Jag saknar mina brillor!
Jag verkligen saknar dem på riktigt. Jag tar ju ur linserna på kvällen och byter till glasögon och i går kväll när jag gick förbi spegeln och fick syn på mig själv så hajade jag till och fastnade. Det var lite samma känsla som att se en gammal, saknad vän där i spegeln. Jag tycker att mitt utseende är totalt olika med och utan brillor, så personen i spegeln med brillor var den jag såg dagligen de senaste 10 åren, men som jag nu inte sett på snart en månad i och med att jag har linserna.
Så jag stod framför spegeln och log fånigt mot mig själv, och så slog det mig verkligen att jag riktigt saknade mina brillor. Jag känner inte igen mig själv utan dem, är lite grann som att jag saknar en kroppsdel när jag inte har dem och det grämer mig verkligen att jag inte kan se tillräckligt utan brillorna så jag slapp använda linser inför framtida tänkta badäventyr.
Att växla mellan glasögon och linser var och varannan dag funkar inte eftersom perspektiven är helt uppåt väggarna och jag blir megayr. Även när jag byter till glasögonen på kvällarna får jag se till att sitta helt stilla med huvudet eller blunda när jag rör det i sid- eller höjdled för att jag inte ska bli åksjuk.
Jag vill ha mina brillor! Mina gamla glaskompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar