Anledningen till att jag sammanslår dessa dagar är därför att det har gått någorlunda likdant vid båda träningstillfällena.
På dag fem tränade jag utan bok och uppfattade det som att Douglas verkligen svarade bra på klickern. Han var pigg och alert under hela tiden vi tränade och han börjar förstå att han ska använda hjärnan mer för att lista ut vad det är han ska göra för att få godis.
Dag sex gick jag tillbaka i träningen eftersom jag hade fått hem klickerboken. Jag ägnade först sex timmar åt att läsa ut den och började sedan med de enkla kontaktövningarna och dela upp så att ett träningspass blev fem minuter långt, sedan rast, sedan fem minuter träning osv.
Han var lite förvånad över de förändringar jag gjorde (framför allt att jag hela tiden var tyst, båda han och jag är ju vana vid att jag tjötar på som bara den).
Problemet med klickerträningen är att Douglas verkar förstå snabbare än jag hur han ska göra, och att eftersom jag är så förvirrad så smittar det av sig på honom. Jag är säker på att vi hade kommit mycket längre i vår träning om jag bara hade förstått vad det är jag håller på med. Det är väldigt svårt för mig att hålla på med flera saker samtidigt, som att locka med godis, klicka när han tittar mig i ögonen, ge godis med den andra handen samt att låta bli att prata. Jag tror nog att Douglas märker av min frustration i mina ögon. Finns det någonting man kan träna på för att kunna öka sin simultankapacitet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar