Tvåhundratrettionde dagen

Det är den 18e augusti idag. Idag för 16 år sedan skrev jag min första dagboksanteckning. Sedan dess har det blivit en ny anteckning varje dag (förutom ett par månader under våren -99 när jag var för "cool"). 16 år....
Mina dagböcker är snart myndiga, haha. Undrar om jag ska sluta. Det känns ju nästan lite ogjort om jag slutar nu... men hur länge ska man fortsätta egentligen? Hela livet. Jag har redan drygt 50 böcker nu. Hur många blir det inte om jag fortsätter i 73 år till (jodå, jag ska bli 100 år, det har jag väl talat om?). Kan fylla ett helt bibliotek i så fall.

Jag tänkte bjuda på min första anteckning:
(på insidan pärmen och försättsbladet "Denna dagbok tillhör Johanna V Arne Weise. Stick och rör inte min dagbok i fortsättningen. Aj lav jo. den som läser detta som är skrivet här i får en otrevlig misshandel. Stopp. Våga inte läsa din döda gris. Sitt still där du är och våga inte vända på detta bladet och något annat blad. Hands off.)

18/8-97 Kära dagbok Mon 
I dag har jag börjat 6:an. Jag har gjort
Jag har slagit öm mina böcker från skolan.
Hej då
Johanna Aj lav jo

Ja, ni set vilket drag. Fullt ös, haha!
Jösses nu fastnade jag lite i gamla dagboken. Jag fyller 12, pappa fyller 40 och jag vill inte att han ska göra det eftersom han blir gammal då osv. Hade 12-åriga jag mött mig själv nu hade jag fått så mycket pisk över att jag skriver det här, haha. Dagböckerna är heliga. Känns lite som att jag läser nån annans dagbok. Det är inte mycket jag känner igen mig i...