Det kuligaste

Jag var ute i den svinkalla vädret i och satt och målade lite. Har ju införskaffat mig ett skissblock så nu blir det till att vidna mina konstnärliga kunskaper.
Grannpojken Får syn på mig och kommer undrandes vad jag gör. Och villa måla lite själv. Jodå, ett snyggt fålgelhusblev det och han kunde till och med signera verkaet själv trots att han endast fyller 6 nästa vecka.
DNA
AER
S

Signerde han (utläses ANDREAS). Jättefint tyckte jag. Han var uppenbart på ett väldigt glatt humör idag och lekte och skrattade och berättade att han fångat ett jääättestor fisk som han skulle äta till middag. Tänk så häääär stor var den!!! Minst!

Jag ställde fram en stor stenplatta och tog lite kol från eldfatet och började rita bokstäver. Det dröjde inte många sekunder innan han gjorde samma sak och skrattade bubblande åt alla konstiga ljud som bokstäverna hade. Framför allt Ö. Kan i för sig också bero på att jag uttalar Ö på ett riktigt BRÖÖÖÖÖÖÖÖL-vis och han skrattade så han kiknade. Vi målade vidare på stenarna tills middagen var klar och jag a adjö till min lekkamrat.
När han gick så fnittrade han och sa:
- Johanna, det här var det kuligaste. Vi ses sen.

Ungarna här på gatan får mig att skratta dagligen.
Den äldsta pojken är så snusförnuftig. Härom dagen hade vi detta samtalet:

- Johanna, vet du, min fröken. Vet du vad hon är?
- Nej vad då?
- Jo, hon är havande
(paus för fnitter från min sida)
- Jasså verkligen. vad roligt för henne.
- Jaaa, och vet du. Det är hon också, han pekar på grannens hus.
- Jaha, säger jag lite fördrivet förvånad, och ler.
- Ja, hon är också havande, svarar han lite lillgammal och ser väldans glad ut över det nya rd han tydligen hade lärt sig.
(fnittret blir till ett skratt från min sida som sedan smittar av sig på honom).

När jag och grannen satt och pratade igår så berättade hon att hon hade hört vårt samtal och vi fnissade glatt båda två innan barnen kom farandes och lekte"jag är värst". Alla var överrens om att grannen var "värstast" efterstom det växer barn inuti henne.