Då har vi klickat lite mer idag. Jag kan inte förstå varför jag inte lärde mig mer och använde den här metoden tidigare. Just nu har vi flyt, både jag och Douglas. Så känns det i alla fall. Men det kankse är bara någonting som är idag.
Idag kände jag mig inte borttappad i alla fall. Klickern var underbar när jag skulle borsta Douglas. Han fattade med en gång att morr inte ge något klick, så nästan per omgående så slutade han med det....för fem sekunder. Men det är ändå progress. Tidigare har han ju både morrat och visat garnityret, så jag är helnöjd med femsekunderspaus. Vi tränade också på kommandot vinka, och det går bara fint. Han fattar snabbt den hunden. Jag känner allt större lust att lära honom små tricks som att plocka upp saker från golvet, öppna/stänga dörrar och sådant. Men det får vänta tills jag klarat av det som är viktigast (läs tidigare inlägg om klicker).
Nåja, jag blir allt nöjdare och nöjdare med min klicker. Och Douglas också. Det är till och med så att han springer och tittar uppfordrande på mig när han vill att vi ska träna lite.
Härligt med en hund med hjärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar