torsdag 4 oktober 2007

Klicker, den absoluta början.


Jag har satt stort hopp till denna lilla makapär som kallas klicker när det gäller uppfostran av vår hund. Jag tror att han kommer svara bättre på klicker än andra inlärningsmetoder eftersom han är så snabb i sin uppfattningsförmåga. När vi tidigare berömt honom och sagt "braaaaa, Douglas", så har han helt enkelt slutat lyssna efter "brr" och väntat på nästa uppgift. Så jag har satt stort hopp och stor tro till klickern.
Sen förstår jag också att klickern inte kommer göra allting, utan mycket beror på hur bra jag är som lärare. Problemet är att jag aldrig ens har hållt i en klicker och jag är lika novis som Douglas när det kommer till den här sortens träning. Vi får helt enkelt försöka lära oss tillsammans. Så med allra största säkerhet kommer jag göra en förbannat massa misstag, och det får jag leva med. Jag hoppas bara hunden förstår att fastän jag är fundersam och tveksam till hur jag ska använda klickern så kommer han förstå med en gång hur kan ska göra (och utvecklas till en lydnadschampion =)).


Idag var det första dagen.
Vad jag har läst mig till så ska man "klicka in hunden". Alltså klicka och ge godis, klicka godis, klicka godis, så att hunden förstår att klick betyder godis. Mitt första huvudbry: Ska jag säga "bra" när jag klickar? Ska jag bara klicka ut i luften, eller ska jag vänta tills han ser mig i ögonen? (jag tror inte det är bra att vara såhär osäker, jycken lär ju känna av det). Jag gjorde en kombination, han fick klick och godis när han tittade mig i ögonen, och ibland sa jag "bra", ibland inte.
På en sida jag läste stod det att hunden har fattat galoppen när den hör klicket och vänder sig mot godishanden och förväntar sig godis. Detta gjorde inte Douglas. Jag vet inte om detta har gett någon form av resultat, men vi ska klicka vidare i morgon. Fortsätter med inklickningen.

Inga kommentarer: