Fy fan! Halvblind som jag är utan brillorna kunde jag ändå inte undgå att se det här kalla fluffet när jag slog upp ögonen i morse. Plötsligt kände jag bara en stark lust att somna om och inte vakna igen förre tjälen gått ur och det blommar vårblommor överallt. Det bor nog en liten björn i mig!
Jag tänker vara alldeles vresig och deppig en stund för det här. Sen kommer jag hoppas att det börjar regna. Sen kommer jag acceptera skiten. Och sen kommer jag glädjas åt det här:
Jag har även sett antydan till tomat sticka upp, men det är så litet att jag inte räknar dem än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar