Douglas kom in med sitt märgben i munnen. Allt tycktes vara frid och fröjd tills jag skulle tacka honom (säga loss) och ge honom godis. Då visade det sig att benet satt fast. Det var tydligen precis så stort att han kunde sticka in underkäken i hålet och sedan fastnade benet alldeles bakom hörntänderna. Först tänkte vi att vi kunde lösa det själva och började därför försöka lirka ut benet. Det hade nog fungerat om Douglas hade förstått att vi bände i benet för att han skulle bli av med det. Men det kändes alldels för obehagligt när vi gjorde det så istället för att vackert öppna gapet så bet han ännu hårdare och skällde och morrade. Stackars vovve.
Bestämde att vi skulle försöka få tag på jourhavande veterinär.
Problem nr 1. Hade ingen telefonkatalog hemma så det blev till att starta upp vår stenåldersdator och ut på nätet. Där fick jag info om att ringa 112. Vilket jag gjorde.
Problem nr 2. 112 kunde inte hjälpa mig mer än att hänvisa mig till eniro 118118. Då ringde jag dit.
Problem nr 3. Eniro 118118 sa att de kunde inte hjälpa mig mer än att hänvisa mig till 112 (men vad fasen???!!). Jag berättade att jag redan hade ringt dit och att de hade hänvisat till 118118. Det tyckte hon var konstigt och sa att hon kunde ge mig numret till blå stjärnan eftersom de har en jourtelefon där. Sagt och gjort, jag ringde till blå stjärnan.
Problem nr 4. Blå stjärnan sa att vi kunde åka in med Douglas. Jag förklarade att vi inte hade någon bil och därför var ute efter en slags jorhavande veterinär i mitt område som kunde komma hem till oss. Hon sa att det var bäst att jag ringde till min distriktsveterinär. (suck). In på datorn igen och leta fram numret till dem. Ringde upp och möttes av en telefonsvarare.
Problem nr 5. En röst som sa att akuta fall av lantdjur, hund och katt hänvisas till Stenungsunds och Lilla Edets veterinärmottaging på ett annat nummer. Ringer upp denna mottagning och möts av en telefonsvararöst som lät som en blandning av en rap och Bengt Magnusson, med andra ord helt obegriplig. Problem nr 6. Jag fick lyssna på telefonsvararen två ggr för att kunna uppfatta de nummer som han hänvisade till. Jag satte mig för att ringa dessa nummer.
Problem nr 7. Det ena numret existerade inte längre!! Jag ringde det andra numret och möttes av en levande människa i andra änden (äntligen!!) och jag förklarade min situation. Hon sa att hon inte hade något lugnande för hund, hon hade enbart för katt och lantdjur (varför varför varför??!!). Hennes förslag var att ta taxi till blå stjärnan och låta veterinärerna där ta hand om Douglas. Ja, det fanns ju inte annan råd så nu fick mor ta över telefonerandet och började ringa taxi.
Problem nr 8. Efter att ha påbörjat samtal så bröts linjen. Mamma ringde då upp igen och förklarade då att hon har en hund som ska till blå stjärnan och att hon ville ha sjuktaxi dit (mamma är sjukpensionär). Damen i luren sa att det tyvärr inte kunde ordnas eftersom klockan var efter 22.00 (vad är det för jäkla regel?). Slutligen efter mycket om och men så fick det bli en vanlig taxi till blå stjärnan, så inte nog med kostnaden för att få loss benet från Douglas, mamma får tillbringa sin fredagkväll på blåstjärnan, plus att vi förmodligen kommer få en rätt så saltad räkning från taxin. Men å andra sidan. Douglas kommer bli av med benet och må bra igen. Vad gör man inte för sina familjemedlemmar =).
(fast pappa konstaterade med viss bitterhet och glimten i ögat att det hade varit billigare "att sjuta byrackan")
Räkningen slutade på dryga 4000 kr för att bli av med benet!
Bestämde att vi skulle försöka få tag på jourhavande veterinär.
Problem nr 1. Hade ingen telefonkatalog hemma så det blev till att starta upp vår stenåldersdator och ut på nätet. Där fick jag info om att ringa 112. Vilket jag gjorde.
Problem nr 2. 112 kunde inte hjälpa mig mer än att hänvisa mig till eniro 118118. Då ringde jag dit.
Problem nr 3. Eniro 118118 sa att de kunde inte hjälpa mig mer än att hänvisa mig till 112 (men vad fasen???!!). Jag berättade att jag redan hade ringt dit och att de hade hänvisat till 118118. Det tyckte hon var konstigt och sa att hon kunde ge mig numret till blå stjärnan eftersom de har en jourtelefon där. Sagt och gjort, jag ringde till blå stjärnan.
Problem nr 4. Blå stjärnan sa att vi kunde åka in med Douglas. Jag förklarade att vi inte hade någon bil och därför var ute efter en slags jorhavande veterinär i mitt område som kunde komma hem till oss. Hon sa att det var bäst att jag ringde till min distriktsveterinär. (suck). In på datorn igen och leta fram numret till dem. Ringde upp och möttes av en telefonsvarare.
Problem nr 5. En röst som sa att akuta fall av lantdjur, hund och katt hänvisas till Stenungsunds och Lilla Edets veterinärmottaging på ett annat nummer. Ringer upp denna mottagning och möts av en telefonsvararöst som lät som en blandning av en rap och Bengt Magnusson, med andra ord helt obegriplig. Problem nr 6. Jag fick lyssna på telefonsvararen två ggr för att kunna uppfatta de nummer som han hänvisade till. Jag satte mig för att ringa dessa nummer.
Problem nr 7. Det ena numret existerade inte längre!! Jag ringde det andra numret och möttes av en levande människa i andra änden (äntligen!!) och jag förklarade min situation. Hon sa att hon inte hade något lugnande för hund, hon hade enbart för katt och lantdjur (varför varför varför??!!). Hennes förslag var att ta taxi till blå stjärnan och låta veterinärerna där ta hand om Douglas. Ja, det fanns ju inte annan råd så nu fick mor ta över telefonerandet och började ringa taxi.
Problem nr 8. Efter att ha påbörjat samtal så bröts linjen. Mamma ringde då upp igen och förklarade då att hon har en hund som ska till blå stjärnan och att hon ville ha sjuktaxi dit (mamma är sjukpensionär). Damen i luren sa att det tyvärr inte kunde ordnas eftersom klockan var efter 22.00 (vad är det för jäkla regel?). Slutligen efter mycket om och men så fick det bli en vanlig taxi till blå stjärnan, så inte nog med kostnaden för att få loss benet från Douglas, mamma får tillbringa sin fredagkväll på blåstjärnan, plus att vi förmodligen kommer få en rätt så saltad räkning från taxin. Men å andra sidan. Douglas kommer bli av med benet och må bra igen. Vad gör man inte för sina familjemedlemmar =).
(fast pappa konstaterade med viss bitterhet och glimten i ögat att det hade varit billigare "att sjuta byrackan")
Räkningen slutade på dryga 4000 kr för att bli av med benet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar