För att återgå

Jo, för att återgå till bibeln. Jag vet inte hur många som besöker eller läser bloggen och som är lika intresserade av religion bibeln som jag är. I vilket fal. Här kommer de frågor jag skickade till en präst i Svenska kyrkan och hans svar:

Mitt mail till prästen:

Hej!

Jag har inte så många konkreta frågor om och kring bibeln, utan mer funderingar och tankar.
De frågor som jag har är följande:

1. Hur mycket av gamla testamentet predikas fortfarande i kyrkan idag?

2. a) Är gamla testamentet en lika stor del av kristendomen som nya testamentet?
b) om ja, vem har i så fall bestämt vilka regler som ska gälla för den kristna församlingen och vilka som inte ska göra det? (t.ex. alla regler om vad man får och inte får äta, offergåvor, straff, omskärelse m.m.).
c) När bestämdes det?
d) Kan regler upphöra att gälla?

3. Tidsbegreppen tycker jag är ganska luddiga i bibeln. Och jag finner det verkligen svårt att tro att Adam blev 930 år gammal, tror man verkligen som kristen att människorna förr blev flera hundra år gamla eller räknade man tiden på ett annat sätt förr än nu?

4. I Första mosebok 1:26 står det: "Gud sade: Vi skall göra människor som är lika vår avbild, likna oss". Vilka är ”Vi”?

5. Varför ska man svära eder genom att lägga sin hand mellan en annans lår? Läs t.ex 1 mos 24:2 ”...Lägg din hand mellan mina lår, jag vill ta ed av dig vid Herren”.

6. När börjar dödssynderna att gälla?

7. a) Har bibeln omredigerats någon gång? Finns det texter som tagits bort eller som lagts till?
b) om ja, vem bestämmer vilka texter som tas bort eller skrivs om?
c) om det finns budskap eller texter i bibeln som kristendomen inte längre ställer sig bakom, kan texten då tas bort?
d) står kristendomen bakom precis allt som står i bibeln?

De funderingar och tankar jag har kring bibeln är mer retoriska och behöver inte svaras om du inte vill:

Varför är gud så blodtörstig och hämndlysten? Han verkar hela tiden drivas av ett slags primitivt begär av att krossa människor som tror/gör/är/beter sig fel, och han predikar mer om straff, plågor och andra hemskheter om man inte fruktar honom än om förlåtelse, kärlek och godhet som jag har fått lära sig sedan barnsben att kristendomen handlar om.
Varför är gud så orolig att människorna ska vända sig bort ifrån honom? Han var ju den som hade skapar allt. Från minsta amöba till människan. Kunde han inte helt enkelt ha skapat människan med ett gudfruktigt sinne från början så hade han i sluppit i att åratal hålla på att omvända människor till religionen med (vad jag kan tycka i bland) rent bisarra och tyranniska metoder.Den som ifrågasätter, tvekar eller helt enkelt inte vill bekänna sig till religionen ska dö på de mest plågsamma sätt. Och längre fram i bibeln, framför allt med start från Josua sätts det en ära i hur många människor, både kvinnor, män och barn, någon har haft ihjäl. Varför är det så viktigt?

I 2 mos 20:20 står det ”... för ni skall frukta honom och inte synda”. Frukta? Som i betydelsen att vara rädd för, akta sig. Den meningen går inte ihop med det som jag trodde religionen handlade om. Varför ska man behöva bara rädd för sin gud?
”Och inte synda”. Att synda är väl att göra det som gud tycker är fel? Hur kan han fördöma människans beteenden när han uppvisar samma beteende själv? När gud å ena sidan predikar att de är fel att döda, och sedan bestämmer att ett visst folkslag eller en viss person ska has ihjäl så är det väl inte konstigt att människorna han ska härska över blir förvirrade och tillslut inte vet som som är rätt eller fel och därför syndar (avsiktligt eller inte). För jag kan väl ändå inte vara ensam om att tycka att många av reglerna som gud satt upp är motsägelsefulla?'

Gud själv verkar ibland inte heller riktigt veta vad han har sagt, gjort eller vilka regler som han har satt människorna till att följa, men som han själv kan strunta i.
Gud har ju faktiskt ljugit själv:
I 1 mos 8:21 säger gud till sig själv ”... Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande så som jag nu har gjort”.
Men det är ju precis det har gör, gång på gång på gång på gång. Han dränker egyptier i sävhavet, har har ihjäl många människor i sinaiöknen när han låter marken öppna sig, och har har ihjäl flera hundratusentals människor genom olika profeter.

I 2 mos 20:13 finns regeln ”du skall inte dräpa”, vilket är en ganska motsägelsefull regel. Redan 2 mos 22:18 står det ”En trollkvinna ska du inte låta leva”, vilket då är en direkt uppmaning till mord. Varför denna dubbeltydlighet? Dessutom, vad är en trollkvinna? Får en trollkarl leva?
I 5 mos 13:1-18 pratas det om straff för de som inte tror och i 2 mos 23:23 pratas det om flera folkslag som ska utplånas.
Det pratas överlag mycket om utrotning och utplåning av oliktänkande, människor som dyrkar ”fel gudar”, tvivlare och ifrågasättande. De bränns och stenas eller huggs ihjäl och jag kan inte hjälpa att jag ibland får oerhört otrevliga associationer till en modern, galen vettvilling, nämligen Hitler....

Och jag frågar mig själv hela tiden, står verkligen kristendomen bakom de här texterna. Ställer sig kyrkan bakom de här orden och fortsätter predika dem?
Vidare fortsätter texter som jag tycker märkliga. Som 5 mos 25:18 "Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom till med sig och för honom till de äldste i staden, till hemstades port. De skall säga till stadens äldste: 'Det här är vår son, har är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super'. Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket..."

Ju mer jag läser i bibeln, ju mer förvirrad blir jag. Det är så mycket som motsäger sig. Som det här:Jos 24:19 "... ni förmår inte tjäna herren gud, ty han är en helig gud, en svartsjuk gud och han förlåter inte era brott och synder".Är det inte precis det man får lära sig att gud gör? Förlåter. Det nämns ju till och mer i bönen Fader vår "... och förlåt oss våra synder". Betyder det att man ber förgäves?
Dessutom svartsjuka? Är inte det en dödssynd?

Den här texten har jag inte riktigt kunnat smälta:
Dom 19:22-30 "Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle mannen som ägde huset: 'Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom'. Värden gick ut till dem och sade: 'Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Nu går inte begå ett sådant nidingsdåd. Men här finns min dotter, som är orörd, och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte behå ett sådant nidingsdåd'. Männen vägrade lyssna på honom. Hans gäst tog då sin bihustru och skickade ut henne till dem. och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå ". Det som hände sedan var att kvinnan dog av sina skador på tröskeln till huset. Hennes man styckade henne i tolv delar och gav till Israels stammar!
....

Gamla testamentet är en del av den kristna religionen. Betyder det att den här texten är en del av religionen? Predikas den fortfarande?
Ställer sig den kristna kyrkan bakom den här texten? Oavsett om det var något som hände för länge sedan eller att det var andra tider då, så är det en fruktansvärd text.
Även om det kanske inte är någon som predikas i våra dagar så tycker jag väl någon stans att om den finns med i bibeln så är den också en del av religionen.


Jag började faktiskt läsa bibeln med öppet sinne, tro det eller ej, men så var det. Men ju mer jag läste och upptäckte hur mycket av innehållet i bibeln som står helt tvärt emot allt (vad jag tycker) vett och sans, moral och etik och det öppna och fria levandssätt vi har idag, blev jag inte bara häpen och förvånad utan också besviken och ibland arg. Jag kan inte få de texter jag har läst hittills att gå ihop med det sätt människor lever idag. Och jag kan inte för mitt liv förstå hur det skulle vara bättre att leva efter bibeln när man vet vad som väntar vid minsta felsteg.

Jag vill också säga det att jag vill inte verka fördömande mot de som ändå hittat en substans i bibeln. Jag avundas faktiskt de som har hittat sin tro eftersom jag själv tror att de som har en religion att bekänna sig till känner en större trygghet och förankring i tillvaron, även om kristendomen just nu ligger långt ner på listan över tänkbara religioner för egen del.
Men jag skulle ändå bli glad över svar.

Tack på förhand
Mvh
Johanna

-----------------------------

Svaret från prästen:

Hej, Johanna!

Jätteroligt att du har så många frågor. Jag uppskattar också att du verkligen har gått till grunden med bibelläsningen. När jag hör din besvikelse blir jag dock än mer stärkt i min övertygelse att det ligger något vist och klokt i det gamla rådet att börja läsa Evangelierna och först sedan läsa GT. Jag åkerkommer till detta längre ned. Jag skall besvara först bevara dina frågor så gott det går.

1. Vanligen brukar jag predika över evangeliet, men jag vet en del som predikar över alla tre texterna som läses i gudstjänsten. Någon präst berättade att han brukade alltid predika över GT eller Episteln eftersom församlingen hade hört honom predika över evangeliet så ofta. När man predikar över GT är det dock viktigt att man predikar det i ljuset av NT, alltså med en visar på vad sätt GT handlar om Kristus.

2. a) GT är lika mycket del av kristendomen, men Jesus lär oss att GT skall förstås som en profetisk skrift om honom själv (Luk 24:27). Paulus säger att judarna som inte tror på Jesus läser GT med en slöja för sina ögon, så att de inte ser dess sanna betydelse.
b) I Hebreerbrevet 9 i synnerhet vers 10 så ser vi att man i den kristna kyrka såg GT:s regler som upphävda eftersom de bara var en skuggbild av det nya förbundets lagar som istället skulle skrivas i människornas hjärtan. I Apg kap 15 i synnerhet v 19 och framåt kan vi se att hedningar/icke-judar inte ålades att följa Mose lag. Judarna var fria att följa Mose lag för att inte väcka anstöt. Därför kunde t.ex. Paulus frambära offer i templet. Hedningar skulle dock bara av respekt för judarna avhålla sig från visa föreskrifter såsom att inte äta offerkött, blod kött av kvävda djur och otukt (i detta sammahang syftar det nog på äktenskap i förbjudna släktförhållanden eftersom det var ett självklart förbud mot otukt i betydelsen sexuell omoral).
c) Jag vet inte när första apostlamötet i Apg 15 hölls, men det borde väl vara någon gång i slutet av 30-talet eller början av 40talet e. Kr.
d) Regler kan enligt Hebr 9:10 vara tidsbegränsade. Syftet med judarnas särskilda renhetsföreskrifter var ju att de skulle utmärka judarna som ett heligt folk. Lagarna var dessutom avpassade för människornas hjärtan i det gamla förbundet, som ännu inte var omformade av Guds pånyttfödande Ande. Detta förklarar både varför straffen var så stränga och att Gud kunde tillåta sådant som i NT inte är tillåtet. Månggifte och omgifte var t.ex. tillåtet, medan NT förutsätter livslång monogami. Tidsbegränsade verkar dock inte 10 Guds bud eftersom de motsvarar den tidlösa naturliga lagen dvs den i skapelsen och människors samveten nedlagda lagen. De flesta av 10 Guds bud återges därför i NT.

3. Jag skulle tro att kristna tänker olika om just sådant som rör Urhistorien. Somliga läser det mer fritt andra mer bokstavligt. Jag har väl en tid tänkt mer symboliskt eller tänkt att tideräkningen var annorlunda. Med åren har jag dock känt ett större förtroende för Bibeln också i fråga om årtal etc, då jag har läst en del "kreationistiska" forskningsstudier som med naturvetenskapliga argument pekar på Bibels trovärdighet. Argument för att tro på de höga åldrarna är ju att de första människorna inte hade fördärvade gener, såsom vi har idag och att livsbetingelserna var bättre. Det är ju uppenbart så att livsbetingelserna var bättre riktigt långt bak i tiden då djuren kunde vara så mycket större. Krokodiler kunder t.ex. vara mångdubbelt större än vad de är idag. Dessutom fanns det flygande dinosaurier, vars flygförmåga moderna ställer sig förundrade inför. Allt sådant vittnar, menar jag, om att livsbetingelserna var bättre. En förklaring till detta kan vara att det innan syndafloden enligt Bibeln inte regnade utan jorden vattnades av ett ånghöljde (en dimma som vattnade jorden 1 Mos 2:6). Enligt naturvetenskaplig argumentation som jag har läst, skulle detta öka lufttrycket på jorden, vilket man vet idag förbättrar livsvillkoren för levande varelser. Det är t.ex. vanligt att man utför operationer i rum där lufttrycket höjs.

4. Kristna har i alla tider menat att detta är ett uttryck för treenigshetsläran. Att Gud är en men samtidigt tre eviga personer; Fadern, Sonen och den Helige Ande.

5. Vad jag har lärt mig handlar detta om att svära vid någons avkomma, som ju finns som en potential i mannens nedre regioner, för att uttrycka sig lite diskret.

6. Vad jag har förstått så är de 7 dödssynderna ett begreppsom har uppkommit inom medeltida katolskt tänkande. Man har även kallat dem för kardinalsynderna eftersom övriga synder härrör från dessa synder. Inom luthersk kristendom har man vanligen inte graderat synderna på detta sätt. Bibeln talar visserligen om dödssynder (se 1 joh 5:16), men detta syftar då troligen inte på någon specifik synd, utan på det uppsåt som man har och hur mycket kunskap och insikt man har (Hebr 10:26). Dödssynder är då sådana synder som till skillnad från svaghetssynder, som alla kristna begår, skiljer oss från Gud. Jesus talar även om en slags synd mot den helige Ande som är oförlåtlig. Detta brukar man säga handlar om att man förhärdar sig så till den grad för Guds Andes kallelser och lockande att man till sist inte längre är nåbar för Gud. Den som har syndat på detta sätt vill då heller inte bli omvänd.

7. a) Bibeln har man alltid försökt att så noga som möjligt skriva av och man har aldrig avsiktligt redigera den. När man 1948 fann GT:liga skrifter från Jesu tid i Qumran, och därmed 1000 år äldre skrifter än de manuskrift man tidigare hade haft, såg man att manuskrifterna var förbluffande lika. Bland NT:s manuskrift finns det en del skillnader mellan handskrifterna, men skillnaderna är ändå marginella.
b) Kyrkan kan inte sätta sig över Bibeln. När det ändå har skett stundtals har det skett i olydnad mot Gud. I Nazityskland så gjorde t.ex. "Deusche Christen" detta. De klippte t.ex. bort stora delar av GT och sådant i NT som ställde judarna i positiv dager. Liknade tendenser finns i modern teologi t.ex. inom den sk feministeologin och bland många ledare i svenska kyrkan. KG Hammar förre ärkebiskopen menade t.ex. att somligt i Bibeln förtjänade att kastas i historiens skräpkammare. Uppenb 22:19 varnar dock strängt mot att dra ifrån eller lägga till något till Bibeln.
c) I traditionell kristen tro har man alltid varit ödmjuk inför Bibeltexterna. När man möter sådant som kan tyckas strida mot summan av budskapet, så har man tolkat orden i ljuset av andra klarare bibelord. Luther har även myntat uttrycket att man skall lyfta på hatten och gå vidare.
d) Kristendomen är som sagt numera splittrad mellan liberal och traditionell förståelse av Bibeln. Jag som förespråkar klassisk kristendom menar dock att kyrkan måste stå bakom allt i GT och NT - inte minst därför att Jesus själv anslöt sig till hela GT och sedan gav apostlarna fullmakten att tala i Hans namn (och därmed också skriva ned hans budskap).

