Ja, så är det. Jag är dömd. Dömd till att vara en evig reserv. Att hela tiden bara säga "nästan".
Så illa är det, denna gången igen.
Trots mina idoga försök och engagemang (läst upp mina betyg, ansökt i god tid m.m.) så står jag ändå och stampar på målsnöret med allt minskad chans att bli antagen.
De som läst på lite grann i bloggen kan nog ana sig till att jag pratar om litteraturvetenskapen på GU som jag ansökt till.
Jag vet att det är (var) naivt av mig, men jag trodde någon stans att man ökade sina chanser att bli antagen om man hade bra betyg och ansökte i god tid. Det första jag gjorde den 16 mars när studera.nu slog upp portarna var att skicka i väg min ansökan.
Så visar det sig att det spelar faktiskt ingen roll alls. Jag står på exakt samma ställe idag som för 365 dagar sedan. Som reserv. Förra gången som 18:e (har jag för mig), denna gång som 14.
kan lika gärna räkna med att aldrig bli antagen, det här verkar ju lönlöst.
Suck och depression. Apati och melankoli. Sorg och besvikelse.
Vad tror ni chanserna är att 14 elever hastigt och lusigt hoppar av?
Skit också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar