Hundrafemtiotredje dagen

Jag är en person med ganska tydliga motsatser. I varje fall när det gäller film och serier. Mina absolut största favoritgenrar är å ena sidan, deckare, thrillers, mystiska psykologiska blodiga mord: Mord i sinnet, Tyst vittne, Midsommer, kommissarie Lynley och många fler. Och å andra sidan kostymdramor: Downton Abbey, Land girls och Barnmorskan i East End (som går just nu på svt), Från Lark Rise till Candleford och oräkneliga fler. 

Och allra gladast blir jag när dessa kombineras!! Unge kommissarie Morse som gick tidigare i år, Foyle's War, Copper (ok, inte världens bästa exempel eftersom handlingen alltid är ganska tunn och förutsägbar och de få mord som inträffar är ganska tråkiga, men ändå :)), Poirot, Miss Marple och fler jag inte kan komma på nu.

Vet inte varför just dessa genrer har fastnat så hårt i min skalle men jag lööööövar det! Jag kanske har lite av en multipel personlighet, haha. Mina kostymdramor får jag ha för mig själv i alla fall. Ingen annan i familjen står ut med dem, bara jag som ser tjusningen i att sitta och glo på en engelsk lantbyggd speglad år 1850 där årets största händelse är att skörden slagit fel eller att en lady råkat visa en axel. 

Det är mina svagheter när det kommer till film och serier. Jag gillar svt skarpt av den anledningen. De visar alltid nått varje år som jag fastnar för!