Paprika

Idag kommer allt handla om min paprika.

Jag har fyra plantor som står och solar sig i vardagsrumsfönstret. Och nu ser det ut som att det kommer bli små paprikor på flera av plantorna. Jag vet inte vad jag gör rätt, men något måste jag göra.

Det har varit mycket enklare för mig att driva upp paprika än det har varit att få ordning på min gurkplanta.

Och ändå fick jag hjälp med gurkan. Grannen var så snäll och gav mig en planta som han hade över, och garanterade att den skulle bära frukt. Vilket den gör. Jag har en megagurka som tar plantans all kraft i anspråk. Jag vet inte vad jag gör fel, men den här gurkan bara sväller och sväller medan plantan tappar blad...

Nog pratat om den. Åter till min paprika.

Jag var inte ens säker på att det skulle bli något. Fröna var inte köpeförn, utan vanliga frön från paprikan i mataffären. I och med att jag lyckades få tre paprikor förra året, så tänkte jag försöka igen. Med en del förändringar. Förra året sådde jag paprikan för sent, vilket innebar att blomningen inte kom igång förrän i juli. Dessutom visste jag inte riktigt hur jag skulle plantera dem, vilket resulterade i att jag fick plantor som var över 90 cm höga innan de bar frukt.

Den här gången har jag planterat om plantorna i tre omgångar till nästan hälften. Så nu när de blommar är de endast ca 40 cm. Förbättrning.

Jag hade även kraftiga angrepp av spinnkvalster förra året. Jag hade nämligen läst att paprika vill ha det torrt och det får absolut inte komma vatten på bladen. Det var det som gjorde att jag fick spinnkvalster. Dessutom spred sig kvalstren till både melon och passionsfrukt, så jag hade att göra innan jag blev av med ohyran.

I år struntade jag fullständigt i att plantan inte vill ha vatten på bladen. Jag går dagligen och duschar på plantorna. Och det har tydligt gett resultat. Inte ett kvalster så långt ögat kan nå. Det är härligt när det går om man vill.

Nästa gång ska jag prata om min tomat, som växer över all förväntan!