Så kommer jag då till dina mer allmänna funderingar. Jag kan hålla med om att Gud verkar ganska blodtörstig om man bara fördjupar sig i GT. NT menar ju att Gud slutgiltigt uppenbarar Guds väsen inte minst i Jesu egen person men också i hans undervisning. Om du börjar i NT så kommer du då Guds innersta väsen. Du ser då att Gud är kärlek och att inget mörker är i Honom. Allt det vi förknippar med fullkomlig kärlek, förståelse och medkänsla visar sig då på ett fullkomligt sätt i Kristus. Det som då förstås kan framstå som märkligt är att Jesus ändå ansluter sig till GT och menar att inte minsta prick i lagen och profeterna skall förgås. Han förkunnar alltså inte en annan Gud än GT:s Gud. Jag tänker att detta beror på att Gud gradvis har uppenbarat olika sidor av sitt väsen. I GT har Gud uppenbarat sin rättfärdighet och sin vrede över synden. Utan denna insikt kan vi aldrig förstå vad Jesus är till för. I NT uppenbarar sig Gud främst som den nådige och barmhärtige frälsaren, men kan alltså bara till fullo förstås i ljuset av GT. För att få en sann bild av Gud behöver vi bägge sidor av Guds väsen. Om man bara läser GT och i synnerhet Moseböckerna som ännu inte så mycket talar om den framtida frälsare, så framstår Gud lätt som en nyckfull och blodtörstig diktator. Men i ljuset av NT kan man förstå att Guds vrede är baksidan av Hans kärlek. En kärlek som tvingar oss att handla efter Guds vilja är inte någon verklig kärlek. Verklig kärlek vore det heller inte om den inte kunde sätta gränser eller om Han inte varnade oss för att välja bort Gud. När jag läser om straffdomar i GT så tänker jag att Gud i sin kärlek vill varna oss för något ännu ondare som kan uppstå om man dör utan att vara vän med Gud.

Vad gäller somligt i Bibeln som Dom 19:22-30, så handlar ju detta inte om något som Gud sanktionerar. Det är bara en berättelse om vad som faktiskt ägde rum. Och för att återgå till något jag nämnde tidigare, kanske man kan se Guds stränghet i GT som just ett nödvändigt bemötande av den hårdhet som människorna då uppvisade? Man kan ju faktiskt häpna över hur trolösa Israels folk var trots att de fick se Gud agera så kraftfullt. Hur kunde de med att vara så ouppfostrade? Ena stunden är de fromma som lamm och ögonblicket senare så knorrar de och gör sig en guldkalv att tillbe osv. På motsvarande sätt får vi nog också tänka på de krig som Israels folk ålades att utföra. De folk som tidigare bodde i det förlovade landet hade ju t.e.x som sed att offra barn åt sina avgudar. Och skulle visa skonsamhet mot dem så skulle detta dessutom innebära att de förledde Israels folk. Detta skulle i sin tur äventyra hela frälsningsplanen, att Israels folk skulle vara ett enhetligt folk som skulle förvalta den gudomliga uppenbarelsen och från vilket sedan frälsaren skulle komma.

Till sist några korta svar:
Att frukta Gud brukar man säga betyder att "man inte skall rädas för något så mycket som att göra Gud emot." Detta brukar man dock skilja från den trälaktiga fruktan som innebär fruktan för straff. I 1 Joh 4:18 står det att denna slags rädsla inte är förenligt med det kristna förtroendefulla förhållandet till Gud.
Vad gäller Guds löfte att inte förgöra allt levande syftar det på att han inte mer skulle förgöra jorden i den omfattningen. Betoningen ligger alltså på allt levande. Det var ju en slags nystart som Gud gjorde i och med syndafloden.
Förbudet att dräpa handlar om att inte skada eller mörda någon annan. Det innebar dock inte ett förbud för dem som skipade rätt att använda använda hårda nypor mot förbrytare.

Jag tror nog inte att jag fått med alla frågor, men för att jag inte skall svämma ut alldeles för mycket, så tror jag att jag sätter stopp här. Jag svarar gärna på fler frågor eller om det är någon viktig fråga som jag har missat. Men som sagt, läs gärna i NT också. Det vore intressant att höra vad du då har att säga.

Mvh