Midsommar

Midsommar idag. Små grodor och dans.

Haha det var längesedan det var på det viset. Vi har inte ens kvar midsommarstången längre, och inte sjunger vi eller äter stor buffé i gröngräset.

Nej, jag släpade mig ut i ösregnet för att leta björkris till min huvudkrans (den vägrar jag vara utan). Efter idogt letande hittade jag tillslut två björkar som innehöll fler myror än blad, men vad gör man inte för att ta vara på en liten spillra av en gammal tradition. Nästa steg var snäppet svårare. Inte någonstans i vårt bostadsområde finns det en äng med vilda blommor. Med kippande skor plöjde jag igenom ängar, snår och diken och fick endast med mig lite olika grässorter, hundkex, och en annan konstig vit blomma som luktar apa. För att kunna fylla ut mig krans med vackra blommor fick jag istället ta blommor från trädgården, så i min krans finns det rosor, margiriter, surfina och blåklint. Det är inte konstigt att man inte kan fira en gammal svensk, hednisk tradition när huvudingridiensen saknas. Blommorna! Jag har inte sett en blåklocka, midsommarblomster, kärringtand, förgätmigej, gullviva, violer eller prästkrage. Det enda som verkar finnas kvar bland spillrorna av bortglömdhet är smörblomma och hundkex. Och om man någonsin kommer finna sju gärsgårdar inom rimligt avstånd från varandra, så finns det garanterat inte sju OLIKA sorters blommor att stoppa under huvudkudden. Ingen människa kommer drömma om vem det ska gifta sig med mer...

Men sen undrar man ju litegrann om man inte har blivit lite skadad av de romantiska skildringarna av högtidsfirande från Astrid Lindgrens filmer och börcker som man blivit matad med som barn. Var det egentligen så underbart som man kan läsa om eller titta på? Eller är det bara en glorifiering?

Vad det än är, så verkar det i alla fall mycket trevligare än det firande vi har nu. Jag har precis avslutat min midsommarlunch. En löksillsbit, gräddfil och gräslök och nu sitter jag här och tänker på skillnanderna.

Oavsett som Astrids bilder stämmer eller inte, så tycker jag ändå att det vore något att sträva efter. Även om det var mer arbete så kommer ju ändå minnet av högtiden leva kvar. Den här dagen kommer snart vara glömd, och jag kommer inte ens ha en tanke på att jag har firat midsommar.

Nåja, i vilket fall som helst så får man andå se till att dagen blir som man vill ha den. Oavsett vad mna gör med den. Leve midsommar och hurra för Svensk-hednisk tradition.