Ganska sansad dag i renoveringen bara lite slipning och spackling. Tvärt emot vad man kan tro kan det vara riktigt äventyrligt.
Efter slipningen vad gjord var det dags för ett till lager med spackel. Glad i hågen sätter jag igång.Utan tanke sätter jag mig på huk och tänker luta mig mot väggen för lite extra stöd. Tji fick jag som satte knäet rakt på vägguttaget (utan dosa) och fick mig en rejäl kyss. Tankens hastighet måste vara snabbare än ljusets då jag hann tänka "aj fasen, jag kom åt blåmärket jag fick härom dagen när jag och Pernilla var i Göteborg" innan jag hörde det fräsa och jag förstod att jag hade knäet mot uttaget och kastade mig ylandes baklänges. Pernilla och hennes pappa kom och undrade vad jag sysslade med, haha.
Tror det är tredje gången jag fått hushållsel i mig. Kan konstatera, med min digra erfarenhet att det gör mycket ondare att få ström i händerna än vad det gör i knäet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar