock) spatserade vi in i pyttebrors rum och harklade fram "ja må han leva" med paket och frukostbricka. Belöningen för allt detta är när bror sedan är yrvaken med rödmosiga ögon ska försöka vakna och förstå vad som händer. Väldigt roligt.
Ahh, det var som igår när han var en liten gosse (nu är han visserligen en stor gosse men ändå) och kallades för plåstret för att han hela tiden klängde så mycket. Han var så söt som barn....punkt!
Hehe. När han fyllde tretton sa jag till honom att "nu när du är tonåring måste du sluta klänga och hänga så mycket. Du är inget barn längre". Jag tror inte han minns det lilla talet. Senaste går hängde han på min rygg....
Nog med gamla minnen. Kära bror är väl kanske unik i sitt slag. Vad vet jag. Men i varje fall är det hans födelsedag....på alla hjärtans dag. Hipp hipp hurra.....ag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar